Jag går nu. Tror jag

Jag går nu. Tror jag. En titel mitt i prick som beskriver den ambivalens som huvudpersonen Lotta känner. Hon har lämnat sin man Danne och flytt till sommarstugan hon ärvt av en släkting. Snabbt låter författaren oss förstå att Danne gjort något oförlåtligt, men vad? Likaså har något hänt på jobbet som gör att Lotta sagt upp sig med omedelbar verkan.

Bit för tid får vi veta hur Lotta liv sett ut, medan hon försöker inordna sig i det nya. Hur en ny chef kom till arbetet och helt enkelt frös ut Lotta, mobbade henne. Och ingen av arbetskamraterna reagerade eller fann det märkligt. Hur Danne kontrollerat och styrt henne och äktenskapet.

Det som sent omsider läsaren får veta, och här ska jag inte spoila någonting, får mig mest att tvivla. Hur kan en skilsmässa inte vara det som gäller för Lotta? Varför finns ens det där Tror jag? Men jag antar att självkänslan sakta brutits ned under åren. Varför skulle hon annars fortfarande tänka som hon gör?

Jag uppskattar det detaljerade berättandet: ”Jag reser mig, går några steg på de knarrande golvbrädorna, söker med blicken […] ” och så vidare. Detaljer av det slaget både ger lugn och skapar förväntan på att det snart ska hända något. Och jo, visst händer det. Men romanen är kanske snarare en berättelse om ett tillstånd, med väldigt långsam, lågmäld dramatik.

Jag går nu. Tror jag. Inger Lernevall. Utgiven 2023 hos Bazar förlag.

Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbete av Heidi Linde

En roman som droppade ner i min brevlåda med en hälsning från förlaget där det stod så här:

”En relationsroman som bjuder på humor, svärta och hög igenkänningsfaktor!”

Kan bara hålla med, fast för mig dominerade svärtan. Känner igen mig själv, känner igen vänner och bekanta, blir ofta sorgsen när texten väcker minnen.

Boken handlar om Vigdis och Linn, två norska kvinnor i medelåldern. Vigdis, den äldsta, kämpar med sitt döda äktenskap, med frågan om hon ska lämna sin man eller inte. Linn, som är yngre, försöker vara en bra mor till lilla dottern, samtidigt som en ångestkänsla lurar; hon håller på att förlora den skönhet som så tydligt definierat henne som person.

Heidi Lunde skildrar medelklassens kvinnor av idag på kornet. Kvinnor som är uppslukade av arbete och familj med lite tid över till att vila, vara och reflektera över sig själva. Har funderat över varför jag upplever boken som en feelbad? Den innehåller både humor och jag älskar hur den slutar. Kan vara att jag är äldre än Vigdis och Linn och hunnit få perspektiv på det skede i livet där de befinner sig. Jag ser allt så tydligt i backspegeln och undrar, (som så ofta), varför varje generation upprepar den förras misstag.

Utgiven på Bazar Förlag 2021. Översatt av Joar Tiberg

Mormor dansade i regnet av Trude Teige

Hittade Mormor dansade i regnet på Storytel och fångades av den fina titeln. Det handlar om norska Juni och hennes mormor Tekla. Efter att ha lämnat en våldsam man tar Juni sin tillflykt till ön där hon växte upp och huset hon ärvt efter morföräldrarna. Juni älskade sin mormor Tekla som brukade dansa i regnet och som målade underbara tavlor. Tekla som hade ett djupt komplicerat förhållande till Junis mamma Lilla, varför har Juni ingen aning om. När hon börjar gå igenom huset hittar hon ett foto på Tekla med en tysk soldat.  Vem var egentligen mormor Tekla som ung, och varför vet Juni så lite om sin familj?

Jag blev djupt berörd av berättelsen om Tekla. En norsk flicka som förälskade sig djupt i en tysk soldat, kanske för att han älskade hästar lika mycket som hon. Hon blev en ”tysketös”, (på svenska tyskslampa), och hennes kärlek förde med sig konsekvenser för henne och hennes nära i årtionden framåt. Vad jag inte kände till är att Norges statsminister Erna Solberg, så sent som 2018, officiellt framförde en ursäkt för hur den norska staten behandlade unga kvinnor som hade kärleksrelationer med tyska soldater under ockupationen. Flickorna tvångsklipptes, internerades och förlorade i vissa fall sitt norska medborgarskap.

Tekla bär livet igenom på plågsamma och traumatiserande minnen från sin ungdom då hon också lämnade Norge för Tyskland under en tid. Jag berättar inte mer om handlingen än så, den här fina romanen ska läsas förutsättningslöst.

Utgiven på Bazar Förlag 2021, översättning gjord av Lars Ahlström. Jag lyssnade till ljudboken som är fint inläst av Ella Schartner.

Nästan bra på livet av Conny Palmkvist

En enastående vackert skriven självbiografi om att vara förälder till ett annorlunda barn. Conny Palmkvists dotter Lova kommer till världen efter en komplicerad graviditet och svår förlossning. Det konstateras snabbt att flickan har gomspalt, vilket kan lösas med specialmatning, och familjen får åka hem. Dock är flickan är ett mysterium, följer inte gängse mönster avseende någonting, föräldrarna försöker förtvivlat förstå sig på sin dotter men ingenting tycks falla på plats. När Lova är 9 månader gammal och genomgår den smärtsamma gomspalts-operationen, låter en sjuksköterska undslippa sig att gomspalt inte sällan är förenad med andra tillstånd.

Jag står alltid hudlös inför texter av Conny Palmkvist, hans språkliga fingertoppskänsla är sådan. I denna innerliga och insiktsfulla bok berättar han om sin älskade dotter, sina tillkortakommanden och sin enträgenhet i att försöka möjliggöra det bästa för henne. Att hon får vara den hon är. Det är otroligt gripande och jag tycker absolut ni ska kasta er över denna skildring av att vara ”nästan bra på livet”. Jag lyssnade till boken och vill nämna att Björn Wahlberg gör en väldigt bra inläsning. Jag har också tidigare recenserat två av Conny Palmkvists ypperligt fina romaner, följ länkarna för att läsa.

Tusen ord för allt    Håll inte tillbaka kärleken, William Holden

Nästan bra på livet är utgiven på Bazar Förlag 2021.