Galna kvinnor på Hôpital de la Salpêtrière

För många år sedan läste jag Marie & Blanche av PO Enquist, som är en fiktionens form berättar om nobelpristagaren och fysikern Marie Curie och Blanche Wittman En välskriven bok och en hemsk berättelse om hur Blanche blir alltmer förstörd av de försök med radium som hon låter sig utsättas för.

Jag tänker på Blanche när jag läser De galna kvinnornas bal som utspelar sig på Salpêtrière-sjukhuset. Här bedrevs en psykiatrisk vård med en professor Charcot i spetsen. Kvinnor med så kallad hysteri behandlades här med nyfunna metoder inom hypnos. Det intresserade många människor från världen som besökte Charcots uppvisningar där han suggererade hysteriska anfall hos kvinnorna. En av hans favoritpatienter ska ha varit just Blanche Wittman. När Charcot dog blev hon i Enquists roman assistent hos Curie.

Vilka kvinnor hamnade på Salpêtrière? Tja, inte alltför sällan (alltid?) genom att maken eller familjen ansåg att de var sjuka och behövde vård. Det gäller till exempel Eugenie som placeras där, och familjen vill glömma bort denna skam med att ha en dotter på mentalsjukhus. Men var hon sjuk eller inte? Eugenies bror förfasas över systerns öde, men fogar sig för faders beslut och tiger still. Han får dock en avgörande roll i slutet av boken.

Det är alltid intressant att läsa böcker inifrån sjukhus och det här är i sig inget undantag. Författaren vill skildra kvinnors utsatthet och maktlöshet. Det är dock lite grund läsning stundtals. Det känns som om författaren vill skriva läsaren på näsan, så att ingenting missas eller missförstås. Det är lite synd tycker jag. But anyway, det är en läsvärd roman som man snabbt slukar sig igenom. Salpêtrière-sjukhusets tidigare verksamhet är fascinerande. Anläggningen finns kvar i Paris och det går att vandra omkring i parker och gångvägar och fantisera.

De galna kvinnornas bal. Victoria Mas. Utgiven 2022, på svenska hos Sekwa i översättning av Emma Majberger.

Frukostintervjun: Kim Thúy

Just nu ligger Maggan och jag på varsin soffa och njuter av Em, Kim Thúys senaste roman på svenska. Och då undrar vi som vanligt om författarens frukostvanor.

Godmorgon! Vad äter du till frukost?
I never eat breakfast at home, since I prefer sleeping as long as I can until I must wake up for an appointment. I must say that I am an owl, working through the night up to 3–4 o’clock. This is why every minute I can add to my morning sleep is precious 🙂

I do eat breakfast when I travel, since I rarely have control over when and where I would eat.  My responsibility is to have my body ready at all times all through the day for whatever comes during the day.   

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
I still have a newspaper delivered to my house.  I love flipping through the pages and discovering articles I might not read otherwise. To me, it is a luxurious gift when I have enough time to go through more than 2–3 articles.

Men en bra morgonroman, vad kan det vara?
I am very limited in the genres of books I can understand. However, of the pile of books to read, any of them has the power to bring joy to my mind.

Underbart formulerat! Vad läser du just nu?
I fell in love with poetry about 10 years ago. I have just received a collection of poems by Maram al-Masri, a Syrian poet living and writing both in French and Arabic. Her words make your heart gasp for air.  


Skriver du på något just nu?
 I am writing some short texts for a couple of requests. But nowadays, I talk non stop! :-))))))))))


Vad använder du som bokmärke?
Anything at hand! So, you can find between the pages a petal of a fresh flower, a fallen ostrich feather from a dress, a pineapple leaf, a bobepine, a boarding pass, a receipt…. Strangely, bookmarks are very rarely used.

Man vill bläddra i dina böcker! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I do try to organize by sections: poetry, big books, books to be read… But very quickly, the books move around to create a section of the books I love most. This section follows no other logic than being my favorites, those I keep going back to over and over again. 

Den delen av bokhyllan vill man gärna se. Thank you, Kim, and have a nice day.

Det fina fotot är taget av R Maslow. Om tidigare böcker av författaren har vi skrivit här.

Systrar och syskon

Det här med syskon är intressant i romaner tycker jag. Nu har jag just läst ut Systrar av Adèle Bréau (Sekwa) där tre systrar samlas hemma hos mamma för en sommarledighet i Provence. Snabbt får vi veta att något dramatiskt hände förra året, något med pappan. Men det är ju förstås inte den enda hemligheten som ligger och lurar.

Romanen gör tidshopp både 20 och 30 år tillbaka i tiden. Jag tycker om att kvinnornas perspektiv växlas i de olika kapitlen. Det är lite som att lägga pussel där jag för varje kapitel får veta mer om och förstå systrarnas relationer. Och fundera över varför vi blir som vi blir. I början tycker jag systrarna var för stereotypiserade, med den strukturerade ordningsamma storasystern och så vidare. Men det försvinner, jämnas ut allteftersom. Fin fransk feelgood, helt enkelt!

Tre andra böcker om syskon

En väldigt läsvärd syskonbok är Syskonen av Tessa Hadley där fyra syskon återvänder till den prästgård i Herefordshire de ärvt efter sina morföräldrar. De ska tillbringa ett par sista veckor i det gamla ganska förfallna huset innan det säljs. Trots att många år förflutit faller de snart tillbaka i sin barndoms roller.

När det gäller litterära systrar kommer man knappast ifrån systrarna Bennet i Jane Austens Stolthet och fördom eller samma fem systrar 200 år senare i Curtis Sittensfelds nutidsversion Sanning och skvaller. Fem så helt olika personligheter att nästan är lustigt att de fötts i samma familj. Tror att Elizabeth Bennet kan världens mest populära litterära syster.

Marilyn French, ( Kvinnorummet) kom ut med romanen Our father 1994. Det handlar om fyra systrar med olika mödrar men med samma far. Vid hans död träffas de och närmar sig varandra för första gången. French banade väg med kvinnorummet på 70-talet, här är hon tidigt ute med att skildra ”plastsystrar” och övergrepp. Gripande och intelligent tyckte Maggan att den var då. Ligger högt upp i ”läsa-om-listan” .

Hamnet av Maggie O`Farrell

Varje detalj är utsökt, språket hänförande vackert. O´Farrell har överträffat sig själv och skrivit en oförliknelig roman. Året är 1596 och platsen Stratford-upon-Avon. Agnes befinner sig bland sina bikupor och hennes man på sin teater i London, båda ovetande om att deras son Hamnet förtvivlat letar efter en vuxen då han tvillingsyster hastigt insjuknat i hög feber. Hamnet ska sedermera ge namn åt sin fars världsberömda skådespel Hamlet, men det vet ännu ingen någonting om.

Det vore förmätet att försöka sig på att redogöra för romanens innehåll, den är helt enkelt för mångfasetterad och för mästerligt gestaltad. Agnes, Hamnets mor, är berättelsens mittpunkt och jag älskar allt hos henne.  Bondflickan med gåvor utöver det vanliga som gifter sig med sina småbröders latinlärare. En kärlek ljuvligt skildrad och som består trots att paret som unga kommer att leva sina liv långt ifrån varandra.

Vackrast och innerligast i romanen är nog skildringen av sorgen efter ett djupt älskat barn. Hur sorgen existerar och tar sig olika uttryck allteftersom tiden går. Hamnet är översatt till svenska av Malin Bylund Westfeldt som även hon överträffat sig själv. Fantastiskt skickligt gjort. Maggie O´Farrell belönades med Woman´s Prize for fiction tidigare i höst. Som ni förstår, fantastiskt välförtjänt!

Och förresten, en sak till, den inbundna boken är en liten juvel i sig, utan tvekan en av min bokhyllas vackraste böcker!

Utgiven på Sekwa/Etta Förlag 2020. Översättning av Malin Bylund Westfeldt.