Inlägg

Publicerat

Inför Vitön –

Jag har strax läst ut Vitön av Bea Uusma. Fantastisk, just saying, och inför recensionsdagen i mitten av oktober bjussar jag på bloggyn om när jag läste Expedionen– Min kärlekshistoria

”Boken ligger på köksbordet (plats, ljus). Jag föll i kärlek nästan på en gång. Jo, på en gång. Is, snö. Det är enkelt att få mig på fall då. Nu ligger den där – uppslagen – och lockar och pockar med sina bilder, sin vetenskaplighet och sitt suggestiva berättande. Jag går dit med jämna mellanrum och läser som belöning för väl utfört arbete men jag får svårt att koncentrera mig på det som står överst på To-Do-listan.

Jag vill sms:a boken och höra lite hur det är: heeej, och vad gör du? Och så få ett meningsfullt sms tillbaka: Jag har klättrat på de hala klipporna på Sjuöarna, den nordligaste ögruppen på hela Svalbard. 

Vid fem-tiden har jag stått vid köksbordet många gånger och jag får jobba hårt för att klara min deadline. Men jag är effektiv. Snart är jag klar.  Har det ändå tagit för lång tid? Ligger Boken kvar där ute? Vill den fortfarande att jag ska komma och läsa? Borde jag duscha först?

Så sitter jag där. Vild i håret och bläddrar sida för sida för sida. Det är spännande och vackert.  Jag vill aldrig sluta läsa och se. Expeditionen. Min kärlekshistoria blir  MIN kärlekshistoria. Och jag blir inte svartsjuk om den blir din.”

Expeditionen. Min kärlekshistoria. Bea Uusma. Utgiven av Norstedts 2013. Jag har den illustrerade utgåvan.

Publicerat

Den hemliga författaren av Lindsey Kelk

En humoristisk feelgood om böcker och bokmänniskor som jag njutningsfullt lyssnade på i somras. Lågstadieläraren Sophie har skrivit en världssuccé inom romance-genren. På grund av sitt yrke och sin familj måste hon skriva under pseudonym, kollegerna skulle bli bestörta om de läste alla kärleksscener som boken innehåller. Hennes litterära föräldrar, mamman som är kritiker och pappan som är förläggare, skulle i sin tur skämmas ögonen ur sig!

Men det finns någon som är Sophie på spåren. Bokens formgivare Joe anar ugglor i mossen och allt ställs på sin spets när Sophies pappa ställer till med en stor födelsedagsfest dit gräddan av bokbranschen kommer för att fira. Det blir tydligt för Sophie att det i bokbranschen gissas vilt om vem som kan dölja sig bakom pseudonymen Este Cox, och att precis alla har en bestämd åsikt om boken, inte minst de som inte läst den.

Ju längre festen fortskrider, desto vansinnigare blir förvecklingarna och det är väldigt roligt. Attraktionen mellan Sophie och Joe, de skojiga karaktärerna och det humoristiska språket gav förstklassig underhållning boken igenom. En läsning som gjorde mig glad!

Utgiven på Pia & Co 2025, översatt av Molle Kanmert Sjölander.

Publicerat

Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler

Jösses vilken nagelbitare! En riktigt andlös feelbad där spänningen kryper under skinnet på läsaren. Så fort man tror man ska få en lugn stund kommer en ny twist. Det handlar om Marcus som efter avslutad skrivarkurs fick en världssuccé med en thriller, han dock inte lyckas dock skriva den svåra tvåan utan jobbar istället som brevbärare. Han blir förvånad när Ernst, en kompis från skrivarskolan, hör av sig och vill träffas och inte nog med det, han har ett ovanligt förslag. Marcus ska lämna ett manus till sin agent utan att berätta vem författaren är. Ernst har nämligen skrivit en thriller och eftersom han betraktas som en litterär stjärnförfattare vill han inte sätta sitt namn på verket och på så sätt riskera sitt rykte. 

Låt vågorna göra resten jämförs med Patricia Highsmiths böcker och det ligger definitivt något i det. Den vanliga människan som hamnar i ett sammanhang där allt hänger på en tunn tråd och där de tvingas utveckla egenskaper som ligger mycket långt ifrån deras karaktärer. Och de är bra på det nya, ni minns väl Highsmiths Ripley?  Man kan nog säga att Marcus inte är så pjokig han heller.  

Välförtjänt nominerad till årets bok och utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Den förlorade trädgården

Det är intressant med böcker som börjar med ett slags facit. Som med utgångspunkt i en samtid blickar bakåt för att beskriva, förstå, klarlägga eller helt enkelt berätta hur det blev som det blev. Den förlorade trädgården placerar mig i en bil i Italien som besöker gamla gravar och ett litet barn kommer med en klok iakttagelse om de döda. Här får berättelsen om familjen Finzi-Contini starta och jag får omedelbart veta att de deporterades från staden och helt säkert mördades i ett koncentrationsläger under andra världskriget.

Men nu är det 1930-tal. Ännu blomstrar familjens trädgård. En fantastisk park så stor att det krävs cykel att ta sig runt. När separationslagar i staden Ferrara utestänger judar från tennisklubben anläggs en tennisbana i trädgården och ungdomar bjuds in. I centrum av de tennisspelande ungdomarna står berättaren och familjens dotter Micòl, Kärlekshistorien genomsyrar hela romanen, men haltar och blir aldrig av. Så är det när bara den ena vill men inte den andra. Jag njuter av ett vackert språk. Och fasar att läsa fram hur världen sakta faller samman. En förlorad trädgård och en förlorad kärlek och en förlorad värld.

Den förlorade trädgården. Giorgio Bassani. Utgiven 1962 och min svenska utgåva kom 2017 i översättning av Elisabeth von Törne-Arfwedson. Boken ingår i en svit och jag läser gärna vidare.