Minibokklubb om Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv

Nu har jag och några unga bokkompisar läst Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv, av Loka Kanarp. Vi skickade boken emellan oss och så läste vi de tre sista kapitlen ihop på vår träff.

Boken är en serieroman om Yvonne som går i sjätte klass, känner sig blyg och obekväm bland i skolan, är alldeles för lång (tycker hon själv) och grubblar en hel del över det och andra pinsamma saker.

Först trodde vi att boken skulle bli för deppig. Den börjar med att Yvonne inte vill gå till skolan därför att det är dags för en muntlig redovisning. Hon hatar det, blir svimmig, svettig och kan inte få fram ett ljud. Vi minibokklubbare kan känna igen oss i det. Jag berättar om hur jag hatade det av hela mitt hjärta när jag gick i grundskolan, att det blev lite bättre i gymnasiet och sen på mina första jobb fick jag en kick av att stå framför en publik. Man får bara träna och träna år efter år, den enda lösningen, säger jag (här himlar mina medbokklubbare med ögonen, men det ju sant ju!)

Men boken är inte deppig. Den ger i olika mycket korta kapitel eller delar vardagsnära och realistiska nerslag i livet. Yvonne är duktig på att rita och får gå på extralektioner ihop med sjuorna. Och där går Nicke som hon tycker är såååå gullig. ”Då tänkte jag att det skulle bli en trist kärlekshistoria”, säger en bokklubbare, ”men det är ju så mycket annat”. Kul det där med gruppen ”Sopornas vänner”, tycker en annan.. I gruppen handlar det om sopsortering och andra soprelaterade frågor men det viktiga och roliga är att Yvonne träffar Emma, en tjej som inte bryr sig särskilt mycket om vad andra tycker.

Och så blir det dags för redovisning igen av vad de lärt sig i de olika grupperna. Trots att Emma och Yvonne övat massor går det sådär om man säger. Svimmig, svettig och allt det hon ska säga är borta. Men det är inte mycket att göra åt saken. Så här pratade vi:

Vi är överens om att boken passar för bokklubb i mellanstadiet. ”Mycket man kan prata om.”

Sopornas vänner och annat som räddat mitt liv. Loka Kanarp. Utgiven hos Lilla Piratförlaget 2024.

Stad i brand #2

Vi läser Stad i Brand av Garth Risk Hallberg (Marie och jag) och har passerat bok fyra av de sju. En lång rad människor berättar från sina perspektiv och från olika tider. Mercer och hans kille William, systern Regan och hennes exman Keith, Charlie och Sam, som skadas i början av boken, ja det är många karaktärer i den tjocka boken och nästan alla får komma till tals. Det är New York och det är sjuttiotal.

Ann-Sofie Jag tokgillar! (fast jag tokavskyr ordet tokgillar, men kommer inte på något bättre glädjeutrop) Så jävla välskrivet språk att jag måste läsa sakta (tidskrävande när man läser tjockis-böcker). Jag sitter dessutom vid köksbordet eftersom den är så tjock. Romanens sinnrika upplägg med tidshopp och inslag av andra texttyper är precis min typ av berättande. Mellanspel kallar författaren de där inläggen som kan vara ett brev eller en artikel och liknande.

Marie: Jag tokgillar också. Allt, stämningar, persongalleri och språk. Till en början förstod jag mig inte riktigt på mellanspelen men nu känner jag att de i hög grad bidrar till berättelsen, både till det som hänt innan (t.ex. Sams tidning) och efter (Wills berättelse där vi bl.a. får veta vad som händer William).

stadibrand2Ann-Sofie. Det är ju en mängd personer vi lär känna (se Maries skiss här bredvid) och jag måste säga att den som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är Mercer, han fångade mig på en gång med sin kombination av osäkerhet och styrka.

Marie: Han är väl också en av de få personer som inte kommer från New York. Jag gillar att läsa om alla, de är så olika och bidrar på olika sätt till berättelsen. Tycker mycket om att vi får veta så mycket om de olika delarna av New York. Jag fullkomligt älskar att vara i det NYC som skildras i boken. På den tiden var det ruffigt nere på södra Manhattan och det är spännande att tänka på den förändring som skett sedan dess (om bra eller dålig vet jag inte). Sen gillar jag att Patti Smith och hennes album Horses dyker upp flera gånger, en fin tidsmarkör. En annan konstig tanke jag har haft ända sedan Sam blev skjuten är ”då levde John Lennon”. Beror nog på att han blev skjuten i närheten.

Förresten, en person jag inte alls gillar är ”demonbrodern”, han är ju inte alls sympatisk person och jag funderar lite på om inte han är ett nav i berättelsen. Allt (eller alla) tycks på något sätt vara knutet till familjen Hamilton-Sweeney.

Ann-Sofie. Jag avskyr också honom. Någonstans läste jag att någon anser att bandet Ex Post Facto är navet kring allt snurrar. Det är det ju på sitt sätt. Det var inte så längesen jag var i NYC första gången i mitt liv, ja okej snart tjugo då. Det var som att vara i film, minns jag att jag tänkte. Och jag får filmiska upplevelser när jag läser nu därför att författaren är så grym på detaljer och markörer.

Så nu läser vi ut romanen då! Känns nästan sorgligt. Och märk att jag inte någonstans har varit framme med min ”stryk”-penna.

—–
Tyckeri efter bok 2.

Stad i brand – bok 1 och 2

Nu är vi igång! Stad i brand av Garth Risk Hallberg är julens samläsningsprojekt för  Marie och mig. Vi har läst tidigare och resonerat om böcker det här med tjocka dito är grejen i de här sammanhangen. Senast var det Himlakroppar och före det Blonde

Stad i brand kom 2015, på svenska i år.  Trots de 900 sidorna utspelar sig boken under en tämligen kort tid, från jul 1976 fram till juli 1977. Ett galleri av människor som först syns ha vaga samband tar perspektiv och och berättar sin historia. Det är ibland en epistolary novel med andra sorters dokument insprängda.

stadibrandSå frågan är: Hur är första känslan? Hur håller vi redan på alla personerna? Och har Ann-Sofie, som alltid tycker det skrivs för mycket, tagit fram svarta stryk-pennan ännu?

Marie säger:  New York, New York. Jag har saknat dig!  Tog snabbt fram papper och penna och ritade pilar. Här finns nog fler kopplingar än man kan ana. Det känns bra nu. Känner att jag har koll på personerna eller männen, kvinnorna är ju få. Ja, ty detta är väldigt ordrikt och det bor ju en redaktör i dig. Men som du ju vet nu så stör jag mig sällan på sånt. Gillar tjocka böcker och tycker mycket om att vara i den här boken. Mer för staden och tiden än för karaktärerna. Ser mycket fram emot fortsättningen.

Ann-Sofie säger: Med en mening som ”En julgran rörde sig längs 11th Avenue” kan det bara bli bra. Gjorde som du, tog fram papper och ritade relationsschema. Jag älskar den här boken. Älskar! Vill inte stryka en rad. (Ännu…)

Vi hörs om ett par veckor och då har vi läst bok 3 och 4.

Stad i brand – samläsning

Nu blir det samläsning av tjockisbok igen. Marie (en och annan bok) och jag läser Stad i brand av Garth Risk Hallberg och stannar upp och diskuterar några gånger under tiden. Både här i bloggen och på instagram.

Boken består av sju delar, eller böcker och vi läser med början den här veckan en bok i taget och blir klara till tjugondag knut. Var gärna med oss!