Dancing Queen av Denise Rudberg

Det är 70-tal i Denise Rudbergs nya polisserie. Dancing queen heter den första delen där läsaren får stifta bekantskap med poliserna Karin och Agneta. Att som kvinna jobba som polis på 70-talet var att anpassa sig, spela med i den grabbiga tonen och acceptera de grova sexistiska skämten. Det är männens världsuppfattning som råder inte bara i de maskulina miljöerna på polismyndigheten utan i hela samhället. Karin är äldst, en erfaren polisinspektör som jobbat på våldsroteln i många år. Agneta år nyexaminerad men har omplacerats till polisens arkiv på grund av en hörselskada hon ådrog sig vid attentatet vid den västtyska ambassaden.  Jag gillar dem båda, berättelsen griper verkligen tag och Denise Rudbergs flyhänta språk böljar som vanligt lätt och intagande. 

Tidsmarkörerna är snygga och många, man läser Jack av Ulf Lundell, kungen och Silvia ska gifta sig till sommaren och man har gårdsfester med massor av alkohol där gästernas politiska hemvist är ”långt till vänster om Socialdemokraterna”. (Det där sista fick mig att fnissa förtjust). Jag fanns ju till på 70-talet och tycker inte det är så väldigt länge sedan men påminns hela tiden om hur mycket som förändrats. Det var inte bättre förr kan man torrt konstatera. 

Förstå mig rätt nu, jag gillade verkligen Dancing queen, men jag är inte så förtjust följetongsupplägget när det gäller en spänningsroman. När nästa del kommer har lite av storyns magi klingat av. Slutade läsa Rudbergs serie Kontrahenterna av just den anledningen tycker böckerna förlorar i djup på detta sätt. Men jag vet att många gillar och jag själv kan ju faktiskt avvakta att läsa tills alla delarna finns utgivna. 

Utgiven på Norstedts 2023. 

Frukostintervjun: Josefin Schygge

Idag äter vi frukost med Josefin Schygge. Hon är aktuell med romanen Närsök och det är den vi diskuterar. Vad vi säger ska jag berätta på en annan dag, men först är vi ju nyfikna på Josefins frukostvanor när hon får äta i lugn och ro!

God morgon, Josefin. Vad äter du vanligtvis till frukost?
Ostsmörgås och kaffe.

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Om jag ”läser” till frukost så lyssnar jag på något.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Antingen något peppigt eller något som verkligen kan agera som verklighetsflykt.

Vad läser du just nu?
Jag har flera böcker i gång. Till minne av Elin av Sara Blaedel och Nyårsfesten av Lucy Foley för att nämna två.

Vilken bok är den första du minns?
Mamma läste mycket för mig och mina syskon vi var små, men den första bok jag minns att jag läste själv var någon av Katitzi-böckerna. Jag minns att det var i skolan och jag hade blivit tvingad att sitta och läsa själv, men så plötsligt märkte jag hur det flöt på och vips hade jag läst ut hela boken.

En bok som betytt mycket för dig?
Jag återkommer ofta till Peter Pohls ”Jag saknar dig, jag saknar dig” när jag ska prata om en bok som betytt mycket för mig, men det finns flera som på olika sätt varit betydelsefulla.

Och så funderar vi över vad du använder du som bokmärke?
Oftast bara en post-it.

Skriver på något nytt?
Jag skriver alltid på något på samma sätt som jag alltid har någon läsning på g.

Spännande. Vi ser fram emot mer! Nå, Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Nej, det är jag inte men jag skulle gärna vara det.

Vi ses en gång i månaden, hint hint!. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Utifrån form, om man kan svara så 🙂 . Jag lägger eller ställer dem helt enkelt så som jag tycker att det ser fint ut, men jag har också bara en bråkdel av mina böcker framme. 

Låter som ett bra sätt! Tusen tack för både frukost och intervju. Ha en fortsatt fin dag


.

30 böcker i januari

Jag bestämde mig för att göra en riktig rivstart för läsningen i år, med 30 böcker i januari.

Om jag samtidigt skulle hinna jobba och ha ett vardagsliv i övrigt kunde jag inte läsa långa böcker. Jag letade därför upp romaner på max 200 sidor och gjorde mig en lista att välja och vraka ur.

Först trodde jag helt ärligt att det skulle bli svårt att hitta 30 så pass korta och läsvärda böcker. Men jag hittade förvånansvärt många. Inte minst bibliotek är duktiga på att skriva ihop läslistor av olika slag. Listan fyllde jag på allteftersom dessutom. Det är många kvar på den!

Hur var det då?

På plus: Det var fint att läsa så många berättelser. Jag hade också bestämt mig för att läsa ut varje bok. Det gick liksom inte att ”slösa bort” lästid genom att avbryta efter trettio sidor. Det betydde också att jag läste en del böcker jag annars troligen bara lagt av. Eftersom jag sällan läser så korta böcker fick jag också läsa sådant som annars kanske gått mig förbi.

På minus: Jag har trettio berättelser i huvudet. Eller snarare så har jag inte det. För lästiden för varje bok var så kort, och jag kunde inte heller stanna i en romanvärld så lång stund på det vis jag gör med en längre bok. Det känns som jag inte riktigt hann tänka och reflektera över boken och läsningen.

Nåja, en kul idé men nu känns det bra att inte tänka på längd och fart igen.

Och böckerna? Det blev rätt mycket svart och svårt. Jag sköt in ett par barnböcker för att får det lite lekfullt och ljusare. Så här:
Mjölkat av Sanna Samuelsson
Marzahn, Mon amour av  Katja Oskamp
På Cecil Beach av Ian McEwan
Risk för regn av Anna Fredriksson (ljud)
Belleville Baby : anteckningar från en filmisk process av Mia Engberg. (Själva filmen går på svt play nu, superintressant)
Stormberget av Liza Marklund
Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron
Sommaren av Elin Persson
Det sällsamma fallet Benjamin Button av Fitzgerald, F. Scott
En gång kände jag – En multimodal rehabiliteringsjournal av Sofia Elie
Abow av Nora Khalil
Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Funny girl av Nick Hornby
Femtiofem meter under ytan av Conny Palmkvist
Ett rum till Lisen av Elin Johansson
Julstädningen och döden av Margaretha Strömstedt
Em av Kim Thuy
Löpa varg av Kerstin Ekman
En vän till tant Irene av Elin Johansson
Hjärtat av Malin Kivelä
Min vän skuggan av Michael Morpurgo
Sju tomma hus av Samanta Schweblin
Avlägsen stjärna av Roberto Bolaño
Syskonen av Margareta Lindholm
Performance av Kajsa Grytt
Pixel av Krisztina Tóth
En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel
New York-dagboken av Per Bjurman
De anställda av Olga Ravn

Den gröna milen av Stephen King 

Den gröna milen av Stephen King är en förträfflig roman, mörk, gripande och skrämmande. Mänsklig ondska ställs emot mänsklig godhet och nog är den mänskliga ondskan det absolut mest skrämmande man kan tänka sig även om en viss clown är ganska otäck han med. Tror det är Kings signum, godhet och humanism är alltid närvarande i hans böcker vilket har gjort honom till den älskade författare han är. 

Händelserna i romanen utspelas på 30-talet även om historien återges många år senare av den tidigare vaktchefen Paul Edgecomb. Han var chef på den fängelseavdelning där de dödsdömda förvarandes fram till sin avrättning. Den gröna milen var promenaden de dödsdömda gick från sina celler till rummet med ”gamla gnisten”, den elektriska stolen. 

Historien inleds med att två små flickor hittas bestialiskt mördade och när man i närheten påträffar en (jättelik) svart man antas det omedelbart att han är mördaren. Efter en allt annan en rättvis rättegång döms han för morden och placeras hos Paul och hans kolleger på gröna milen. Han är dock i all väsentlighet en helt annan personlighet än de vanliga fångarna och Paul börjar tvivla på att han verkligen är skyldig samt vem han egentligen är. 

Jag har inte sett filmatiseringen av boken, kanske för att jag avskyr fängelseskildringar och kanske är det därför jag läste boken först nu. Kunde inte längre bortse från att så många anser att den är en av Kingens bästa och jag håller med, det är verkligen en fantastisk roman. 

En kul grej är att Stephen King i efterordet till romanen berättar att Den gröna milen först publicerades i sex olika delar där en del i månaden släpptes som en slags följetongsroman. Solvej Balle och Denise Rudberg var alltså inte först, men det var å andra sidan inte Stephen King heller. Redan på 1850-talet var det vanligt att böcker gavs ut i flera oavslutade delar. Några av Charles Dickens romaner publicerades på detta sett och King skriver i efterordet hur han studerade och tog lärdom av hur Dickens introducerade läsaren till en ny del med små rekapitulationer om vad som hänt tidigare. 

Utgiven på Albert Bonniers förlag. Översättning av John-Henri Holmberg.