Tematrio: Omläsning

Berätta vilka tre böcker ni gärna läser – igen och igen! skriver Lyran och jag tänker på att jag väldigt sällan (aldrig?) läser om. Så många böcker och allt det där. Men tre omläsningar kan jag nog hosta upp.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. När jag läste romanen första gången 1995 blev jag helt tagen och tänkte att jag läst en av de bästa böckerna i mitt liv. Jag placerade boken på ett altare och genom åren blev den platsen alltmer guldfärgad och glorifierad. Med rädsla läste jag efter många år om den. Tänk om den inte var så där fantastisk? Men den var det. Man sugs in i den sorgliga berättelsen och lockas att stanna kvar i det vackra språket.

Värddjuret av Marie Hermansson. Samma här. Man kunde läsa om en stor läsupplevelse.

Det är magiskt och realistiskt och det är lockande och obehagligt så att jag tappar andan. Fortfarande. Läs den. Läs om!

Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan, läser jag om under julen.  Den är bra, kanske inte om-och-omläsningsbra egentligen, men jag får ju ens sådan god christmas spirit av den!

Teamtrio – julklappstips i sista minuten

Lyran säger Julklappstips i sista minuten och det passar ju idag. För idag är det bästa dagen att handla julklappsböcker. Jo, det kan vara urplockat, men det är bara en fördel. Mindre att välja mellan och utmaning att tänka nytt. Här är 3 böcker som kanske finns kvar:

  1. Till den vuxne storläsaren: Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Man sugs in i den sorgliga berättelsen och lockas att stanna kvar i det vackra språket. Nyutgiven med elegant omslag.
  2. Till den lilla fordonsälskaren: Gula barnkammarboken. Bara bilar, tåg etc etc. Ett standardverk enligt en ung närstående.
  3. Till sådana som mig: Simma med de drunknade av Lars Mytting. Tror att den är mycket bra!

Tematrio – sånt som är blött

Berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött! säger Lyran apropå den fuktiga sommaren. Här kommer de:

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. Jag tycker:

Isbergen, kylan, isoleringen på ett ensamt fartyg. Det lockar mig. Men när jag läser Is och vatten, vatten och is tänker jag att detta är vackert, men författaren skulle lika gärna kunna placera karaktären Susanne i en öken eller regnskog. Visst kan man använda den intagande kalla miljön som en symbol för den kyla som finns mellan människorna i romanen. Och jodå, det pågår ett drama ombord på fartyget Oden, och som löper genom hela boken. Men i övrigt blir isen bara en tilltalande, men inte betydelsebärande kuliss, när jag läser.

En skörd av tårar av Edwidge Danticat. Jag skriver:

Romanen berättar om Dominiska republiken 1937 då en enorm massaker beordrades på haitiska lantarbetare som hämnd för en händelse i Haiti. Tiotusentals människor dödades men Amabelle lyckas under svåra omständigheter fly tillbaka till Haiti. Parallellt med de dramatiska politiska händelserna löper också en kärleksberättelse om Amabelle och Sebastien

Priset på vatten i Finistère  av Bodil Malmsten. Jag filosoferar om omläsning av boken:

Som nu när jag har läst om Priset på vatten i Finistère därför att jag såg Bodil Malmsten på Södra teatern, tänkte att även om jag ju redan har ett förhållande till henne och redan vet hur det går med Finistère så har jag glömt bort väldigt mycket om hur det var när hon flyttade dit. Så jag läste om.

Och det var som att läsa en alldeles ny bok. Jag ser blommorna i hennes trädgård som vore de nyplanterade. Den skapande processen är vackrare och mer ångestladdad än aldrig förr. Madame C:s briljantring har aldrig blixtrat som nu. Jag slår igen boken och börjar odla min trädgård.

 

Tematrio – huvudstäder.

Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder säger Lyran och jag tänker att nu ska jag bara vara snabb i tanken och välja det som först kommer över mig och det är …

1. Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Lissabon, förstås. Om läraren som bara kliver ombord på tåget och åker. Den som ändå …

2. Isidor och Paula. Stockholm! Läser just nu. På tunnelbanan. Bra bra bra!

3. Den osynliga bron av Julie Orringer. Paris! Min godaste följeslagare och ciceron i höstas när jag lallade runt på alla gator och torg som bokens huvudperson Andras vandrat före mig.