Tredje träffen – Sighsten Herrgård

Tredje träffen ägde rum i juni och trots att det var precis innan midsommar så blev det rekord i antal deltagare. Hela sju stycken hade letat sig till Vetekatten i den arla morgonstunden. Frukostboken var den nyutgivna biografin om Sighsten Herrgård av Carl Otto Werkelid.

Det var en stor åldersspridning på deltagarna vilket var intressant. För oss lite yngre som bara kände till Sighsten som han som kom ut med aids i Sverige var det intressant att höra om Stockholm på 70- och 80-talet, om utelivet och skvallerpressen och Sighsten förekom frekvent. Det är sällan man pratar om Sighsten Herrgårds kläder nu för tiden och det var ganska mycket det boken handlade om.

Trots detta tyckte sex av sju deltagare på frukosten att boken var tråkig och att man inte kom att lära känna Sighsten särskilt väl efter att ha läst biografin om honom. En av sju tyckte dock den var jättebra och kunde relatera mycket till beskrivningarna om honom och hans relationer till sina föräldrar.

Foto: Petra Jankov Picha
Foto: Petra Jankov Picha

Nu tog Breakfast Book Club sommarlov men nästa träff planeras in till slutet av augusti.

Rödgrön röra

Enid Blyton ( Fem-böckerna, Äventyrsböckerna och Mysterieböckerna bl a.) fick inte bara var och varannan ungdom att vilja packa smörgåspaket och bege sig ut mitt i natten för att lösa gåtor och hemligheter. Hon tvingade också det svenska förlaget att  tänka till ordentligt när det gällde hur de skulle ge ut de populära böckerna. Kolla bara in det här (taget från Wikipedia):

Eftersom böckerna oftast handlar om barn av båda könen har det dock varit lite tveksamt huruvida Wahlströms
skulle ge ut böckerna som pojkböcker, med gröna ryggar, eller som flickböcker, med röda ryggar. Vissa serier och enstaka böcker har givits ut som pojkböcker och vissa som flickböcker, men uppdelningen framstår som godtycklig. Ett specialfall utgör två böcker om
Fyrklövern (The Adventurous Four). De handlar egentligen om en tolvårig pojke, hans båda yngre tvillingsystrar, samt deras fjortonårige arbetarklasskompis (pojke). I den svenska översättningen har dock tolvåringen blivit en flicka och de båda yngre syskonen en pojke och en flicka. Uppenbarligen ansåg det svenska förlaget att det skulle ha blivit en konstig pojkbok där pojkhjältarna har ett par småsystrar i släptåg, men om huvudpersonen i stället blev en flicka, så kunde boken gälla som flickbok istället.

Visst blir man både fnissig, häpen och lite förundrad? Som alltid biter vi oss själva i svansen. Den lilla norm-stump som nu är kvar. Dags att sluta reproducera skiten, och leva som fria människor i en härlig rödgrön röra.

Andra träffen – vi diskuterar Hungerflickan tillsammans med Hillevi Wahl

Andra träffen ägde rum på självaste Bokbytardagen. Boken vi läst var Hungerflickan och författaren Hillevi Wahl gjorde oss äran att komma och diskutera boken med oss. Modigt!

Foto: Anna Toss
Foto: Anna Toss

Eftersom vi inte var så många på träffen blev det ett väldigt intimt snack där Hillevi Wahl berättade hur hon kommit fram till att hon skulle skriva boken. Det var förläggaren som tyckte att den sidan i Hillevi Wahls tidigare bok Kärleksbarnet som handlade om hennes ätstörningar var så bra att det kunde utvecklas till en hel bok och så blev det.

Foto: Anna Toss
Foto: Anna Toss

Det har varit mycket fokus på just ätstörningar när boken har diskuterats och recenserats bland bokbloggar och tidningar. Något som inte fått samma fokus är den pappalängtan som huvudkaraktären Irmeli har i boken. Det kom vår frukostträff att handla om och det blev jättespännande, modiga och öppna diskussioner kring pappor och fäder och våra relationer med dem.

Breakfast Book Club tackar Hillevi Wahl för att hon kom till träffen och hoppas på fler spännande författarmöten framöver.

Eftersom det var Stora Bokbytardagen avslutades träffen med lite bokbyte deltagarna emellan.

Personligt med Kristina Ohlsson

Strax innan deckarförfattarinnan Kristina Ohlsson skulle fylla 30 bockade hon av sin livschecklista.
– Jag har ett jobb. Jag har skrivit en bok. Nu kan jag fylla år!
Och inte bara det. Hon har ett jobb som civil anställd på Säpo. Hon har nyligen jobbat i Bagdad fyra månader och hon är aktuell med sin andra bok Tusenskönor.

I onsdags bjöd Piratförlaget och Skugge&Co in till en personlig och intim middag med henne på Medelhavsmuseet. Inbjudna var bokbloggare, närmaste familjen och ett fåtal journalister. Mat från Halv grek plus turk och Jessica från Bokhora intervjuade.

Foto: Skugge&co
Foto: Skugge&co

Ett otroligt lyckat koncept. Istället för att mingla med tusen andra journalister och bokbloggare fick undertecknad författarinnan till bordet och möjlighet att ställa helt egna frågor under middagen. Hon berättade bland annat att hon tar tjänstledig ett par veckor varje år för att skriva och helst skriver på förmiddagarna.

– Den här myten om den halvalkoholiserade författaren stämmer inte på mig, berättar Kristina Ohlsson medans vi provsmakar på det noga utvalda rödvinet.
– Jag skriver nykter, helst på förmiddagarna och absolut inte efter elva på kvällen.
Anledning? Hon blir så adrenalinladdad av att skriva att hon måste varva ner efteråt.

Författarskapet vill hon behålla som en hobby. Tredje boken är redan klar och kommer förmodligen lanseras redan till påsk. Sen ska hon ta ett sabbatsår från skrivandet.
– Jag måste behålla det här som en hobby, säger hon. Annars har jag ingenting kvar. Jag kan ju knappast säga upp mig och jobba på Säpo på fritiden.

Det är något hon håller hårt fast vid. Skrivandet måste vara lustfyllt. Det är så mycket annat att oroa sig för i livet och skrivkramp vet hon inte vad det är.

Foto: Skugge&co
Foto: Skugge&co

Debuten Askungar kom förra året och nu är hon aktuell med uppföljaren Tusenskönor. Undertecknad har läst och gillade den andra boken mycket mer än den första. Här har personer och platser fallit på plats och Kristina Ohlsson har utvecklats som historieberättare. Jag ser varmt fram mot tredje boken.