Före bokbloggandet med recensionsexemplar, Storytel och snabblånade e-böcker brukade jag ofta läsa om mina favoritböcker. Något jag saknat även om jag älskar att all ny litteratur ligger för mina fötter och att jag bara kan läsa och läsa. Jag har i alla fall bestämt att 2022 ska bli ett omläsningsår och först ut blev brittiska Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna som jag läste på 90-talet.
Det finns alltid en risk med att läsa om böcker man tyckt mycket om, man vet aldrig om de fortfarande håller, men det tycker jag att Snäcksamlarna gör. Valde förstås att inte läsa om mitt gamla svenska pocketexemplar utan lyssnade till boken på engelska via ljudbokstjänsten Audible. Det handlar om 64-åriga Penelope Keeling som håller på att återhämta sig från en hjärtinfarkt, hon har 3 vuxna barn varav två är riktigt odrägliga och giriga. Penelopes far, Lawrence Stern, som var en berömd brittisk konstnär har börjat komma i ropet igen och barnen vill därför att Penelope ska sälja sin älskade målning ”Snäcksamlarna”, vilket utlöser en familjekris. Som tur är har Penelope kraft att stå emot och handla enligt sina egna önskningar.
Snäcksamlarna utspelas både under 40-tal och 80-tal och det var 40-talsskildringen som jag mindes bäst. Jag blev även denna gång djupt gripen av Penelopes liv i Port Kerris, Cornwall under kriget. En tid som formade henne för all framtid med minnen hon bevarar djupt inom sig och som hon aldrig anförtror någon. Hon har heller aldrig återvänt till Port Kerris, det gör för ont. Om ni är svaga för det brittiska ska ni definitivt läsa Snäcksamlarna, välskriven, varm och aningen bitterljuv. (Jag är väldigt svag för det bitterljuva, men tala inte om det för någon.)
Feelgood-förlaget Printz Publishing gav 2021 ut tre av Pilchers romaner på nytt, Vägen hem, När stormen kom och September. Min bloggy om Vägen hem hittar ni här och läs mer om Rosamunde Pilcher här.
