Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Albertesviten av Cora Sandel 

Jag fick plötsligt syn på en gammal bokförälskelse när jag  strosade runt i bokhandeln. Till min förtjusning såg jag att Bonniers givit ut Cora Sandels tre böcker om Alberte i en fin samlingsvolym. Underbara böcker! 

Sandels var 46 år när hon debuterade med Alberte och Jakob, den första delen i serien. Alberte är en ung blyg flicka i en norsk småstad i början av 1900-talet. Hon har en nära relation till sin bror Jakob, som tvärtemot systern börjat revoltera mot föräldrarna och societetsmiljön. Böckerna om Alberte är inte självbiografiska men det är tydligt att hon och Sandels har mycket gemensamt. Alberte lyckas så småningom bryta sig loss även hon och när läsaren återser henne är det i Alberte och friheten som utspelas i konstnärskretsar i Paris. I den sista och avslutande delen Bara Alberte har hon blivit mor. 

Översättning från norskan av Gun-Britt Sundström, utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Bokfrukost om Syskonen av Brigitte Reimann

Härom morgonen var det frukostbokklubb om Syskonen av Brigitte Reimann. Romanen som utspelar sig några dagar under våren 1961 blir ett intressant tidsdokument då Reimann skrev romanen redan 1963. Hon bodde och levde i Östtyskland och när romanen gavs ut var det i en censurerad/reducerad version. Men nu har vi alltså fått en komplett roman, i svensk översättning.

Berättarjaget är en ung konstnär, Elisabeth, som ställs inför att hennes älskade bror tänker fly över till väst. Hur kan han? Både att lämna henne och att lämna det enda rätta samhället är ett stort svek. Om inte annat borde han tänka på hur staten gett honom ett bra liv, bekostat hans utbildning, menar hon. Elisabeth tar sin pojkvän till hjälp och försöker övertyga brodern att stanna kvar. En intensiv, känslosam och bråkig roman med en dialog med personliga synpunkter varvade med väldigt politiska argument.

* Elisabet har verkligen en orubblig livssyn och tro på sitt samhälle.
* Flyr Uli till väst? Jag tycker slutet är oklart.
* Han stannar. Det tycker jag är tydligt!
* Syskonens relation är intim. Jag tycker den är obehaglig.
* Jag hade nog förväntat mig mer, ja dramatik kanske.
* Helt ärligt tycker jag att romanen är rätt trist.
* Jag skulle vilja veta vilka delar som inte kunde vara med i romanen, då 1963.
* Nog skulle det vara roligt att läsa mer av författaren!

Publicerat

Tre flickor av Per Hellgren

Per Hellgren debuterade 2023 med En instängd man, en enastående historisk kriminalroman som bland annat nominerades till Deckarakademins debutpris. Tre flickor är en värdig uppföljare som också den tar oss tillbaka till 50-60-talets Sverige där tre flickor försvinner i på olika platser i landet under olika år. 

Vi får följa polisarbetet och människorna i ett Sverige som inte längre finns. Polisen har måhända inte samma redskap som man har idag men deras hjärnor och utredningsskicklighet är det inget fel på. De möter de anhörigas sorg, har ett träligt arbete med att leta manuellt i de evighetslånga registren, men lyckas så småningom konstatera att flickornas baneman är samma person. 

Precis som i debuten är inspirationen från Maj Sjövalls och Per Wahlöös böcker tydlig. För den som läst dessa klassiker finns det många subtila blinkningar. Tror att historienördar som vanligtvis inte brukar läsa krim skulle ha stort utbyte av Hellgrens romaner, böckerna har allt från fantastiska miljöbeskrivningar till skildringar av människornas livsvillkor och sociala status. Slås mer än en gång av hur annorlunda allt var trots att det egentligen inte är så länge sedan. 

Om man är intresserad av vilka böcker Hellgren inspireras av i Tre flickor kan jag nämna både Den skrattande polisen och Roseanna två romaner som definitivt håller klassikermåttet. Jag recenserade En instängd man när den kom ut, är sökbar på bloggen om någon är nyfiken.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Bokfrukost om Promenader i natten

Vi går laget runt. Jag, Ann-Sofie, börjar prata med glittrande ögon och ord som fantastisk, vilket språk och vilken underbar idé! Sen går omdömena lite som en berg- och dalbana där någon aldrig läste klart, andra stämmer in i hyllningskören, några säger okej.

Vi har läst Promenader i natten av Lina Wolff och diskuterar den som vanligt på Vetekatten i Stockholm. Boken är en samling prosatexter, fyrtio (förstås) till antalet som alla inleds Jag drömde att jag … , inspirerad av en dikt av Roberto Bolanos. Till Författaren kommer romaren Marcus Aurelius och uppmanar till att göra nattliga promenader för att komma bort från sin självupptagenhet och i stället börja producera. Texterna vävs in i varandra och handlar på olika sätt om skrivande, skapande och annat som livet har. De är absurda ibland, sorgliga ibland, otäcka ibland, alltid tankeväckande.

Röster från morgonen:
* De präglas av en sorg, tycker ni inte det
* Visst är det väl drömmar, typiska drömmar!
* Det är ju bara formen, inledningen som gör att det är drömmar. Det kan lika gärna vara vanliga berättelser. Det är ju verklighet.
* Nog handlar det om författaren? Hon tar ju upp sina egna böcker.
* Det behöver inte alls handla om henne. En författares jobb är ju att fabulera så att vi tror på hen.
* Jag fattar ingenting, jag gav upp
* Jag skulle vilja läsa minst fyrtio berättelser till!
* Vilket underbart språk. Så rent eller vad ska man säga?
* Väldigt Lina Wolff:skt.

—– Det snygga omslaget är gjort av Lotta Kühlhorn