Paganinikontraktet

Tanken var att jag skulle skriva en recension av Lars Keplers Paganinikontraktet nu.  Men det tar verkligen emot. Jag hann knappt börja läsa innan jag förstod att Hypnotisörens uppföljare skulle bli en besvikelse. Klyschiga personbeskrivningar, tröttsamt ihåliga uttryck, inget driv i berättandet och en intrig som känns krystat påhittad allt eftersom kapitlen går. Rådjurskvinnor och machomän är helt enkelt inte min grej. För mig blev det en kamp att faktiskt ta fram boken och ännu mer att slå upp den. För att inte tala om att börja läsa. Så tråkig och inte värd min tid tyckte jag att den var. Visst, jag hade kunnat slå ihop den för alltid efter de där första sidorna. Varför jag inte gjorde så har bara med envishet att göra. Och att jag skulle skriva en recension. Vi kan väl komma överens om att mitt projekt ”Läsa Paganinikontraktet och skriva en recension” gick käpprätt åt oönskat håll.

Ny dag, nya tag.

Spelet

I Ebba von Sydows bok om stil som kom för några år sedan gav hon på slutet några rediga moraltips om hur fina flickor bör bete sig. Inte visa sig intresserade, inte lämna telefonnummer för tidigt, inte dricka sprit efter klockan 12, bli aldrig full och gå aldrig på efterfest.

Betydligt mer omoraliska tips ger Neil Strauss i sin bok Spelet, en bok tjock som en bibel, som handlar om förförelsens konst. Eller om det hemliga sällskap som tönten Neil Strauss går med i för att lära sig ragga. Neil Strauss menar att boken är sann. Han var dock inte vem som helst utan han var journalisten som fick uppdrag efter uppdrag att skriva kändisarnas biografier. Han ligger bakom böcker om Mötley Crue, Dave Navarro, Marilyn Manson och Jenna Jamesson och svände sig i kändiskretsar men hade aldrig haft en flickvän. Genom att anmäla sig till en raggningskurs så förändrades hans liv. Kul för honom kan man tycka. Jag vet inte vad som är värst. Att jag förväntat mig subtila och snygga raggningsknep eller över det faktum att jag skäms för att vara kvinna när jag läser boken. Jag hoppar faktiskt friskt över stora bitar som bara är en upprepning av alla dessa tjejer som gång på gång låter sig förföras av enkla, förutsägbara och banala knep. Jag vill tro att det är det är klicheartade hollywoodbrudar i USA som går på det här.

Jag önskar alla kvinnor läste boken och såg igenom ”spelet”, så här är en crash course i de knep som boken lär ut:

– Stick ut. Våga klä dig så att du verkligen syns. Gärna en galen hatt eller färga håret i någon rolig färg.
– Attackera gärna ditt offer när hon står i grupp, inled samtalet med en fråga eller anekdot som gruppen får tycka till om. Om ditt offer svarar, säg gärna något spydigt till henne inför de andra. Det gör henne mer intresserad.
– Bjud inte på drinkar, du ska inte betala för att få hennes uppmärksamhet.
– ”Negga henne” genom att inte röra vid henne. Om hon försöker röra dig, le och säg något i stil med ”bort med tassarna”.
– Stå rak i ryggen och luta dig inte mot henne.
– Fråga henne inte vad hon heter.
– Fokusera inte på henne, om hennes vänner gillar dig så kommer hon också göra det.

Klassiska bad boy-tricks med andra ord. Du behöver inte läsa 450 sidor för att undvika dom!

Daniel Åberg och ljudboken från källaren

Vet ni att författaren Daniel Åberg har stått timtals i sitt källarförråd, isolerat med mattor på väggarna, och läst in hela sin bok Vi har redan sagt hejdå till ljudbok. Jag är imponerad. Vilket flit.

Det hela har tagit lång tid men nu är den äntligen klar och finns att ladda ner eller lyssna på gratis på Daniels hemsida. Kolla här.

Lägenhetsbyte ökar bokförsäljning

Det gäller att sticka ut för att nå läsare. Mystiska pseudonymer, fiktiva bloggkaraktärer och provokativa titlar är redan beprövade metoder. Nu körs en ny variant för att få igång snacket kring Helene Turstens senaste Irene Huss-bok Den som vakar i mörkret. I dagens Göteborgsposten kan man läsa annonser om hur en person med avsändare ”huss.gbg@gmail.com” vill få till ett lägenhetsbyte, gärna omgående. Kampanjen syns även runt om i Göteborg och så här säger ansvare Anders Westgårdh på Welcom, i ett pressmeddelande:

Läser man boken förstår man varför Irene Huss och flera närmast desperat vill byta bort sina bostäder som ligger på bottenvåningen.

Jag älskar när karaktärer blir tredimensionella, om så än bara i tanken. Kanske är det min kärlek till scenkultur och respekt för rollspelsscenen som gör att det kittlar lite extra av att fiktiva personer dyker upp både här och där nu för tiden. När man minst anar det dessutom.

Ps. Tack Alex för tipset! Ds.