Etikett: Norstedts

Publicerat

Ett oväntat val av Marian Keyes

Jag har älskat Marian Keys böcker ända sedan jag läste hennes debutroman Vattenmelonen någon gång på 90-talet. Hennes utsökt skarpsynta blandning av humor, omsorg och mörker får mig alltid på fall. Var överlycklig när jag lyckades få en bok signerad på bokmässan i år. ”I love your books”, stammade jag fram, ”they always makes me laugh!” Inte speciellt spirituellt av mig, men hon såg glad ut. 

Rachel Walsh är tillbaka på rehabkliniken där hon behandlades i 90-talsklassikern ”En oväntad semester”. Dock inte som patient den här gången, utan som terapeut. Hon har varit fri från drogerna i 20 år, lever ensam i en trevlig villa i Dublin och har en fin partner. Läsare som minns den vackra kärlekssagan med Luke undrar förstås vad som hände och vad som fick Rachel att lämna New York? 

Keyes är alltid i sitt esse när hon skriver om medlemmarna i den lätt galna familjen Walsh och Ett oväntat val är inget undantag, antar också att Rachel är den syster som är mest lik henne själv, både Rachel och Keyes är nyktra missbrukare. Livet som terapeut på ett behandlingshem samt det vanskliga i att vara nykter missbrukare skildras med insikt. Romanen börjar lättsamt och är väldigt rolig för att sedan, när Rachels livssorg blottats, köra rakt in i mörkret. Ännu en oförglömlig roman av Marian Keyes.

Utgiven på Norstedts 2022, översättning av Katarina Jansson

Publicerat

Annie Ernaux nobelpristagare 2022

Vilken enastående författare! Har i två dagar befunnit mig i ett Ernaux-maraton, rev av A womans story, Shame och A man´s place i ett sträck. (Jo, jag läslyssnade på engelska, var det som erbjöds via Storytel just nu). Har befunnit mig i 50-talets Normandie där Ernaux växer upp under små förhållanden som enda barnet till ett café-ägarpar som gör allt för att försäkra sig om att deras flicka ska få utbildning. Om Ernaux varit svensk skulle hon förmodligen betraktas som en arbetarförfattare.

Har haft Ernaux på min läslista i flera år men tvekat. Förmodligen för att hon beskrivits som autofiktionens moder och det är en genre som sällan tilltalar mig. Har förvisso läst en del men efter att ha kämpat mig igenom  Knausgårds Min kamp 1 fick jag nog. Tills fredags då, när Annie Ernaux kom in i mitt liv. Jag har aldrig läst något liknande, språket är återhållet och exakt, ändå går orden rakt ner i magen. De minnen som skrivs fram ligger många år tillbaka i tiden, tror kanske att det är hemligheten, Ernaux har fått perspektiv och kommit till insikt.  

Jag tror hon är en författare som tilltalar många. Hennes böcker är korta, de jag läste i helgen hade en lyssningstid på drygt två timmar. Skulle gärna fortsatt leva i Ernaux värld ett tag till men, men alla mina bokcirklar kallar på uppmärksamhet och kanske jag vill läsa henne på svenska trots allt. 

Annie Ernauxs böcker är utgivna på Norstedts.

Publicerat

Skilsmässan av Moa Herngren

Bea är helt utom sig, Niklas hennes man sedan många år vill skiljas. Hon förstår inte, de har det ju bra med sina fina tvillingdöttrar och den nära kontakten med Niklas familj där Bea har sin självklara roll. Bea är ömsom förtvivlad, ömsom ursinnig och förtrytsam. Hon som styr, organiserar och håller ihop familjen kastas bara åt sidan utan att ha något att säga till om. Första delen av Skilsmässan skildras helt ur Beas perspektiv, först senare i boken berättas Niklas historia som är en helt annan.   

Intelligent och insiktsfullt skildras familjedynamik och relationer. Hur långt ifrån varandra det synbart perfekta paret Bea och Niklas egentligen står. Bea lever i sin bekväma bubbla utan att någonsin höja blicken. Niklas har aldrig utmanat henne eller talat klarspråk om vare sig relationen eller deras ekonomi.

Jag hade helt missat Herngrens författarskap tills förra året då jag läste Svärmodern som jag också tyckte mycket om. Är framför allt väldigt förtjust i kvinnoporträtten som är både mångfacetterade och skoningslösa. Det mångbottnade gör dem till lysande bokcirkelböcker. Skilsmässan är nominerad till årets bok och det skulle vara väldigt roligt om den vann. 

Utgiven på Norstedts 2022.

Publicerat

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Bröd och mjölk handlar om kärlek och mat. Om en flickas uppväxt, berättad ur den vuxna kvinnans synvinkel. Kring henne finns mamman, ofta kommer mormor och morfar och hälsar på. I berättelsen står minnen av mat i centrum. Ätandet som är så förknippat med njutning, men också med måttlöshet. Läsandet av kokböcker. Ständiga tankar om vad som snart ska lagas. Till nästa måltid och nästa.

”När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. […] Men mamma åt inte av den […]”

Det går inte att läsa boken utan att ständigt förlora mig i mitt eget. Det fanns en sillsallad som mormor gjorde. Potatis, rödbetor och inlagd sill. Små äppelbitar och ättiksgurka. Hos mormor serverades den med ovispad grädde och röran blev alldeles rosa och alldeles underbar att äta. Sillsalladen är min motsvarighet till den här berättelsens risgrynspudding.

Jag undrar varför romanens mamma inte åt den där puddingen. För att hon inte gillade den typen av mat, eller för att hon inte ville ha den intima kopplingen till sin egen mamma?

Karolina Ramqvist skriver bland de bästa böckerna jag vet och det här är inget undantag. Så otroligt bra. Detaljerat berättat utan att bli överflödigt. Jag fattar inte hur hon gör. Det är så perfekt avvägt. Boken kvalar in på årets topp fem-lista. Och det kan jag säga innan jag vet vad jag kommer att läsa resten av året.

Karolina Ramqvist. Bröd och mjölk. Utgiven hos Norstedts 2022.