Feminister ges ut igen, 70-, 80- och 90-talet!

Kollar på Babel och intervjun med Åsa Moberg och det slår mig att trenden nu är att ge ut 70-talsfeminister på nytt samtidigt med nya biografier i samband med att 70-tals klassikerna ges ut i nytryck.

I höstas besökte 70-talets ikon Erica Jong bokmässan med anledning av hennes nya bok, självbiografin Förföra demonen. Hennes bok Rädd att flyga var både ett erotiskt och ett politisk manifest och har betytt mycket för kvinnlig jämställdhet och sexualitet. Isadora Wing blev hjältinnan för många kvinnor som en av de första i den litterära världen som vågade stå för sex utan känslor även för kvinnor och på lika villkor och utan maktkamp mellan man och kvinna.

Nu i vinter var det dags för Fay Weldon att lansera sin självbiografi Auto da Fay tillsammans med kultklassikern från 1983, En honjävels liv och lustar som handlar om den skötsamma tvåbarnsmamman Ruth som när det avslöjas att maken varit otrogen bestämmer sig för att hämnas genom att bränna ner familjens hus, lämnaa sina barn, har sex med olämpliga med mera.

Nu är Åsa Moberg aktuell med en sin nya bok Kärleken i Julia Anderssons liv. Den skrevs redan i början av 70-talet men gavs aldrig ut utan man har väntat tills nu. Man påstår att den är utgiven helt utan ändringar, man har bara strykit en del. På 90-talet kom Åsa Mobergs hyllade feministika manifeste Simone och jag, som handlade om Simone de Beauvoir och hur det är att underkasta sig en dominerande man. Vågar man tro att ett nyttryck är på gång även av den?

En spaning är att vi snart får se fler nytryck av gamla feministiska författare Ebba Witt Brattström, Suzanne Osten, Maria-Pia Boethius, Agneta Stark, Marilyn French..

Äventyr och samhällskamp

På högstadiet hade jag en fantastiskt lärare som verkligen såg mina kvaliteter bakom allt rastlöst tjatter.  Hon gav mig uppgifter som hon visste att jag skulle lära mig mer av än de traditionella, och då och då kom hon med böcker hon trodde att jag skulle gilla. En av dem var en reportagebok av världsreportern Barbro ”Bang” Alving.
Jag minns faktiskt inte vad den hette, men jag minns tydligt hur pirrig och inspirerad jag blev när jag läste den.
När jag nu, sexton år senare, snubblade över Ruffa Alvings bok om sin mamma Barbro, kunde jag inte låta bli att köpa den. Och precis som den jag en gång läste, ger denna mig en ny knuff i baken att ta tag i saker jag bara snackar om.
Ruffa inleder med att ge läsaren en personlig och för mig ny bild av människan Barbro Alving. Hon låter oss  ta del av Bangs dagboksanteckningar från då hon ännu inte var Bang, utan Barbro nitton år och nybliven student 1928. Vi får följa henne brevledes under problematiska resor till bland annat Nordpolen, Kina och Ryssland, besöka OS i Berlin och uppleva hur det kändes att vara den enda nordiska personen att rapportera från Hiroshima. Hur hon tänkte, kände och kämpade mot orättvisor och respektlöshet  i världen är starkt påtaglig i såväl brev, dagboksanteckningar och i de kommentarer Ruffa Alving har skrivit i anslutning till de personliga material vi får ta del av.
Visste ni till exempel att hon satt i fängelse för sin samhällskamps skull? Jo, så var det, och många är de strider hon tog, väldigt många.
För alla som är en gnutta intresserade av journalistik, äventyr, samhällskamp eller människoöden utöver de vanliga, unna er lite Bang om Bang.