Etikett: barn-bokklubb

Publicerat

Barn-bokklubbar om Nisseboken och Världens bästa fest

Åh, den där skolan va, säger jag. Vi hinner inte med våra klubbar så mycket jag vill. Skolka för att läsa och diskutera böcker verkar vara ett dåligt alternativ för mina barn-bokklubbare. Men nu har vi träffats!

En av klubbarna behövde något rappt och kul och lättläst. Då kom Trubbelmakarna – Världens bästa fest i vår väg och den tog vi oss an.

Här möter vi Malva Persson Pettersson tolv år och är världsbäst på det mesta. Därför är det väl ingen tvekan om att det är hon som ska fixa årets skolfest! Det ska bli extra allt, verkligen! Problemet är att kompisarna i klassen verkar ha blivit förändrade över sommarlovet och inte alls inne på samma grejer som Malva längre. Men vad tusan! Nåja, det ska väl inte hindra. Det är bäddat för kaos och bekymmer förstås.

Jo, säger vi, det är bra bok men somliga av oss är nog lite för gamla. 12-åringen tyckte i sig att boken var bra, men lite barnslig. Berättarstilen är lätt och ”tokrolig” och det tillsammans med allt som händer gör att läsningen går snabbt framåt. Fanns det något mer än att roa oss (bra nog!)? Nja, oklart budskap, säger klubben. Kanske ”ljug inte då” eller ”lite inte helt på dig själv”. Jag, klubbens äldste, tycker att boken också tar upp det här med att gå från barn till ungdom i otakt med kompisarna på ett trevligt sätt.

Vi lägger till att vi gillar illustrationerna som är gjorda av Jojo Falk.

I småbarns-bokklubben läste vi Nisseboken häromveckan. Wow, vilken succé! Jag har några jular följt Nissar och Nissor som flyttat till hos barnfamiljer för att där ställa till bus eller helt enkelt ordna sig en skön tillvaro i ett hörn. Jag vet inte om den trenden är över nu, men Nisseboken kan definitivt skapa nytt intresse.

Det här är en slags kombinerad sagobok och faktabok. Vi får följa den lilla nissen Tick som lotsar oss genom sin nissevärld. I detaljerade beskrivningar får vi veta verkligen allt. Se här: alla prylar som Tick gillar!

Jag utfärdar en varning: det tar tid att läsa den här boken. MYCKET tid. Och det man missade under de första timmarna får man ta igen när man läser den andra gången. Och tredje och fjärde. Underbart!

Världens bästa fest av Måns Nilsson & Isabelle Riddez. Illustrationer av Jojo Falk. Utgiven hos Bonnier Carlsen 2025.

Nisseboken av Loes Riphagen i översättning av Olov Hyllienmark. Utgiven hos Natur & Kultur 2025

Mer om barn-bokklubbar finns här

Publicerat

Barn-bokklubbar om Killregnet och Katternas hemlighet

Det har varit ett flertal klubbar under sommarlovet så jag får allt strössla ut våra prat här under hösten. Mina barn-bokklubbar (eller föralldel ungdoms-bokklubbar för det varierar ju och en 12-åring vill motvilligt inordna sig under ordet barn) är av olika sort. Ibland är det högläsning och prat, ibland läser vi på varsitt håll och diskuterar.

Först ut är de två klubbarna om Det sista killregnet. Båda lika förvirrade för vi är inte med på noterna.. Det handlar om Roberto och hans födelsedag. Nu får han en potatis i present som bevis på att han blivit stor och därmed kommer att vara glad i alla sina dagar.

I den äldre klubben läste vi boken två gånger, först normalfart och sen långsamt. Vi förstår att boken på något vis ska kombinera det lite knasiga (potatisar är det finaste som finns och huvudpersonen får en fin potatis på sin födelsedag) med något djupare. Ett manssamhälle där man håller igen på känslorna och inte förrän en sorg kommer över männen i byn drar gråten igång och allt blir bättre efteråt. Men ”what’s the point med kombinationen?” frågar en av bokklubbarna. Frågorna haglar i klubben. Varför potatis? Och varför den stora statyn? Och varför allt regn? Och vad betyder killregnet?

I den yngre klubben är det ungefär samma frågor. På varje bilduppslag säger femåringarna att ”vad är det och varför det” och de tappar intresset ganska så snabbt. Men de börjar leka potatislekar, det ska sägas. Tja, läs själva och se om ni klurar ut det hela. Boken var i alla fall inte för oss.

Nästa klubb handlar om Katternas hemlighet. ”Jag ÄLSKADE den boken”, säger en 9-åring. ”Det är spännande action hela tiden. Men ändå inte jätteläskig. Den var inte svårläst men inte barnslig.”

I boken träffar vi Andromeda som trots att hon bestämt sig att det ska gå bra i den nya skolan (well, har lovat pappa då) så blir hon tvungen att koncentrera sig på annat. Det dyker ju upp problem när ett rymdskepp kraschar, och som har en talande katt. Nu måste Andromeda ställa upp och bekämpa fienden.

Mycket bra historia, säger vi alla. En illustrerad berättelse där bild och text verkligen jobbar ihop. 9-åringen: . ”Bilderna var sådär i början men blev bättre och bättre”. Vi spojlar inte nu men tror att vi har räknat ut ett och annat om vilka som är något annat än vad de utger sig att vara… Och ser mycket fram emot nästa bok!

Det sista killregnet av Emma Karinsdotter och Bjarke Stenbæk Kristensen

Katternas hemlighet av Måns Nilsson och Kim W Andersson

Publicerat

Barn-bokklubbar

Det har varit två klubbar under sommaren och hösten. I den ena läste vi Brorsans kompis Robban på varsitt håll och sammanstrålade för diskussion. I den andra, Olivers superstora universum, var det högläsning och samtal under tiden. Båda sorterna är lika härliga!

Inte kunde vi ana att Brorsans kompis Robban skulle bli nominerad till Augustpriset. Och det var nog tur, för så fort en bok blir prisad och omtalad för mycket är det som att det växer ett hinder för mig att läsa. Men vi läste på och njöt av de härliga bilderna av Joanna Hellgren.

Bokklubbarna tyckte den var okej, ”en sån bok man läser i skolan”. Vad betyder det? Jag försökte utreda det hela. Jo, när det liksom har ett budskap. Något i en relation som inte fungerar och som man kan diskutera och lära sig något av. Som att säga ifrån, som Jim gör till sin kompis. Ja men, undrade jag, är inte sådana böcker bra då? Jo det kan de vara, men hur det än är så är det roligare med böcker som har äventyr och där det händer saker menade de unga bokklubbarna. Här var det för händelsefattigt,” ingen stämning liksom”. Tja, jag tyckte kanske mer om den än övriga bokklubbare.

Den andra boken, Olivers superstora universum, var en kombination av naturvetenskap (rymden), relationer och humor. Otroligt rolig bitvis och mycket kul att högläsa. Så kul det är att skratta ihop när man läser. Huvudpersonen Oliver bestämmer sig för att göra en bok om rymden och tar god hjälp av en ny kompis. Samt en forskare i området som inte är särskilt glad över Olivers otroligt detaljerade frågor i tid och otid. Dramatiskt uppbyggd med cliffhangers efter varje kapitel. Också här finns en hel del att fundera kring när det gäller kompisar och vänskap. Många roliga, och rymdpedagogiska, bilder!

Så heja bokklubbar av alla sorter!

Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. Olivers superstora universum av Jorge Cham.

Publicerat

Barn-bokklubb om Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv

Nu har jag och några unga bokkompisar läst Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv, av Loka Kanarp. Vi skickade boken emellan oss och så läste vi de tre sista kapitlen ihop på vår träff.

Boken är en serieroman om Yvonne som går i sjätte klass, känner sig blyg och obekväm bland i skolan, är alldeles för lång (tycker hon själv) och grubblar en hel del över det och andra pinsamma saker.

Först trodde vi att boken skulle bli för deppig. Den börjar med att Yvonne inte vill gå till skolan därför att det är dags för en muntlig redovisning. Hon hatar det, blir svimmig, svettig och kan inte få fram ett ljud. Vi minibokklubbare kan känna igen oss i det. Jag berättar om hur jag hatade det av hela mitt hjärta när jag gick i grundskolan, att det blev lite bättre i gymnasiet och sen på mina första jobb fick jag en kick av att stå framför en publik. Man får bara träna och träna år efter år, den enda lösningen, säger jag (här himlar mina medbokklubbare med ögonen, men det ju sant ju!)

Men boken är inte deppig. Den ger i olika mycket korta kapitel eller delar vardagsnära och realistiska nerslag i livet. Yvonne är duktig på att rita och får gå på extralektioner ihop med sjuorna. Och där går Nicke som hon tycker är såååå gullig. ”Då tänkte jag att det skulle bli en trist kärlekshistoria”, säger en bokklubbare, ”men det är ju så mycket annat”. Kul det där med gruppen ”Sopornas vänner”, tycker en annan.. I gruppen handlar det om sopsortering och andra soprelaterade frågor men det viktiga och roliga är att Yvonne träffar Emma, en tjej som inte bryr sig särskilt mycket om vad andra tycker.

Och så blir det dags för redovisning igen av vad de lärt sig i de olika grupperna. Trots att Emma och Yvonne övat massor går det sådär om man säger. Svimmig, svettig och allt det hon ska säga är borta. Men det är inte mycket att göra åt saken. Så här pratade vi:

Jag gillar att boken inte kommer med massa goda råd typ så här skaffar du dig nya kompisar. Den berättar liksom hur det kan vara bara, i skolan och runtomkring. Jag gillar förresten inte Yvonnes mamma. Hon verkar inte fatta nånting.

Det är som i vår skola, jag går i femman, de flesta är bra och kul lärare men också några … ja som är rätt dåliga. Man kan känna igen sig i hur hon tänker. Att det blir skämmigt och jobbigt om man gör knäppa eller fel grejer.

Jag tycker om boken och den slutar så himla bra! Utan att det skrivs ut i ord visar bilderna exakt vad som händer och hur Yvonne tänker.

Vi är överens om att boken passar för bokklubb i mellanstadiet. ”Mycket man kan prata om.”

Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv. Loka Kanarp. Utgiven hos Lilla Piratförlaget 2024.