62 dagar

Springa med åror läste jag i tårar i vintras. För

”när boken slås samman kämpar jag med gråten för att allt är så sorgligt. Min tröst att dikten som löper som ett mantra genom romanen ändå gäller för Monika:”

Går världen under –
jag går icke under.

62 dagar är delvis samma historia om pojkstrecket som växte och blev något mycket värre. Men ur ett helt annat perspektiv, nämligen grannkvinnans yngste son. Och sommarlovets 62 dagar som skulle bli lätta och lediga blir tunga av skuld och saknad.  Ibland irriterades jag av jag-personens formuleringar inte passade hans ålder. Det var något vuxet som stundtals kom mellan och störde. Men sorgen och skulden, den var hans och jag kämpade likafullt med gråten den här gången.

62 dagar. Cilla Naumann. Utgiven på Alfabeta 2011

Springa med åror

Livet på landet. Frisk och hälsosam luft. Och havet, jag säger bara det! Johanna och hennes fina familj köper en bit mark av Monikas pappa Ivan för att leva sommarliv. År efter år. Snart blir flickorna goda vänner och sommarloven får ett nytt innehåll. Sommaren är Johanna. Monika blir till i Johanna och lukten från lagård  och djur sipprar inte lika obönhörligt ur porerna.

Gränsen finns där ändå. Stadsflickan och lantungen. Genom att växla perspektivet mellan den unga Monika och den vuxna Monika ser jag hur skiljelinjen mellan dem lever kvar, fördjupas och fortsätter ner i pojkarna som föds. Monikas Lasse… en egensinnig pojke som oroar alla och Johanna drar upp riktlinjer för hur umgänget ska se ut mellan barnen.

En glasdörr är en glasdörr, tänker jag. Men den förändrar känslan i hela huset, upplöser den gamla lantliga gränsen mellan inne och ut som sitter som ett kastmärke i väggarna och talar om att ute är djur, skit och arbetsdagar. Och att inne är renskurat, mat, vila och söndagar.

Men vad gör en glasdörr egentligen? Allt är ju kvar ändå. Jag läser nära, ord för ord, för att språket är så vackert och  precist. Pappa Ivan skildras så ömsint. Oron för Lasse som inte är som andra är tung.  Och när boken slås samman kämpar jag med gråten för att allt är så sorgligt. Min tröst att dikten som löper som ett mantra genom romanen ändå gäller för Monika:

Går världen under –
jag går icke under.

Springa med åror. Cilla Naumann. Utgiven av Albert Bonniers 2012.

_____

Läs  frukostintervjun med Cilla Naumman och lyssna när Johanna Lindbäck samtalar med henne i Bokpodden.

Frukostintervjun: Cilla Naumann

Cilla Naumann är en av mina favoritförfattare och jag har läst alla romaner med lite öppen mun och ett wow på tungan. Nu är hon aktuell med Springa med åror.

God morgon Cilla! Vad äter du till frukost?
När jag är hemma äter jag alltid samma sak. En skål naturell yoghurt med någon färsk frukt (helst äpple eller bär), mandlar, müsli och All bran. Samt en hel kanna grönt te. När jag är ute och reser dricker jag svart kaffe och äter helst croissanter eller rostisar med sylt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser gärna morgontidningen en liten stund.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En bra morgonroman är den roman jag håller på med eftersom jag tycker bäst om att läsa alla böcker koncentrerat. Jag läser på morgonen, när som helst på dagen och på natten när jag inte kan sova. Oftast har jag två eller flera böcker på gång samtidigt och alternerar efter humör.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag  Stål av Silvia Avallone och Hästar, män och andra djur av Nina Lekander.

Vad använder du som bokmärke?
Jag lägger oftast böckerna upp och ned, eller också viker jag runt fliken från omslaget. Bokmärken slarvar jag bort.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag sorterar efter känsla. Och vet exakt i vilken sektion och på vilken hylla en ny bok ska sorteras in och var jag ska söka efter en gammal.
Det kan uppstå oreda i systemet när familjen använder bokhyllorna. Sådana misstag står jag ut med, men rättar genast till dem och anser att det är min känslomässiga ordning som gäller.

En härlig inställning! Jag ska genast prova. Tack för intervjun och ha en fortsatt fin dag!