Etikett: Forum förlag

Publicerat

Frukostintervjun: Håkan Norebäck

En inställd frukost är verkligen inte ”också en frukost”. I förra veckan blev vår bokfrukost med Håkan Norebäck uppskjuten på grund av ni vet vad . Men vi läser hans väldigt bra roman En sista vinter på ändå och undrar förstås över författarens frukostvanor.

Godmorgon Håkan! Vad äter du till frukost?
Inget. Frukost är otroligt överskattat om man inte är ute i skogen och jobbar tungt. Det räcker fint med en god kopp kaffe.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Ingen frukost! (plats för förfärad emoji). Får man fråga vad du helst läser till morgonkaffet då?
Texten jag skrev under gårdagen.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas, som är en gammal favorit. Problemet är att det nog inte blir så mycket mer gjort den dagen med den boken i händerna, så det är kanske bättre med Lotta Lotass, Min röst ska nu komma från en annan plats i rummet. Och om inte det funkar rekommenderar jag Lite död runt ögonen av David Ärlemalm, som kan konsten att få folk att vakna till ordentligt

Vad läser du just nu?
Nickelpojkarna, av otroligt starka författaren Colson Whitehead.

Jobbig fråga, men skriver du på något nu?
Just nu jobbar jag med nästa bok, som delvis är en kärlekshistoria, och delvis en psykotisk roadmovie.

Låter spännande! Vad använder du som bokmärke?
Alltid hundöron. Ju fler desto bättre. Det handlar om ”boa in sig” i boken, skriva i dem, anteckna och stryka under. Vissa böcker sliter jag ut till dess att jag måste tejpa ihop dem.

Heja hundöron! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Kaos med någon slags underliggande struktur funkar oftast bäst för mig. Och den principen blir verkligen tydlig i bokhyllan. Kaos. Men med ordning. Typ.

Tack för intervjun och ha en fortsatt bra dag. Vi ser fram emot en bokfrukost längre fram på året!

Publicerat

En eskapistisk bloggy om mat och matpriser

Innan jag började följa Folkhälsomyndigheten och senaste nytt om covid-19 läste jag gärna artiklar om Gulddraken, det matpris som DN delar ut till den bästa Stockholmskrogen och recensioner från deras Krogkommission. Jag när en hemlig dröm om att få vara med där och vara den där personen som inkognito går på krogen för att bedöma mat och servis och sedan recensera i tidningen.

Dagens inlägg är därför en eskapistisk vintagebloggy om boken Den hemlige gästen som är skriven av en av DN:s krogkommissionärer. Den publicerades 2011 på min anrika blogg OOOFbok.

”Mitt första restaurangminne, och då menar jag inte OK-mackens grillbar i Västerås, utan på en riktigt fin restaurang med bordsservering och servil servitör var på en krog på Regeringsgatan i slutet av 60-talet. Jag minns inte namnet, jag minns inte ens vad jag åt men jag minns bonuspappa Lennarts sätt att betala. Han halade helt enkelt fram ett grönt kort  – ett jorokard – och vips, utan pengar hade han betalat för hela stora familjen. Fatta, man behöver inga pengar!*

Det första minnet av god krogmat är från Markurells, också i slutet av 60-talet. Restaurangen låg i hörnet Vasagatan/Mäster Samuelsgatan i Stockholm och var på den tiden riktigt hygglig. Mamma bjöd ”sin lilla flicka” och jag fick välja vad jag ville. Tom Collins valde jag då, men uppmanades att välja om,  från en annan sida i menyn. Då blev det räkcocktail. Faktum är att jag inte ätit en räkrätt som den på Markurells. Ett glas placerat i ett annat isfyllt glas, fyllt med stora fasta räkor, lite majo, dill och någon krydda. Inga grönsaker. Fantastiskt! Med åren har minnet av räkcocktailen troligen fått romantiskt skimmer och patina, men gott var det.

Jag läser mer om restauranger och mat än faktiskt går på krogen i Stockholm numera, trist men sant. DN:s På stans genomgångar och tester är roliga att läsa, jag bockar för i marginalen och noterar i minnet.  Dit ska vi gå! Men när vi väl går är det närhetsprincip och slump som avgör. En av DN:s krogkommissionärer har kommit ut med en bok som handlar om att gå på krogen. I ett smakligt danskt band, illustrerad av Stina Wirsén presenteras i ledig stil hur man får ut det mesta av sitt krogbesök, klassiker på menyn (Toast skagen t ex), vinkunskap och hur en yrkesätare arbetar. Boken fungerar som en uppslagsbok, förvisso subjektiv sådan, men innehållsrik. Varför är författaren hemlig? För att kunna fortsätta sitt jobb som krogkritiker. Men det är kulturellt: ’I Sverige är bruket att matkritikerna testar anonymt lika traditionellt som sill på midsommar och skinka på jul.”

Publicerat

Häxorna av Elisabeth Östnäs

Hällaby i Skåne, år 1711. En obarmhärtig tid med fattigdom, pest och krig. Den unga Isabella är lillpiga hos prästen, där hon delar sina aldrig sinande sysslor med mostern Karna. Mostern är byns läkekvinna, eller som vissa bybor menar, trollkona. Isabellas syster Annis är gift och lever även hon ett mödosamt liv med hårt slit för att sörja för sin växande barnaskara.

Elisabeth Östnäs har på ett fantastiskt vackert och poetiskt språk skapat en roman som heter duga! Som ger själ, gestalt och djup åt det liv som levdes i en skånsk by för 300 år sedan, allt från varje syssla till glädje, kärlek, vämjeligheter och sorg. Språket gör mig stundtals andlös även när jag läser om grymhet, skoningslöshet och den starkes rätt att ta för sig.

Skildringen av dansen som Isabella leder på midsommarafton när hennes livs kärlek, soldaten Gabriel, uppenbarar sig i en vrångbild,(syn) är kanske bokens vackraste passage. Glädjen i att dansa, fira och uppleva den trolska sommarnatten i ett liv fyllt av umbäranden är så trösterikt livsbejakande.

För några år sedan kom Elisabeth Östnäs ut med skräckromanen Feberflickan som jag fått mig rekommenderad vid flera tillfällen. Ska definitivt läsa den nu.

Häxorna är utgiven på Forum 2019.

Publicerat

An American Marriage av Tayari Jones

Ett felaktigt domslut får ödesdigra konsekvenser för nygifta paret Roy och Celestial. Lågmält och nära skildrar Tayari Jones ett ungt svart medelklasspar i dagens USA. Roy har helt enkelt befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt och blir trots alibi dömd för ett brott han inte begått. Det är outsägligt sorgligt när domen faller och Roy rent fysiskt blottar sin förtvivlan. Det ska ta fem år i fängelse innan han får resning. Fem långa år då Roys och Celestials äktenskap sätts på paus. Mellan raderna finns frågan om en annan hudfärg medfört en annan dom?

Jag blev djupt berörd av An American Marrige, som var en helt annan roman än jag förväntat mig. Skildrar främst mellanmänskliga relationer, var inte alls någon form av spänningsroman.  Juridiken finns naturligtvis där, men i bakgrunden.  Paret Roy och Celestial berättar omlott och jag läslyssnade på den amerikanska ljudboken som är helt fantastisk, den lätta sydstatsaccenten ger framförallt Roy liv och gestalt. Tycker om att läsa böcker som utspelas i det verkliga USA, bortom Hollywoodfilm och skruvade TV-serier.

Tayari Jones belönades mycket välförtjänt med Woman Prize for Fiction tidigare i år och ” Ett amerikanskt äktenskap” ges i dagarna ut på svenska av Forum Förlag. En utmärkt bokcirkelbok och naturligtvis en roman som förtjänar många läsare. Tayari Jones kommer även till bokmässan i Göteborg i september och jag ser fram emot att höra henne berätta om romanen och om sitt författarskap.

Länk till Forum hittar du här. Jag lyssnade via Storytel.