Han erbjuds ett jobb i Liberia. Sextiotalets frihetstid är här och det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt, att höja levnadsstandarden med bara egna resurser. Så att sprida svensk företagskultur i gruvindustrin, ja det är en utmaning för Hektor. Nu skulle han som personalchef få skapa förändring, göra avtryck. Eller har han inget val? Det är svårt att veta. Med till Liberia tar han med sig sin familj. En familj som inte är så följsam som Hektor kanske vill tro. Hans fru har just avslutat ett långt förhållande med en annan man, sonen Mårten vill inte alls lämna Sverige. Men nu, nu är chansen här till något nytt. Hela familjen samlad. Allt ska bli annorlunda. Bättre! Både för Liberia och för familjen.
En månad senare är mycket fördärvat. För alla. Och kanske är det där som förbättringen äntligen kan få sin början?
Den här romanen är så initierad och trovärdigt berättad att jag blir övertygad om att författaren var i sextiotalets Liberia och såg allt, registrerade allt. Hettan som dallrar, ormar av alla de arter som lurar, industrin som förtrycker, byråkratin som förlamar. Jag imponeras av välskrivna berättelsen och känner igen det vackra språket från en tidigare bok jag läst. Bra!
Friheten förde oss hit. Gunnar Ardelius. Utgiven av Norstedts 2012
_ _ _
Det här var mitt boktips från fru E och ingår i min bokbloggartolva 2012.
I cirklar benar författaren upp hur relationerna ser och såg ut. Hon låter såväl Iris som Sofie och Daniel berätta ur sina perspektiv. Iris som i ett Före finns hos Paul i Bretagne när hon träffar Fredrik och blir passionerat förälskad. Iris som i ett Efter betraktar de istider som funnits mellan henne och Fredrik. Daniel som bara vill veta hur olyckan gått till och tar till drastiska metoder och skäl för att få svar. Sofie som i sitt Efter är den bästa vännen. Men Före?