En roman om vänskap, sorg och om att lämna barndomen bakom sig. Det handlar om 14-årige Johannes sommaren 1985, han befinner sig som vanligt i Stockholms skärgård men det trygga och självklara i hans värld är i gungning. Föräldrarnas äktenskap är på upphällningen och sommarhuset genomsyras av tyst melankoli. Kompisgänget där alla på sitt 14:de år, håller på att sprängas av tonårshormoner och helt nya roller formas.
Märkligast av allt är dock att Johannes med kompisar hittar en sjöjungfru. Ingen vacker sådan som i sagorna, utan snarare en skrämmande blandning av fisk och människa. Eftersom hon uppenbart är i nöd tar killarna med henne hem till ön och gömmer henne i en sjöbod och placerar henne i en jacuzzi som de fyller med havsvatten.
Jag har aldrig svårt att tro på det John Ajvide Lindqvist skriver. Onda GB-gubbar, vampyrer och hans lösning av Palmemordet för att nämna något. Med vissa författare är det så, övernaturlighet och sagoväsen blir självklara och helt naturliga vad de än skriver. Ofta är dessa författare skickliga på att ömsint och empatiskt skildra vanliga människor och relationer, kanske det är därför?
Jag vet inte, jag bara vet att Ajvide Lindqvist är en strålande författare och att jag tycker att Sommaren 1985 är en av hans allra bästa böcker. Älskar tidsmarkörerna, gängets längtan efter den legendariska dygnslånga konserten Live Aid och att vara i Johannes 14-åriga liv. Han är en underbar ung person att lära känna, gillar också de 10-åriga kompisarna Lovisa och Melinda som oväntat kommer till Johannes hjälp. Och så måste jag läsa om Jackie Collins Hollywoodfruar som håller Johannes sällskap i det tysta och sorgsna sommarhuset.
Utgiven på Ordfront 2023.
Det skulle jag aldrig ha gjort!