Bokfrukost om Öppet vatten

Bokfrukosten för april hade Öppet vatten av Caleb Azumah Nelson i fokus. Romanen kom 2021, väckte stor uppmärksamhet och fick strålande kritik. Vi möter en Londonkille som träffar en Londontjej och blir handlöst förälskad. Men den handlar lika mycket om en svart kille som med sitt ursprung i Ghana inte tycks passa in och ständigt är påpassad. Polisbilar glider sakta glider förbi på gatan och observerar som om bara killens yttre signalerade möjlig kriminalitet. Och inte minst handlar det om psykisk ohälsa och vad det gör med en människa. Alla tre infallsvinklar. Det är det som gör denna korta intensiva roman så spännande att diskutera.

Jo, vi är ense om boken var intressant läsning men hur bra?

* Jag störde mig på detta du-tilltal. Men jag vande mig och nu när den är utläst förstår jag inte hur den skulle kunna skrivas på ett annat vis.
* Att ständigt vara så observerad, subtilt hotad – fruktansvärt.
* Om han ändå kunde berätta för henne vad det handlade om.
* Var inte språket rätt pretentiöst?
* Nej, det var som musik. Omtagningar, takt och rytm.
* Jag läste långsamt, boken tog tid trots att den är kort. Den kräver eftertanke.
* En omskakande bild av hur det kan vara att inte höra hemma nånstans.
* En helt okej roman. Men inte det bästa jag läst precis.
* Som jag grät. Jag önskade att det skulle gå bra för honom.

Utgiven på svenska 2023 hos Modernista i översättning av Sofia Nordin Fischer. Jag läser att den ska komma som dramaserie hos BBC. Spännande!

Jag packade min väska för London

Numera orkar jag aldrig ge mig iväg med tidiga morgonflyg. Jag vill ta det lugnt och det är bara skönt att komma fram till Platsen en sen eftermiddag. Till London samma sak. Jag hade bestämt mig för att jag skulle ta mig två böcker, lagom långa för en flygresa. Starta den första på Arlanda express, och avsluta den andra på i samma tåg på vägen hem. Och så något lagom långt däremellan.

DIT: Sorgen bär fjäderdräkt. En vacker bok att hålla i, ta på. Att läsa den, jo. Bitvis. Jag tycker om sorgböcker och den här är av udda slag där Kråka flyttar in till den sörjande familjen. Kråka, verkligen en stor fjäderburen sådan.

I luften låg en tung dust av förfall, en söt pälstät stank av nyss utgången mat, och mossa, och läder, och jäst.

Sorgen och saknaden är tät i den här korta boken. Det är verkligen en styrka. Det fragmentariska, komprimerade. Jag lyssnar till Max Porter på Lundströms bokradio där han förordar korta berättelser. Att alltför många har ord för ordens skull, skulle tjäna på att redigeras ner. Det är jag ju sannerligen den första att skriva under på. Ändå är jag inte helt såld på just den här boken.

DÄR: Väl i London läser jag en London-bok. Only väg is upp av  Emmy Abramhamson. Om Filippa som åker till London för att söka in på den prestige-fulla Royal Drama School. Motgångar och medgångar och ett happy end. Så väldigt lagom läsning. Varken mer eller mindre.

16473750_10154484121434296_6241504897261990272_nAnnars i London är det pubstickning, Waterstones-stickning, Café Costa-stickning och afternoon tea utan stickning med med vackert porslin. Allt i oerhört trevligt sällskap.

HEM: På hemresan läser jag februariboken för Breakfast Book Club. Doktor Wassers recept av Lars Gustafsson. Jag älskar mystiska svårfångade män i kostym (eller läkarrock). Så också Doktor Wasser. Vad klubben sa sammanfattas väl här.

EFTERTANKE: Det är ändå märkligt när man besöker London. Hur många intressanta saker man än gör, blir det alltid långa listor över det som inte hanns med denna gång.

#bbclon

Fyra bbc-resor det senaste året – helt underbart! Vi började med bokbrunch i Berlin i december 2014. Tog oss till Helsingfors i april 2015 och vidare till Humlebæk och Louisiana i augusti. Och så toppade vi med London detta års december.

Det här med hashtaggen #bbc har sina sidor. Ingen orkar ju skriva breakfastbookclub så förkortning är bekvämt när man enkelt vill hitta bilder bilder och inlägg som vi och våra reskamrater samlar på instagram och facebook. Vi var inte de enda som sorterade in oss under den # i Berlin *harkel* men idén var grundlagd och i därefter var den följdriktigt #bbchelsingfors och #bbclouisiana.

151205-9

Och så var det dags för #bbclon (för att inte krocka med ett större mediaföretag … ) där vår ciceron Camilla (Mind the Book) gav oss en heldag. Vi började i Chiswick, med promenader i mystiska gränder och vackra stränder.  En local Chiswick-bo Alastair Hilton anslöt sig till oss och vi kunde ställa alla frågor vi ville om området. Verkligen kul! Han är fotograf och hans bilder finns t ex här.  Efter god publunch tog vi buss 65 ttill Richmond för att suga in anden av Virginia Woolf som ju verkade här.

I hennes fotspår (och med Resan ut i tankarna) gick vandringen upp på Richmond Hill och genom Richmond Park för att avslutas med Prosecco och macarons.  [insert valfria engelska hänförda utrop] .

151206-1Till londonbornas stora glädje och gagn höglästes det också ett litet avsnitt ur Tunnelseende. Den här romanen är en av mina stora favoriter, och en av de få som jag har läst flera gånger. Huvudpersonen Andy antar ett vad att åka förbi samtliga tunnelbanestationer under ett dygn. Boken är tågnördig och oerhört rolig. Att åka till Richmond utan att framför sig se den stackars killen som sitter fastkedjad i vagnen efter en lyckad (?) svensexa är omöjligt.

Så fyra resor hittills. Blir det flera? Såklart! Vi älskar det här med att träffas ute i världen. Planen är att inte bli fullt så hysteriska i antal resor nästa år. Räkna med en resa i slutet av april. Till en stad i Europa. Med intressant samtida litteratur. Och ball miljö. Tills dess: Tack alla som var med och gjorde vår resa! Utan er – ingenting.

 

Söndagstankar om London

Enligt O far till London på stadsbesök och tipsar om såväl bok som film. Jag har inte varit i London sedan förra våren och längtar alltid. Ett litterärt statsbesök blir så här:

Tunnelseende av Keith Love. En tågnörd slår vad med en annan tågnörd om möjligheten att åka samtliga Londons tunnelbanelinjer på ett dygn. På spel står heder och ära men framförallt ett väntade bröllop. Som jag älskar den här boken! Om jag skulle bli tvingad att bara ha tio böcker kvar i hyllan så skulle denna vara en av dem. Den är liksom essensen av hela min London-kärlek!

E och The E before Christmas av Matthew Beaumont. Enastående roliga epistolary novels som utspelar sig på en reklambyrå i London och berättas i form av mejl.

Mina revolutioner av Hari Kunzru. En spännande roman på olika tidsplan om terrorism i 70-talets Storbritannien.

___

Bilden är från kanalen i Maida Vale.