Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Bokfrukost om Bro, bro av Jerker Virdborg

Årets sista frukost handlade om Bro, bro av Jerker Virdborg. Vi gillar hans böcker otroligt mycket. Man placeras i en plats och vet ingenting om vad som hänt tidigare. Därifrån, med den utgångspunkten följer en berättelse som tar de mest oväntade vägar. Det är något ovisst obehagligt som bara eskalerar.

Bro, bro är inget undantag. Här möter vi Edward som ”håller bron”. Det betyder att han belägrar en gångbro i staden, upprättar stängsel och försvar, och hindrar människor att gå över den. För deras egen skull, hävdar han. För mitt på bron finns ett stort hål och risken för ras är överhängande. Språket är vackert, ibland roligt, alltid precist. Vem är han undrar vi. Vad är det som fått honom att ”hålla bron”?

* Jag älskar berättelserna om broarna. De är helt realistiska.
* Om man bläddrar tillbaka i boken, läser om till och med, ser man att bro-berättelserna har en funktion. Det hänger ihop.
* Så sorglig bok.
* Man tycker så mycket om pojken. Så ensam.
* Var är föräldrarna? Talar han sanning om dem?
* För vem brydde sig om honom?
* Slutet välter verkligen omkull Alltsammans, det faller på plats.

Publicerat

Dödens stenar av Ann Cleeves

Ann Cleeves Shetlands-serie tar sig nu till Orkneyöarna. Där får vi återigen träffa Jimmy Perez som bor på Orkney med sin nya familj. Jag satte boken i händerna på maken som tycker så här:

Som vanligt med Ann Cleves är miljöskildringarna en stor behållning. Det speciella med livet på vindpinade öar i Nordatlanten framgår tydligt. Romanen utspelar sig strax före jul med stormar och isdimma som riskerar att isolera ögruppen Orkney från Skottland – fastlandet. Persongalleriet är bekant inte minst sedan TV-serien Shetland och man känner en stark sympati med huvudkaraktären Jimmy Perez.

Tyvärr känns själva handlingen och upplösningen välbekant i sitt upplägg. Den ena efter den andra misstänka gärningspersonen avförs och till sist landar historien i en, enligt min uppfattning, onödigt komplicerad upplösning. Vi får i detalj följa Jimmy Perez och hans chef tillika frus misstankar och analyser utom just i upplösningen – ett sätt att hålla spänningen vid liv romanen ut.  Men väl värd att läsa om inte annat för just miljöskildringarna och persongalleriet. 

Dödens stenar. Ann Cleeves. Utgiven 2025 hos Albert Bonniers, i översättning av Johan Nilsson.

Publicerat

Bokfrukost om Stockholmsvitt

Nu har vi ätit frukost med Karin Magnusson och diskuterat hennes roman Stockholmsvitt. Så bra! Både romanen och samtalet.

I romanen följer vi Stefan i två tidsplan. Då på 90 talet var han en ung man med drömmar och framtidshopp där han tillsammans med kompisen Tommy drar igång den egna målarfirman. Nu jävlar!

Vi ser småstadens makthierarkier och klasskillnader. När innegänget bjuder över på midsommarfirande genererar det mängder av frågor. Hur dags? Vad ska man ha på sig? Ska man ha med sig något? De sociala koderna blir obegripliga, men plötsligt är Stefan och Tommy och familjerna med. De ÄR några att räkna med.

Och nu. Stefan är 57. Facit i hand. Det gick åt skogen. Med firman, familjen, vänskapen. Han målar om lägenheter och hus, numera i Stockholm, bor i en källarskrubb. Och sen?

Så här sa vi till exempel:
* Vi får verkligen följa en nedåtgående spiral för en människa.
* Stefan har ett så starkt rättvisepatos. Man förstår honom, men kanske att han ibland borde hålla käften. Valt sina strider. Samma misstag om och om igen!
* Så bra skildrat om vänskap. Och både Tommy och Stefan skulle kunna gjort så annorlunda. Båda har ett ansvar för att vänskapen gick åt skogen.
*Stefan, han är så otroligt ensam! Han har verkligen ingen.
* Miriam är verkligen den enda som inte bryr sig om omgivningen, om hierarkier. Men är hon sig själv nog?
* Elegant berättad. Läsaren förflyttas mellan tid och plats så snyggt. Du kan verkligen berätta en historia, Karin.

Publicerat

Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson

En enastående bok, ingen roman utan baserad på en verklig händelse som ägde rum i västra Skåne under den stränga krigsvintern 1942. Vid den här tiden var statarsystemet fortfarande en realitet, även om det sjöng på sista versen. Stalldrängen Elof Nilsson orkar inte mer, djupt deprimerad av den hårda liv han och familjen lever fattar han ett förtvivlat beslut tillsammans men hustrun Matilda. De ska ta sina egna liv och även de barn som ännu inte är vuxna. Det slutar i en tragedi där Elof tar livet av fyra familjemedlemmar, men sedan inte klara av att  fullfölja beslutet att ta sig själv av daga.

Det här är nutida arbetarlitteratur när den är som bäst! Svensson lyckas på ett mästerligt sätt skildra statarnas livegna situation som idag nästan är bortglömd. Fackföreningsrörelsen hade tidigare lyckats förhandla fram bättre villkor för fabriksarbetare men statarsystemet rådde de inte på. Godsägarna var alltför beroende av sin billiga arbetskraft. Väcker tankar om dagens svenska samhälle och den nyfattigdom som är en realitet.

Svenssons språk är underbart, hans gestaltning och formuleringskonst är formidabelt och en ren njutning att läsa. Att boken är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen är en självklarhet. Svensson belönades med priset 2019 för Ålevangeliet en bok som tydligt lever i mitt minne. Jag har inte läst övriga nominerade men jag hoppas att Den barmhärtige mördaren belönas, det är den utan tvekan det mest drabbande som jag läst i år.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.