Den store Gatsby

Den store GatsbyPå bordet står vin och öl. Men inte en enda cocktail. Men ordet dekadens hörs åtminstone elva gånger. Det är torsdagkväll och Good Night Book Club. Vi sitter i foajébaren på Hotell Kung Carl i Stockholm.

När Nick Carraway äntligen lämnar sin landsortstad flyttar han till New York för att lära sig värdepapper. Ganska snart får han höra talas om sin granne Jay Gatsby På håll ser han bilarna rulla in helg efter helg och till sist blir också Nick inbjuden till de extravaganta festerna. Jay och Nick  blir goda vänner. Det visar sig att Gatsby är djupt förälskad i Daisy, Nicks kusin, och Nick får i uppdrag att arrangera ett möte dem emellan. Att Daisy redan är gift, vad gör det. Är det kärlek så är det. Och visst inleds förhållandet. Men kommer det att hålla? Är inte pengar starkare än kärlek när allt kommer till kritan.

Jag blir djupt fäst vid Gatsby, han som verkligen försöker att vara den överklassperson han inte föddes till. Han strösslar sina gamle gosse på äkta Oxfords-manér, men med lite fel tajming. Gatsby blir pojken som köper godis för att få kompisar. När han så tragiskt och onödigt dör finns ingen i hans närhet som ställer upp. Utom Nick. Vem  bryr sig, liksom, tycks folk tänka.

Om det här är en intressant roman eller inte, där går meningarna isär runt bordet. En del tycker att den rent ut sagt är tråkig, andra en bagatell, somliga gillar den mycket och någon (jag!) snyftade över det tragiska slutet. Att se Leonardo DiCaprio som Gatsby är vi hursomhelst eniga om ska bli intressant och spännande.

Den här nattklubben var den andra i raden. Nästa gång vi ses kan bli en sommarnatt.

Den store Gatsby. F Scott Fitzgerald. Utgiven 1925.  Min pocketutgåva, i översättning av Christian Ekvall, kom 2012.

Luhrmann gör Gatsby?

Det verkar som att Baz Luhrmann som gjort bland andra de färgsprakande filmerna Romeo + Juliet och Moulin Rouge, härnäst ska ge sig på att göra en ny filmversion av F. Scott Fitzgeralds finfina roman The great Gatsby. Jag tyckte mycket om boken när jag läste den, framför allt för det enkla sättet den beskriver människans simpla grundbehov av att bli  sedd och vad den drivkraften gör med oss – beskrivet med ursnygga detaljer av både karaktärer, miljö och inre känsloliv.

Snicksnacket säger Leonardo DiCaprio kanske blir den som får axla rollen som Mr Gatsby himself. Bra casting i så fall om ni frågar mig. Och Rebecca Hall skulle göra en strålande bra Daisy, om det blir som läsningen gjordes (läs länken för att fatta vilken läsning), vilket så klart är väldigt långt ifrån säkert.  Oavsett kommer det blir en film att längta till tror jag.Den gamla godingen med Robert Redford oh Mia Farrow går inte heller den av för hackor.

ps. Vilken filmtemadag det blev för mig idag. Ja, någon gång ska vara det också. ds.