AlltsåKatherine Cooper-Bunting. När ens bästa kompis behöver komma över en förlorad kärlek och blir kär i Katherine Cooper-Bunting så gäller det att göra allt för att hjälpa till. Till exempel att få dem att prata med varandra. Till exempel att se till att de är med i samma amatörteater. Till exempel att själv inte bli kär i Katherine Cooper-Bunting.
Men 2 av 3 är väl ändå rätt bra, tänker Tilly. Till saken hör också att farfar som just drabbats av demens flyttar hem till familjen. Men ingen har riktigt tid med honom, och det blir Tilly som får ta hand om saken. Mot sin vilja.
Jag var otroligt förtjust i Wibke Brueggemanns förra bok, Lycka för losers och jag är nog ganska säker på att jag tycker bättre om den. Men den här är sannerligen inte långt efter. Amors pilar är en rolig, underhållande bok med svärta för unga vuxna. Det är kärlek och relationer och kriser och förlåtelse. Men framför allt välskrivna karaktärer som är omöjliga att inte tycka om, och att TYCKA om.
Amors pilar. Wibke Brueggemann. Utgiven på svenska 2023 hos Natur & Kultur. Översättningen är gjord av Amanda Svensson och jag TROR att det snygga omslaget är gjort av Sara Acedo.
Häromveckan lyssnade jag till min favoritförfattare Maggie O’Farrell som var på besök i Stockholm. Hon berättade att Lucretias porträtt var hennes tionde bok. Hm, tänkte jag. Vilka har jag inte läst? Jo, till exempel Du visste aldrig att jag fanns. Iris får en dag kännedom om att hennes dementa farmor har en syster. Esme, som större delen av sitt liv varit på ett mentalsjukhus. I romanen rullas hela historien upp med perspektiv och tidslinjer som sömlöst löper i varandra. Underbar bok!
En av de böcker som nominerades till Augustprisets ungdomsdel var Yani. Att inte totalt omfamna den här berättelsen om ungdomarna i orten är omöjligt. Här finns en skjutning med, och en god vän som ska utvisas, allt det vi läser om i tidningarna. Men det finns också ett vanligt kämpande med skola, kompisar och vänner. Fantastiskt välskrivet och jag längtar till fler böcker av Nora Khalil.
Mitt arbetsrum är belamrat. Och då handlar det inte om Viktiga Papper och Böcker i huvudsak (de finns också) utan saker som små tavlor jag fått, en nallebjörn från 50-talet eller en skål jag spontanköpt på en loppis. Jag är ganska hård när jag rensar, men nu verkar det ha gått över styr. Jag läser, och läser om, Tingen av Ulrika Nielsen som får mig att tänka på min relation till alla de här sakerna. En nätt bok som på olika sätt närmar sig frågan om det vi omger oss med. Tingen. Så bra och intressant!
Vi faller för omslaget, det svarta hålet och den distinkta skivan i guld. Och det är i det svarta hålet vi sugs in och nästan fastnar. Här är en bok att läsa långsamt. Både för att njuta av språket och för att följa med i de olika tidsplanen.
Till sin barndomsby återvänder Mela. Det gamla hemmet har inte varit bebott de senaste åren men det iordningställs nu och hon inordnar sig i de kända rummen. Det är strax uppenbart att hon inte mår bra. Det är svart och tungt. Om och om igen återvänder hon till något som hände när hon var barn. Var det något med brodern? Var det något med att berget sög in henne?
Boken är poetiskt vindlande, säger vi. Fantastiska naturskildringar där naturen är något långt mer än något tyst sus. Naturen är full av mystik, drar och lockar. Men vi har också svårt att komma in i boken, att se framåtrörelsen. Kanske letar vi efter en röd tråd som inte finns. Och hoppet, finns det inte något hopp? Jag står utanför, säger någon, det är som om språket inte leder in i berättelsen utan i stället står i vägen.
Sakta tar vi oss framåt i samtalet om boken. Ibland tror vi att vi läst läst olika böcker, ibland samlas vi i fascination över formuleringar som är enastående. Är eniga om att den här boken ska läsas långsamt och eftertänksamt. Och i dagsljus.
Den underjordiska solen. Andrea Lundgren. Utgiven 2022 av Natur & Kultur
Jag stickar ungefär lika mycket som jag läser. Två–tre timmar varje dag. Ibland gör jag båda samtidigt, ibland var för sig. På 80-talet stickade jag, som så många andra, otroligt mycket. Jag tyckte om vitt bomullsgarn eller färgglada garner i konstmaterial. Här är en typisk 80-talsutstyrsel som jag kunde hittas i (min mamma intill).
En annan falang på den här tiden ägnade sig åt ullgarn och att växtfärga dito. Det föresvävade aldrig mig att ha sådana dova färger och dessutom i stickiga ullgarner! Men när min stickning tog ny fart igen för några år sedan tog jag ullen till mitt hjärta. Och numera vill jag absolut både klä mig i och färga i alla möjliga naturfärger.
Ju mer jag stickar desto mer gillar jag bra böcker om stickning och garn. Det får inte bara vara en samling mönster. Nej, jag vill lära mig av experterna om hur de tänker. Hur gör de när de sätter ihop färger, väljer motiv, bestämmer garn? Vilka tips och tricks har de att rekommendera med sin långa erfarenhet? Sådant tycker jag är avgörande för att en stickbok ska bli intressant. Här är tre sådana som kommit i min väg:
I Stickning & växtfärgningsäger författaren Signe Siemsen att” färga med växter är som att måla av naturen, med naturen som målarfärg, på naturen som canvas”. Hennes bok är som ett naturens konstverk i sig, med inbjudande vackra bilder (av Jessica Sidenros). Men grejen med boken är att den är så detaljerad, pedagogisk och djuplodande för ett lära sig om bra växtfärgande. Hur man gör, och inte gör för den delen, i alla de olika stegen. Jag uppskattar också hur den beskriver annorlunda metoder, som att skapa spräckligt garn med hjälp av frön och växtdelar, för att få spännande resultat. När garnet är klart och färgat finns ett gäng mönster att sticka. Lika fint och tydligt instruerande. Pangbok helt enkelt!
Carina Olsson bok Fair-Isle-stickninganvänder färginspiration från både Shetlandsöarna och Gotland. Det jag gillar allra mest i den är hur man kan tänka när det gäller färgval. Carina är enastående i att kombinera färger så att alla kommer till sin rätt. Hon beskriver både hur man kan inspireras av naturen och hur man sedan omsätter sina valda färger till något vackert. Här finns också en rad mönster till vackra fair isle-kläder att sticka. Fantastisk!
Jag har skrivit om Erika Åberg tidigare, men här blir det med bild. På mig! Ur hennes bok Sticka till vardags är den här tröjan Austasjoen hämtad. Hur snygg!
Hela boken är full av snygga och praktiska kläder för alla, att slita på till vardags. Erika skriver: ” Att sticka plagg till sig själv eller andra är att tillverka både skydd och bärbar omsorg. Det är konst, vetenskap och kärlek i den ljuvaste av kombinationer.” Åh! Precis så är stickningen också för mig.
