Etikett: Tintin

Publicerat

Bokpicknick i Rålambshovsparken med PeKå Englunds ”Född på en söndag”.

GetAttachment[1]Vårens sista bokcirkelträff blev en picknick i Rålambshovsparken i ett aningen kyligt Stockholm. Trots vädret var vi långt ifrån ensamma där i parken, vi svenskar är ett entusiastiskt folk när det kommer till att låtsas att det är sommar.

De flesta av oss gillade Född på en söndag framförallt skildringen av huvudpersonen Jarls ”Jalles” barndom. Ett maskrosbarn i 60-talets Örebro som växer upp med en psykiskt störd mamma och en frånvarande pappa, men som har turen att få en kärleksfull styvpappa. För oss som är jämnåriga med Jalle och författaren, var boken en chokladask av referenser och  minnen från 60 och 70-talen.  Inte minst Jalles stora passion, seriealbumen om Tintin.

Här är några av kommentarerna:

Aningen spretig men helhetsintrycket var bra.

Beskrivningen av hur Jalle anpassade sig efter mammans nycker var smärtsam.

Positivt helhetsintryck men romanen kunde kortats ner.

Bäst var skildringen av Jalles barndom.

Jag hade svårt med kvinnoskildringarna.

För mycket konstlat sex.

Fick ångest av mamman.

Skildringarna av jetsetlivet kändes fåniga.

Slutet var mycket snyggt.

Barndomsskildringen var fascinerande.

Slukade boken fast början var bäst.

Svårt att få ihop skildringen av Jalle som ung och Jalle som vuxen, fattades något i mitten av romanen.

Klockan som Jalle bar och hela tiden bytte ut, sa väldigt mycket om honom som person.

Jalle valde en kvinna som var lik hans mamma.

Kan man sina Tintin-album är Född på en söndag ett måste! Likaså om man minns racerföraren Ronnie Pettersson och hans våldsamma och tragiska död.
Född på en söndag är utgiven av Nordstedts 2015 och är PeKå Englunds debutroman.

Publicerat

Tintin idag

Jag är faktiskt ingen stor serieläsare men det är något med den uppnosige belgiska journalisten som ändå får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Är det hans uppnosiga attityd? Hans lillgamla sätt eller hans syntiga frisyr? Trots att det hela tiden framhålls att han är journalist så utövar han nästan aldrig sitt yrke i serierna (mer än som tipsare då och då).

Han är ung, nästan pojkaktig men kan ändå både flyga flygplan, styra u-båtar och köra bil. Han är en modern man med förkärlek för djur och han är tillräckligt mycket man för att gråta offentligt (vilket han bland annat gör när han tror att Milou har omkommit i boken Tintin i Sovjet).

När jag läser Rackham den rödes skatt och Enhörningens hemlighet så kan jag inte låta bli att fundera över hur Tintin hade varit om albumen hade utspelat sig i nutid. Böckerna gavs ut i original 1943 och 1944 och det är en hel del som hänt sen dess.

För det första hade Tintin självklart haft en mobiltelefon och inte sprungit runt i telefonkiosker. Kanske hade han haft en iPhone full av användbara appar. Han hade självklart antecknat i telefonen men även kunnat surfa upp viktiga saker han behövt ta reda på. Hade hade såklart varit en flitig wordfeud-spelare. Kart-appen med inbyggd GPS hade förhindrat dem att navigera fel på det stora havet när de letade efter skatten. Professor Kalkyl hade i dag såklart haft en fungerande hörapparat och därmed förlorat ett av sina mest utmärkande karaktärsdrag. Kapten Haddock hade förmodligen varit en flitig twittrare med många anhängare tack vare sitt fantasirika språk.

I dagens mer öppna samhälle hade också Tintin levt som öppet homosexuell. Han själv är ganska könslös, kunde varit både man eller kvinna. Han drar runt med den burduse björnen Kapten Hadock och en vit, fluffig, småhund! Eller vad tror du?

Detta inlägg är en del i Bonnier Carlsens bloggstafett om Tintin. Läs mer den här. Igår bloggade Boktokig.