Etikett: Natur&Kultur

Publicerat

Vanliga människor – autistens guide till galaxen

För ett par år sedan skrev Clara Törnvall boken Autisterna – Om kvinnor på spektrat. En utgångspunkt var att autism var alldeles för stereotypt kopplat till introverta män med ett mycket nördigt specialintresse. Men hur var det med kvinnorna? Hur var det med Clara själv? Det reder hon ut i den boken och den rekommenderas om du inte läst den. Lärorik och intressant. Att vara autist, menar Clara ” betyder att jag varje dag anstränger mig för att tolka människor som inte är autister och anpassa mig till deras hjärnor. Det är ett arbete som pågår all vaken tid, livet ut. ”

Men hur är det att inte vara autistisk? I Törnvalls nya bok, Vanliga människor – autistens guide till galaxen, vänds perspektiven: Hur ska en människa med autism förstå en neurotypiker? (När jag skriver ordet vill programmet ändra till neurotiker, btw.) Under ett antal rubriker går Törnvall igenom lite av varje, till exempel hälsningar, sanning och ljug, socialt småprat och neurotypikers underkänslighet för sinnesintryck.

Jag uppskattar boken stort. Jag är inte autist, men (ett av mina) nördiga intressen är npf, och särskilt just autism. Boken vänder sig till yngre människor och är träffsäkert skriven med glimten i ögat. Faktagenomgångar varvas med autistiska röster som den här:

Elli: – Jag förstår mig inte på människor som pratar utan att ha något att säga. Tänker de utan att ha några tankar också?

Det kan man undra. Och apropå småprat, vore inte världen lite mer underbar om socialt small talk minimerades? Eller om affärerna åtminstone en timme i veckan drog ner på ljud och ljus, och gärna begränsade antal besökare. Eller om folk säger som det är och är mer rakt på sak. Vad tror ni?

Jag avslutar min läsning med att göra testet: Hur neurotypisk är du?

”Du har många neurotypiska drag, och är en introvert och känslig person. Du är öppen och har lätt för att sätta dig in i andras känslor. ”

You bet!

Vanliga människor – autistens guide till galaxen. Clara Törnvall. Utgiven 2023 hos Natur & Kultur

Publicerat

Amors pilar av Wibke Brueggemann

Alltså Katherine Cooper-Bunting. När ens bästa kompis behöver komma över en förlorad kärlek och blir kär i Katherine Cooper-Bunting så gäller det att göra allt för att hjälpa till. Till exempel att få dem att prata med varandra. Till exempel att se till att de är med i samma amatörteater. Till exempel att själv inte bli kär i Katherine Cooper-Bunting.

Men 2 av 3 är väl ändå rätt bra, tänker Tilly. Till saken hör också att farfar som just drabbats av demens flyttar hem till familjen. Men ingen har riktigt tid med honom, och det blir Tilly som får ta hand om saken. Mot sin vilja.

Jag var otroligt förtjust i Wibke Brueggemanns förra bok, Lycka för losers och jag är nog ganska säker på att jag tycker bättre om den. Men den här är sannerligen inte långt efter. Amors pilar är en rolig, underhållande bok med svärta för unga vuxna. Det är kärlek och relationer och kriser och förlåtelse. Men framför allt välskrivna karaktärer som är omöjliga att inte tycka om, och att TYCKA om.

Amors pilar. Wibke Brueggemann. Utgiven på svenska 2023 hos Natur & Kultur. Översättningen är gjord av Amanda Svensson och jag TROR att det snygga omslaget är gjort av Sara Acedo.

Publicerat

Tre läsningar sen sist

Häromveckan lyssnade jag till min favoritförfattare Maggie O’Farrell som var på besök i Stockholm. Hon berättade att Lucretias porträtt var hennes tionde bok. Hm, tänkte jag. Vilka har jag inte läst? Jo, till exempel Du visste aldrig att jag fanns. Iris får en dag kännedom om att hennes dementa farmor har en syster. Esme, som större delen av sitt liv varit på ett mentalsjukhus. I romanen rullas hela historien upp med perspektiv och tidslinjer som sömlöst löper i varandra. Underbar bok!

En av de böcker som nominerades till Augustprisets ungdomsdel var Yani. Att inte totalt omfamna den här berättelsen om ungdomarna i orten är omöjligt. Här finns en skjutning med, och en god vän som ska utvisas, allt det vi läser om i tidningarna. Men det finns också ett vanligt kämpande med skola, kompisar och vänner. Fantastiskt välskrivet och jag längtar till fler böcker av Nora Khalil.

Mitt arbetsrum är belamrat. Och då handlar det inte om Viktiga Papper och Böcker i huvudsak (de finns också) utan saker som små tavlor jag fått, en nallebjörn från 50-talet eller en skål jag spontanköpt på en loppis. Jag är ganska hård när jag rensar, men nu verkar det ha gått över styr. Jag läser, och läser om, Tingen av Ulrika Nielsen som får mig att tänka på min relation till alla de här sakerna. En nätt bok som på olika sätt närmar sig frågan om det vi omger oss med. Tingen. Så bra och intressant!

Publicerat

Bokfrukost om Den underjordiska solen

Vi faller för omslaget, det svarta hålet och den distinkta skivan i guld. Och det är i det svarta hålet vi sugs in och nästan fastnar. Här är en bok att läsa långsamt. Både för att njuta av språket och för att följa med i de olika tidsplanen.

Till sin barndomsby återvänder Mela. Det gamla hemmet har inte varit bebott de senaste åren men det iordningställs nu och hon inordnar sig i de kända rummen. Det är strax uppenbart att hon inte mår bra. Det är svart och tungt. Om och om igen återvänder hon till något som hände när hon var barn. Var det något med brodern? Var det något med att berget sög in henne?

Boken är poetiskt vindlande, säger vi. Fantastiska naturskildringar där naturen är något långt mer än något tyst sus. Naturen är full av mystik, drar och lockar. Men vi har också svårt att komma in i boken, att se framåtrörelsen. Kanske letar vi efter en röd tråd som inte finns. Och hoppet, finns det inte något hopp? Jag står utanför, säger någon, det är som om språket inte leder in i berättelsen utan i stället står i vägen.

Sakta tar vi oss framåt i samtalet om boken. Ibland tror vi att vi läst läst olika böcker, ibland samlas vi i fascination över formuleringar som är enastående. Är eniga om att den här boken ska läsas långsamt och eftertänksamt. Och i dagsljus.

Den underjordiska solen. Andrea Lundgren. Utgiven 2022 av Natur & Kultur