Inlägg

Publicerat

Den sista migrationen

En vinter för flera år sedan gled jag genom ett arktiskt blått fjordlandskap, ombord på fartyget Polarlys. Där och då sögs jag in i romanen Flickan med glasfötterna som jag tyckte samspelade så väl med miljön utanför. Samma magiska känsla får jag när jag läser Den sista migrationen. Jag uppslukas av berättelsen om Franny Stone som börjar i en nutid, där Franny letar efter ett skepp som kan ta med henne på jakt efter de sista silvertärnorna. Tidsmässigt är nuet en bit in i framtiden. Klimatkrisen är bortom många gränser, det mesta av djurvärlden är utrotat och de sista arterna skyddas i ett reservat i Europa.

Inledningsvis är allt höljt i dunkel. Vem är Franny? Varför är hon så totalt besatt av att hitta fåglarna? Frågorna är många. Men tidshopp fram och tillbaka gör en spännande berättelse och gåtorna både uppstår och förklaras allteftersom.

Personerna gestaltas lysande. Alla är komplexa med dåliga och bra sidor, blir aldrig platta. Det är ännu en stor behållning i boken. Jag lär känna människorna bit för bit, gillar visst och ogillar annat.

Det finns förvisso en del hack och ologiskheter i boken. Men man förlåter det därför att det som är bra är så väldigt bra. Och helt säkert är att jag kommer att tänka på Franny Stone länge. Väldigt länge.

Den sista migrationen. Charlotte McConaghy. Utgiven på svenska av Lavender Lit 2020 i översättning av Carina Jansson. Fotot är hämtat på Pixabay som har många vackra bilder på silvertärnor att bli uppslukad av.

Publicerat

Tritonus av Kjell Westö

En roman med musikaliska karaktärer, helt oemotståndligt för mig som är precis tvärtom. De musikaliska referenserna genomsyrar texten och läsaren får en liten aning om hur världen kan te sig från en genommusikalisk människas horisont. Att höra musiken inom sig är både välsignelse och förbannelse.

Den kände dirigenten Tomas Brander närmar sig sin 60-årsdag och hans värld har börjat gunga. Insikten om att något inom honom gått förlorat och att hans förmåga till musikaliska stordåd har falnat bidrar till att han bygger ett stort schabrak till hus i skärgården och flyttar dit. Närmsta granne är en man i samma ålder, Reidar Lindell psykolog och hobbymusiker. Lindell och Brander blir vänner.

Har alltid älskat Westös karaktärer, mänskliga, ynkliga, osympatiska, alltid älskansvärda. Så även här. Jag fångas av männens vänskap, deras insikt i att livet inte är för evigt, deras ofullkomlighet i relationer både med vänner, kvinnor och barn. Så mycket jag känner igen och så medmänskligt intelligent skildrat. Westö är en av vår tids stora berättare och att jag läslyssnade till boken i Westös egen uppläsning på lågmäld finlandssvenska gjorde upplevelsen ännu finare. Är nog ett halvår sedan jag läste men berättelsen, musiken och karaktärerna lever fortfarande starka inom mig.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2020.

Publicerat

Från A till Ö: F som i Fuentes

När jag för många år sedan ställde den klassiska frågan om den bästa boken till en person jag skarpt gillade blev svaret Terra Nostra av Carlos Fuentes. Jag tänkte: ”Vem är det?” Men jag ville ju imponera och inte verka korkad och hummade därför bara fram ett ”jaha, den” och låtsades veta exakt vem författaren var.

Ganska snart gav jag mig på Terra Nostra , som då bara fanns på engelska, men jag tog mig aldrig igenom den 800 sidor långa romanen. Jag minns att jag mer ville visa att jag läste den, på ett så där avspänt och ”jaha, du undrar vad jag läser”-vis. Ja, jag var ung 😊.

Men idén om Fuentes stannade kvar i mig och så småningom läste jag mindre mastiga stycken av honom, till exempel Aura och så här hänförd skriver jag om den:

”Tänk dig att du får en tunn bok i handen och bestämmer dig för att läsa den. Den inleds så lockande med ett du-tilltal där romanens huvudperson Felipe Montero hittar en platsannons om att få redigera en biografi.

Du förstår redan av de första raderna att du kommer att tycka om den här romanen. Du läser vidare och märker hur Montero inbjuds att bo hos den gamla änkan vars makes liv han ska sammanställa och hur den unga niecen Aura aldrig ser honom i ögonen. Du förstår att Montero blir förälskad.

Snart är också du förlorad i den värld där gränsen mellan då och nu är vag och oskarp och du tänker på hur Fuentes är en skicklig författare och att grön alltid ska vara den färg du binder samman med Aura.”

Så Fuentes är fantastisk att läsa. Men jag har fortfarande inte läst Terra Nostra. Den engelska utgåvan har för länge sedan försvunnit i någon flytt. Men nu, minsann, raggade jag upp romanen på Bokbörsen. På svenska i översättning av Annika Erntson. Vi får se hur det går. Wish me luck.

Publicerat

Den trogne läsaren av Max Seeck

Rasande tempo, snäva smarta svängar och i centrum en ung poliskvinna med väldigt mycket outrett inom sig. För läsare som gillar den klassiska polisromanen är Den trogne läsaren en påse fylld med godis. En bästsäljande skräckförfattare befinner sig på lanseringsturné när en man i publiken ställer en underlig och aningen hotfull fråga: ” är författaren ibland rädd för sina egna böcker?” Vid middagen efteråt får författaren ett fruktansvärt besked och snart befinner sig läsaren, tillsammans med utredande poliser, i en actionstinn händelsekedja där kallsinnig mördare iscensätter mord ur författarens böcker.

Boken utspelas i ett vintrigt Helsingfors och jag skulle vilja påstå att den är i sann Lars Kepler-anda. Utmärkt läsning för oss som inte räds det fula och våldsamma i en kriminalhistoria och för oss som hyser motvilja mot mysdeckaren. Att mysdeckaren inte frossar i realistiska detaljer är ett argument som ofta hörs. Men, där tycker jag att det faktiskt är tvärtom! Ett mord, är en rå och grym handling det största övergrepp man kan göra en annan människa och jag föredrar att det skildras för vad det är. Inte förminskas till lösandet av en gåta där ingen inblandad tycks vara påverkad av det fruktansvärda som hänt. En mordhistoria ska ge ångest inte mys.

En mycket bra och obehagligt spännande kriminalroman alltså, att den utspelas i Helsingfors är ett stort plus, älskar den staden!

Utgiven på Bonniers Förlag 2021, översättning av Bo Samuelsson.