Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist

Älskar Lindqvists böcker, inte minst den subtila humor som alltid finns gömd i hans texter. När han nu ger sig in i thrillergenren gör han mig inte besviken, jag älskar Skriften i vattnet och kommer att kasta mig över nästa del så fort den publiceras. 

Deckarförfattaren och före detta polisen Julia Malmros får till uppdrag att skriva den sjunde Milleniumboken, men till hennes bestörtning refuseras manuset. Efter en del ältande tar hon dock itu med boken igen, nu med helt nya karaktärer. Det kommer dock ett massmord i vägen för den forna kriminalkommissarien, i Stockholms skärgård sker på midsommarnatten en brutal massaker på Julias barndomsväns lantställe. Julia som bor på grannön och dessutom hittar kropparna blir inblandad. 

Refuserad blev också John Ajvide Lindqvist själv, när han fick uppdraget att skriva fortsättningen på Millenium. Han lät sig dock inte nedslås, utan arbetade om manuset. Nu när Skriften i vattnet är utgiven, kan det konstateras att den fått strålande recensioner och dessutom har deckarakademin nominerat boken i klassen årets bästa kriminalroman!

Förutom Julia Malmros finns även den unge mannen Kim Ribbing tydligt inspirerad av Lisbeth Salander. Han är ett maskrosbarn och en enstöring som kommer in i Julias liv av en slump. Han bär på mörka barndomsminnen vilket får honom att se de utsatta och hysa avsky mot översittarna. Han är en ofrivillig actionhjälte och trots det sistnämnda är han en klassisk Lindqvist-karaktär som vi trogna läsare känner igen. 

Jag ska snart läsa Karin Smirnoffs Havsörnens skrik boken som slutligen blev del 7 i Milleniumserien. Tror att även den är fantastisk och jag hoppas att vi kan undvika att jämföra de båda. Enligt Lindqvist själv var en av anledningarna till refuseringen humorn i boken. Kan det vara så att Lindqvists underbara förmåga att se och teckna världen med humoristiska ögon låg honom i fatet? 

Utgiven på Ordfront 2022. 

Nattrodd av John Ajvide Lindqvist

Språket och formuleringarna i denna utsökta novell är ljuvliga, så på pricken exakta. Två väninnor, Alice och Monica, har i åratal puttrat ut med sin lilla båt till en ö i Stockholms norra skärgård. Så även detta år och som alltid den sista helgen i juli. Något har förändrats dock, även om ingen av dem säger det rätt ut ligger insikten under ytan, denna tur kan vara deras sista. Åren har börjat ta ut sin rätt.

John Ajvide Lindqvist är lika enastående som vanligt. Jag älskar hans varma humoristiska beskrivning av hur de båda äldre kvinnornas tar sig ur båten. Hur sparsmakat men ändå fylligt deras långa liv skildras. Hur faran kommer i en handvändning och förvandlar deras skärgårdstur till ren skräck.

Utgiven på Novellix, men finns också på Storytel i en lysande inläsning av författaren själv.

För ett par år sedan överväldigades jag av en stark ambition att sortera om böckerna i min bokhylla…

bokhyllebild - kopiaDet skulle jag aldrig ha gjort!
Bokhyllan som vid tidpunkten var sorterad med böckerna i bokstavsordning blev aldrig sig själv igen. Förvisso var den skitful även innan, men det kändes ändå mer ordningsamt och ordentligt än det kaos som råder nu. Jag har sorterat om och haft mig under tre somrar, men en snygg och fiffigt sorterad bokhylla tycks vara en omöjlighet för en sån´ som jag. Ja, ni ser ju en liten bit av eländet här till höger. Som tur är har jag Karin Boye i stål, svenskt stål t.o.m.

Fast man kan sortera sina böcker på många olika sätt, det ser vi inte minst på svaren vi får i våra frukostintervjuer. Läs och låt er inspireras, själv gör jag som Anna Karolina, men det där med att ställa böcker som ska läsas om uppochner, som Håkan Nesser, lockar förstås lite…

”Efter andra meningens begynnelsebokstav… nejdå, traditionellt efter författarnamn, men sedan något decennium är det rätt osorterat. Har funderat påt att ställa alla böcker jag vill läsa om innan jag dör uppochner, men det är ännu så länge bara en tanke.” Håkan Nesser

”Huller om buller.” Anna Karolina

”Mina böcker finns överallt där jag tycker om att se dem – i fönsternischer, på sidobord, i hyllor och i korgar. Det finns många gamla vackert inbundna böcker med läderryggar i mitt arbetsrum, de gör det trivsamt.” Anna Bråtenius

”Författarvis. Men kan inte säga att min bokhylla är särskilt sorterad, och jag har böcker lite varstans i hemmet. På köksbänken, i travar på nattduksbordet … Var än jag kan tänkas läsa.”  Anna Lönnqvist

”En ämneskategoriseringen som inte är helt hundra. Krigs- och Finlandslitteraturen står tillsammans, feministlitt-hyllan och så religionshyllan. Efter det en sortering på känsla.” Anna Lindholm

”Dels efter ämne och inom ämnena i bokstavsordning.” John Ajvide Lindqvist

”Sorterar in dem i den ordning jag läst. Har en hylla för det olästa och allt eftersom de blir lästa får de kliva in i stora hyllan. Då kan jag föra fingret längs bokryggarna sedan, och det blir som en dagbok eller kalender, allt är en fortsättning på det som var innan. Minnen. Tid. Steg.” Stina Stoor

”I bokstavsordning efter författare när det gäller skönlitteratur. Annars efter storlek på inredning-, kok- och andra härliga faktaböcker. Och färg. Jag har lite dille på att det ska se snyggt ut även i bokhyllan…” Gunilla Leining

”Alfabetisk ordning, annars hittar jag omöjligen. Och så separerar jag skönlitteratur från fakta. Och pocketböcker har naturligtvis en egen bokhylla. Inte blanda storlekar. Usch.” Madeleine Bäck

Bokfrukost om Rörelsen – den andra platsen

anteckningarHela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här:

Skräck värre på film – i bok skapar den bara distans. Det var för mycket tidsmarkörer. Nej! Jag gillade tidsmarkörerna. Äckligt snarare än skräck. En trevlig historia om en tid jag känner igen. Palmemordet – det kunde ha varit mer perifert. Är det en ungdomsroman? Men det här är ju en historia om människor som söker något annat” Skräckdelen – det är bara en fond där de förlägger sin längtan. Det är ju utsatta människor som finner en gemenskap, om än skruvad. Gestaltningen är fin, hans stora styrka. Han skriver fantastiskt bra!

Och så undviker vi Brunkebergstunneln på väg till våra jobb.

Läs också Maggans jubelföreställning. Eller varför inte John Ajvide Lindqvists frukostvanor.