Karla lämnar sin missbrukande mor i norra Sverige för juridikstudier i Lund. Hon får arbete som städerska hos det välbärgade paret Rytter och hittar ett rum att hyra hos Bill och hans lilla dotter Sally. Hon får en Lundakompis och börjar spela fotboll.
Under ytan lurar dock ångest, Karlas mor tar det för självklart att dottern ska ta hand om henne och försöker med drastiska medel att få Karla att återvända hem. Städjobbet blir påfrestande när den från början vänlige Steven Ritter byter skepnad till kyligt hotfull när det uppdagas att Karla och hans fru brukar dricka te tillsammans. Regina Ritter är sängliggande, matt och orkeslös i en odefinierbar sjukdom och konsumerar mängder av tabletter.
Bill kämpar med sin sorg efter sin unga hustrus död i cancer och sin oro att inte vara en tillräckligt bra far till Sally. Med en fil. kand. som inte ger några större möjligheter till arbete eller försörjning har han en usel ekonomi. När sönderslagen ruta medför en utgift som för honom blir ekonomisk katastrof förvandlas ångesten över att förlora vårdnaden av Sally till ren skär panik.
En familjetragedi är en väldigt Edvardssonsk roman, med flera berättare, feelbadkänsla och driv. Gillar att han denna gång så tydligt tar in socioekonomi i berättelsen, både Karla och Bill har växt upp och lever fortfarande under små förhållanden. Hjärtslitande skildring av ett faktum som är mångas verklighet i Sverige av idag och ett faktum är också att brott i princip alltid begås med anledning av pengar.
Det finns författare vars böcker jag alltid läser så fort de kommer ut med nytt. Under min barndom var det Merri Vik som skrev Lotta-böckerna, senare Håkan Nesser, Åsa Larsson och Maggie O´Farrell, nu har definitivt Mattias Edvardsson sällat sig till skaran. Det finns en nerv, känsla för samtiden och inte minst en underliggande humor som alltid får mig att le.
Utgiven på Forum 2021.
