Det är förmiddag på Jamaica och två älskanden ska snart skiljas för alltid. Hon som är från Sverige har återvänt gång efter annan till ön och till honom för att på nytt låta deras kärlek slå lågor på nytt. Hon har lekt med tanken att deras kärlek skulle kunna blomstra någon annanstans i världen men förkastar alltid drömmen. Det är trots allt passionen som binder dem samman.
Berättelsen böljar mellan nutid och dåtid, hur deras förhållande utvecklats under de år hon regelbundet besökt ön och honom. Gestaltningen av ön, dess människor och kärleksparet är fylld av detaljer och förnimmelser och jag sveps med i berättelsen. Jamaica blir levande för min inre syn och jag kan känna värmen, dammet och torkan.
Medan jag läste tänkte jag inte på boken som en kärleksroman eller som romantisk, men nu ett par veckor efter avslutad läsning är det så jag skulle vilja beskriva den. Som en modern tolkning av kärleken mellan mannen av folket och kvinnan av börd fast naturligtvis i en helt ny kontext. Den har fått lysande recensioner i tidningarna jag håller med, det är en otroligt mångfacetterad roman som ger utrymme för mängder av tolkningar. En utmärkt bokcirkelbok!
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.
Saga börjar gymnasiet. Ganska snart ser hon att de tre intressanta åren i skolan kommer att bli något annat. De där lärarna. Det där systemet som går ut på att prångla ut, pracka på. Det är inte där hon kommer att utvecklas. Andra platser finns. Mammas feministiska bibliotek och hennes förhoppning och pushande att Saga ska ta för sig, bli en självständig kvinna som ställer krav och går sina egna vägar. Det är ett sätt. Ett annat är de politiska händelser som hela tiden pågår och reageras på och som påverkar, ställer till och ställer krav. Att forma sig. Att låta sig formas.