Tokyo express

I närheten av Kashii ligger en kvinna och en man, döda av cyanid som hittas i juiceflaskan intill dem. Inget annat misstänks än att det är vad man kallar ett Love suicide. Varför skulle de annars ligga där så nära varandra, döda av samma gift? Men ortens poliskommissarie fattar misstankar när han börjar sin undersökning. Det är något som inte stämmer, men vad?

Nu rullas en spännande historia upp. Detaljerad och långsamt berättad med nedslag i tidtabeller, kontrollerande av tåglinjer och perronger, kaffedrickande i Tokyo och tågåkande över hela Japan. Dessutom illustrerad med kartor, översikter och sammanfattande bullet points. Vad finns inte att tycka om?

Jag erkänner att jag kan ägna en hel del tid åt att titta på Youtube-filmer taggade som ”train in Japan”. Det japanska järnvägsnätet är fascinerande och omfattande mellan alla städer och områden. Jag har åkt en bråkdel av en bråkdel. I skrivböckerna klottrar jag ner nya rutter jag ska åka när jag skramlat ihop tillräckligt mycket pengar igen. Den här romanen gav mig fler linjer och punkter att undersöka.

1957 publicerades Seicho Matsumoto berättelse som följetong i resetidningen Tabi (som just betyder resa). Året därpå samlades delarna till roman Ten to sen. Jag tror att den översattes till engelska drygt tio år senare. Min utgåva är en nyöversättning av Jesse Kirkwood och utgiven av Penguin Classics 2022. Om man nu inte kan läsa japanska finns fler av Matsumotos romaner översatta till engelska, men Tokyo express är nog den mest kända. Rekommenderas starkt!

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

Två ensamma människor träffas av en slump på en izakaya och inser snart att de är bekanta. Hon – Tsukiko – är en gammal elev till honom – Sensei.  

”Jag har sett dig här några gånger förut”, fortsatte han.
”Jaha”, svarade jag vagt och granskade honom. Sensei hade välkammat vitt hår, välstruken vit skjorta och grå väst. På disken framför honom stod en flaska sake, en tallrik med en bit torkat valkött och en skål med sjögräs.

De kommer att ses då och då. Ibland på restaurangen, ibland hemma hos Sensei. Dricker ganska mycket sake, äter noggrant beskrivna små maträtter och samtalar om saker som ting och litteratur. Om livet således.

Jag tänkte läsa romanen på engelska först. Titeln är då Strange weather in Tokyo, vilket  förvisso är en fräsig titel men säger mig ingenting. Berätta för mig om det är något som går mig förbi. På japanska heter boken just Senseis portfölj, den som han alltid har med sig och den rymmer det som behövs, säger han.*

Hur beskriver man parets relation? Först tänker jag vänskap. Sedan platonisk kärlek. Men när jag skriver det måste jag stanna vid det platoniska. Ordboken säger osinnlig kärlek men det kan jag inte överföra på Tsukiko och Sensei. Den är oerhört sinnlig skulle jag säga, däremot inte erotisk. Som jag förstår? För mycket är osagt och oskrivet i denna lågmälda roman. Dramatiken saknas inte, men takten är meditativ och den är så behaglig att följa. Språket är vackert, sparsmakat och exakt. ** Tack översättaren Lars Vargö.

Senseis portfölj. Hiromi Kawakami. Utgiven 2001, på svenska 2021 hos Tranan.

*Vi får reda på vad den innehåller i slutet av boken. Och kring detta kan man fundera länge.
** Jag lyssnade på berättelsen, förtjänstfullt inläst av Yukiko Duke. Det höjde nog läsupplevelsen ett snäpp till.

Japan is on my mind

Jag tänker på Japan just nu och bjuder på boktips-vintage i ämnet som härstammar från Enligt O:s bokgeografi:

En Japan-bok
Vi kom över havet (Juie Otsuka) tar sin utgångspunkt i Japan där de japanska kvinnorna packar sina kappsäckar med kimonor, penslar och fotografier på männen i A-M-E-R-I-K-A som de gift sig med. Osett så att säga. En bild = ett öde att underkasta sig. Kvinnorna med namnen vi glömmer för att romanen berättar om dem som ett enda VI.

DE som kommer över havet etablerar sig men återigen får de rycka upp bopålar och ge sig iväg till läger – omplaceringsläger, interneringsläger – som straff för andras attacker. Rytmen berättar i en takt som gör det möjligt att läsa, omöjligt att låta bli. Om det VI som också alltid verkar omfatta ett DOM och när flyktingströmmarna rinner tas berättarperspektivet över av alla som inte behövde ge sig i väg. Och hur allt återgår till det vanliga.

En bok med Japan-koppling
Den sista samurajen – Helen DeWitt. Ligger på min topp-fem-listan över Bästa Böcker. Romanen förväntar sig en intelligent läsare och förutsätter att läsaren är bekant med – och mer därtill, tror jag –  litteraturhistoria och akademiska världen. Kopplingen till Japan är att huvudpersonen Sibylla vill ge sin lille son L bra manliga förebilder  – hon hittar dem i Akiro Kurosawas De sju samurajerna.

L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.

En bok jag läst men aldrig bloggat om
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Om en kvinna som börjar arbeta hos en matematikprofessor. Professorn har drabbats av en hjärnskada och minns på ett märkligt sätt. Mycket bra!



Bokgeografi – Japan

Enligt O har Japan som tema i bokgeografin och jag hänger med.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Det var Johanna Lindbäck som inspirerade till läsning av Haruki Murakami för flera år sedan. Jag har fler olästa än lästa.
Vi kom över havet tar sin utgångspunkt i Japan där de japanska kvinnorna packar sina kappsäckar med kimonor, penslar och fotografier på männen i A-M-E-R-I-K-A som de gift sig med. Fantastisk bok.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Amélie  Nothomb har skrivit Underkastelsens sötma, en lättläst och riktigt rolig bok där huvudpersonen jobbar under ett år på ett stort företag i Japan. Inte bara chefen – den undersköna Fubuki – har rätt att köra med henne utan också chefens chef, chefens chefs chef och så vidare upp i hierarkin. Hon försöker vara ambitiös, men det gäller att inte kliva utanför givna ramar och ta för sig. Sådant straffar sig. De sista månaderna får Amélie sköta toalettrengöringen på avdelningen.

Den sista samurajen – Helen DeWitt. Ligger på min topp-fem-listan över Bästa Böcker. Romanen förväntar sig en intelligent läsare och förutsätter att läsaren är bekant med – och mer därtill, tror jag –  litteraturhistoria och akademiska världen. Kopplingen till Japan är att huvudpersonen Sibylla vill ge sin lille son L bra manliga förebilder  – hon hittar dem i Akiro Kurosawas De sju samurajerna.

L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Jag har fått den som tips av en säker källa.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.
Lost i translation är en av mina bästa filmer. Jag har sett den otaliga gånger och tycker om precis allt om den. Sedan har jag också tittat och gillat Sandra Beijers Tokyo-berättelser!