Skriva

Exploderar det med böcker om skrivande just nu? Inte gör det mig nåt. Jag gillar att läsa böcker om hur någon skriver, varför någon skriver, var någon skriver och så vidare i all oändlighet. Just nu har jag i handen:

Skriv först. Fråga sen av PC Jersild. En ödmjuk bok av en synnerligen erfaren skribent. Därför väldigt intressant läsning. Utgångspunkten är att man måste skriva först, om och om igen, för att först därefter eventuellt söka hjälp i skrivhjälpsböcker. Och kanske planera lagom mycket.

”Att skriva en roman är ungefär som att gå ut med hunden. Så länge den hålls kopplad stretar den på, gör av och till försök att stanna och nosa på en intressant fläck, men rycks strax tillbaka av en otålig husse. Men släpps hunden lös kan den kuta runt och hitta så mycket mer av intresse, djurspår, roliga pinnar, en bortslängd mjölkförpackning att slita i eller en ekorre att jaga – med risk förstås att hunden blir fullständigt olydig eller helt enkelt springer bort.”

Skrivboken av Kristina Ohlsson. Den innehåller verkligen allt! Första halvan handlar om hur Kristina blev författare kan man säga. Den är väldigt rolig och befriande att läsa. Det handlar inte så mycket om att disciplinera sig utan mer om att det är väldigt roligt att skriva och det är därför man skriver. Andra halvan är mer av handbok.

”Det viktigaste att säga om research är detta: Research och fakta kan aldrig någonsin ersätta uppdraget att hitta på en bra historia. Författare måste våga förlita sig på sin fantasi.”

Tag och skriv. Fjorton författare om sitt skrivande. I den här antologin är det just fjorton intressanta författare, som Klas Östergren och Nina Wähä, som skriver om olika delar av skrivandet. Om hantverket, genrer & teman och om skrivande. Så bra. Så bra! Ett litet utdrag kan jag ge. Det är Negar Naseh som säger

”I ordet bearbetning finns bönen närvarande, att be- arbeta, att be sin text. Att besjunga texten, framföra den som en bön. Mina texter är gudlösa. Men skrivandet bär på bönen, bönen om det goda, det ömma, det sanna, det överflödiga, det hänförande, det verkliga, det fantastiska, smärtsamma och orättvisa.”

Läser ni lika gärna som jag böcker om skrivande?

Bokfrukost med Eric Rosén om hans bok ”Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort”

Härommorgonen åt vi frukost med Eric Rosén och diskuterade hans bok Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. I centrum står relationen mellan Eric och hans pappa som hela tiden super och drogar. Kulmen nås när pappan blir dömd för ett mord på en bekant. Åtta års fängelse som tar det sista ur honom.

Boken är kärleksfull och inte dömande, rakt berättad om pappan. Och om mamman. Det var hon som sparade alla brev till Eric från pappan, som återges i boken. Pappans brev är autentiskt återgivna, endast innehåll som saknar relevans typ kanske ska jag få permission i oktober har strukits. Breven är väldigt välskrivna upplevde vi, pappan var en skrivande person precis som sin son som säger att han alltid haft lätt att uttrycka sig i text inte minst då det gäller uppväxten.

Vi undrade över brevens innehåll, pappan tilltalar ofta sonen som en annan vuxen. Eric anser idag att det var fel att skriva brev med detta innehåll till ett barn. Han upplever att han under brevväxlingsperioden var medberoende. Han började på allvar skriva på boken om sin far 2016.  Vi var nog alla ganska tagna av den här läsningen och så nöjda med att diskutera den med författaren. En allmängiltig skildring om att vara mycket ung när en förälder döms för ett våldsbrott.

Utgiven på Natur & Kultur 2019.

Fackbokshöjdare

Dagens fackböcker är oftast mycket mer spännande och dramatiska än vad man först tror. Vi tipsar om två guldkorn som är skrivna med driv och skarpsinnighet. Varsågoda!

Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark betraktar New Public Management, (det organisationssystem som används för att styra välfärdssektorn), ur ett filosofiskt perspektiv. Låter kanske tungt men det är precis tvärt om! Intelligent, samtida och insiktsfullt om varför så många av Sveriges offentliga verksamheter dras med problem samt rentav ett lustmord på vad Bornemark kallar förpappring av den offentliga sektorn.

Jag hoppas att boken får den genomslagskraft den förtjänar och att människor i ledande ställning tar till sig att livet är alldeles för mångomfattande för att kunna sammanfattas i mätbara mål och snäv dokumentation. Hon kommer även in på varför så många i vår tid drabbas av utmattningssyndrom.

Utgiven på Volante förlag 2018, finns även som ljudbok inläst av författaren själv.

Bokklubben hade författarfrukost tillsammans med Sven Olov Karlsson och hans bok Brandvakten i december 2017. En fantastisk och folkbildande bok som bara blev mer angelägen efter sommaren 2018. Så här skrev Ann-Sofie efter frukosten, lägg märke hur hon avslutar:

I den litterära reportageboken Brandvakten är vi vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Vi får följa den från första gnistan och möter människor som var med, som förlorade, som kämpade, som klarade sig. Med sitt allvarliga ämne är boken skickligt uppbyggd med skönlitterära kvalitéer och dramaturgi.

Men det intressanta med boken är att den lyfter blicken och berättelsen om Branden ges i flera lager. Det är där och då i branden, men också i samhällsfrågorna om brandförsvarets organisation och myndigheters okunskap och stundtals dumhet och till sista är vi uppe i den globala klimatfrågan. Alla lager finns i boken och som läsare blir man mer och mer upprörd över sakernas tillstånd. Vad händer vid nästa brand? För den kommer, var så säker.

Utgiven på Natur & Kultur 2017. Finns som ljudbok, inläst av författaren själv.

När reglerna slutat gälla av Ariel Levy

Ariel Levy, journalist och en fabulös skribent. Jag har läst hennes artiklar som till exempel The Devil & Saint Ann’s om grundaren av den berömda skolan, Stanley Bosworth, och det intressanta porträttet av författaren Elizabeth Strout. Och inte minst Thanksgiving in Mongolia, om den förfärliga dagen när Ariel Levy förlorade sitt ofödda barn på ett hotellrum.

Boken När reglerna slutat gälla inleds mycket dramatiskt med just den händelsen, hur hon sitter där i Mongoliet och någon har lagt en filt över blodfläcken. Hemma finns hennes fru Lucy, men det Lucy lovade om att inte längre dricka håller inte. Allt som gällde för Ariel Levy före resan till Mongoliet – barn, familj, ekonomi – gäller inte alls längre.

Jag läser boken i en sittning. Ibland pausar jag för att tänka på de saker som tål att funderas över. Om skrivandet, om framgång och karriär, om att livet tar vändningar som aldrig går att förutse. Ibland bläddrar jag helt enkelt på, lite mer förstrött. Men aldrig oberörd.

Jag tycker om Levys raka sätt att skriva i artiklarna. Och jag gör det minst lika mycket här. Det är driv och välformulerat (tack översättare Anna Lindberg) och gör att sentimentalitet utesluts. Jag har läst recensioner som menar att Levy inte går in i och beskriver sorgen tillräckligt eller innerligt, vilket skulle göra att inlevelsen saknas. Det tycker inte jag. Tvärtom. Det här är rakt och, ursäkta det slitna uttrycket, ärligt.

När reglerna slutat gälla. Ariel Levy. Utgiven 2016. På svenska hos Natur&Kultur 2017.