Idag är vi lediga så vi har en vikarie. Får vi presentera Johannes Paulson som läst Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell.
Vi känner miljön sedan fler av Gardells tidigare böcker som En komikers uppväxt och Ett Ufo gör entré. Ett storstadens förortskluster med moderna människor på väg upp socialt och i yrkeskarriären. Men det ekar tomt i de nybyggda villorna på de avstyckade tomterna och likaså i barnens hjärtan. I den här boken blir inte förorten omskrivet som något perifert Sävbyholm utan får stå med sitt rätta namn, Enebyberg.
På samma vis får vi utan filter möta den lille Jonas och hans familj. Det är ett naket porträtt med särskilt fokus på Jonas mamma Ingegärd som med bakgrund i frikyrkan gör en klassresa mot en hägrande karriär som forskare. En resa med förhinder som slutar i en demens som enligt författaren lägger sig som en dimma över Arboga med omnejd. Boken innehåller mycket kärlek till mamman och syskonen men också en infernalisk avrättning av hans far Bertil. Forskaren som är helt innesluten i sig själv och som när han besöker sin hustru inför sonens födelse inte kan låta bli att förmedla en föreläsning i detalj och samtidigt kräva hennes fulla uppmärksamhet trots värkar. Bertils grumliga favorituttryck för när måtten är rågat, om man spottar på en sten blir den våt, blir i boken till ett mantra.
Boken innehåller några scener som biter sig fast som när familjen på resan till sommarvistet på Koster får uppleva att pappa Bertil överger sin familj. Händelsen kan inte hanteras utan måste förnekas och skrivas om som att “pappa forskar med en kollega i Enköping” och blir till ett lidandets trauma för hela familjen under den kommande sommaren. Storebror Mattias blå seglarstövlar som förloras under barnens båtfärd utan uppsikt med resultat att Jonas får skulden och smärtfyllt sviks av sin mamma. Gardell kan sina saker och leker med bokens berättande på ett lustfyllt sätt som imponerar.
En fest för klasskamraterna som havererar redan på inbjudningsstadiet – det är bara två som tackar ja. Här blir också en sak tydlig som lämnar en besk eftersmak för den som nära upplevt både Enebyberg och en av de personer som beskrivs i boken. Verkliga händelser skildras silade genom en ung Jonas och den äldre författarens blick men namnet på en av personerna i boken är hans riktiga. Det är ett ovanligt namn. Han är en av de två minst populära barn som accepterar inbjudan till festen. Han beskrivs i boken på ett utlämnande sätt och författaren utsätter honom på så vis för ännu en kränkning. Valet att publicera hans namn är svårt att förstå och skämmer lite den Gardell som vi känner som den som gärna ställt sig på de utsattas sida.
Till slut låter författaren oss följa mamman genom den rad av förluster som demensen medför till det oundvikliga men kärleksfulla slutet. Läs romanen för det lekfulla berättande, fadermordet och den villkorslösa kärleken.
Utgiven på Norstedts 2018
Del ett handlar en rad homosexuella i Stockholm i början av 80-talet. Från olika delar i Sverige har de brytit upp för att börja om sina liv i den mer anonyma huvudstaden. Här kan de hitta likasinnande. Fortfarande i smyg, men de är inte ensamma längre. Här återkommer också Rasmus och Benjamin från Ömheten. Gardell beskriver den här tiden otroligt levande och med mycket värme. Han lyckas beskriva sexualdrifter och de ensamma vandringarna för de nykomna att hitta rätt i den djungel det måste ha varit för de nyfikna, intresserade men ändå skamfulla drifter alla har men som för en del var så oaccepterade och fortfarande är. Han beskriver splittringen mellan de äldre homosexuella där det absolut var helt uteslutet att visa sin kärlek öppet mot de yngre som ville sluta skämmas och smyga genom ett gardinkrig på gayklubben Timmys på söder. Det här såna här detaljer som gör att man får en mycket större förståelse för hur det var. Till gayklubben gick man inte för att få sex, man gick dit för att ta en kaffe, en öl och snacka med andra utan att behöva dölja vem man var! Sex fick man på andra ställen.