Skriket av Jan-Erik Fjell & Jörn Lier Horst

Två bästsäljande norska spänningsförfattare har slagit sig samman och resultatet har blivit en fantastisk snygg och välskriven roman som verkligen gör skäl för sin genré: den är väldigt spännande. I centrum står Markus som driver en populär true crime podd och hans arbete tar en oväntad vändning när en journalist kontaktar honom om ett tidigare avsnitt där han tog upp fallet med en 7-årig flicka som försvann spårlöst från sitt hem 15 år tidigare.

Förvisso har Markus det gemensamt med många andra deckarbokshjältar att han har mycket outrett inom sig men boken känns ändå unik, ett litet guldkorn i utgivningen. Jag som är rätt blasé när det gäller deckare blir glatt överraskad. Och en serie ska det bli lovar förlaget på baksidan av boken. Ser fram emot att läsa vidare. 

Utkommen på Wahlström & Widstrand 2025. Översättning av Marianne Mattsson.

Bokfrukost om Övningar i mörker av Naja Marie Aidt

En fantastiskt fin roman som på blott 200 sidor skildrar ett helt kvinnoliv. Bokens huvudperson går i terapi för PTSD, vad som hänt vet inte läsaren från början. Hon kan inte jobba längre, hon isolerar sig och mår väldigt dåligt. Hon har fina väninnor och barn som står henne nära, men det hjälper inte, hon har mycket outrett inom sig och bär på många sorger.

Vi tyckte alla väldigt mycket om hur vänskapsrelationerna skildras, okomplicerade och innerliga och vi gillade att hon har olika relationer till  olika vänner, precis som vi. Relationerna till de tre sönerna och barnbarnen är så välskrivna, allt känns rätt och autentiskt. Vi tycker om henne, hon är en vänlig och omtänksam kvinna. 

Några röster från morgonen:

  • Så förtjust i boken
  • Barnbarnen fick ta plats
  • Hon fann till slut glädje i sådant hon inte gjort på många år
  • Vad är en ljusfest? Något danskt eller grönländskt?
  • Blomsteraffärsvännen var en underbar kompisklippa
  • Hon var på internationell författarscen för inte så länge sedan, attan att vi missade

I boken bryts texten av korta stycken berättade av en kvinna som varit på en fest för en 90-åring. Födelsedagsbarnet hade önskat att alla som var på festen skulle berätta en anekdot. Kvinnorna berättade och vi fascinerades av de olika korta små berättelserna. En av oss mindes att när Jamaica Kincaid var på bokmässan önskade hon precis det här, kanske Naja Marie Aidt var med och blev inspirerad? Ett lyckat grepp i boken i alla fall.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översatt av Ninni Holmqvist. 

Samtal om Om uträkning av omfång 5 av Solvej Balle

Så har vi läst femte delen av om uträkning av omfång. Tara Selter är fortfarande fånge i den 18 november men åren börjar gå och nya insikter föds i de allt fler kollektiven av människor som är fast.

Maggan: Jag hade svårt att komma in i läsflow i denna del. Tyckte det var många upprepningar och stundtals alldeles för många intellektuella resonemang. Det tycks vara en viss typ av månniskor som fastnar i den ödesdigra novemberdagen. Eftersom jag parallelläste Pizzeria Roma tänkte jag flera gångar att Magnus aldrig skulle platsat i sällskapet. (Den som fattar, fattar).

Ann-Sofie: Haha, nej där skulle han inte trivas. Jag håller med dig om alla de där samtalen som pågår. Även om folk kommer från olika länder och sammanhang verkar de ändå så lika. Att vilja diskutera (in absurdum ibland) och liksom återföda världen som den borde vara. Till deras fördel ska sägas att just diskussionerna och möjligheterna att röra sig runt gör att det blir inget enkelspår eller diktatur. Samtidigt grubblar jag så mycket över vad det ska bära av.

Maggan: En person som berörde mig var Milas som upprepar att han saknar att ha en framtid. De kommer aldrig vidare hur de än försöker bygga upp världar att leva och verka i. Problem med att odla där det är ständig höst, läkarproblem och så föds det inga barn hur man än försöker.

Ann-Sofie: Så är det. Jag läser just en bok som handlar om hopp och framtidstro. Där är den nyfikna tanken om vad som finns mer, vad som händer sen en viktig drivkraft för att hålla undan missmodet. Här är det som om de bara kämpar och det skiter sig. Jag blev lite trött på denna femte del. Jag tänker på när vi läste del 1, 2 och 3 också tror jag när det plötsligt hände något oväntat och omvälvande som gjorde att man nästan inte stod ut att vänta på nästa del. Nu har jag nästan glömt bort.

Maggan: Jo, även jag känner att jag inte engagerar mig alls lika mycket som när vi läste de tidigare delarna. Men gillar verkligen de sista sidorna i boken, kommer en ny dimension där. Balle är väldigt bra på avslut hoppas att det håller i sig till den sista delen.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översättning av Ninni Holmqvist.

Staben av Moa Berglöf & Joakim Zander

Efter att den politiska reportern Julia fått nys på oegentligheter i regeringsstaben blir hon förflyttad till den stora tidningens allmänredaktion.  Hon är ursinnig på degraderingen, men å andra sidan, hennes man Alfred har skött marktjänsten hemma i flera år då hon jobbat för fullt, nu kan han få satsa på karriären. 

Hon blir bestört då Alfred headhuntas till jobbet som presschef på regeringsstaben, är det ett medvetet drag med syfte för att försäkra sig om hennes tystnad? Alfred hamnar snart i ett politiskt falskspel som han inte är förberedd på, men tycks ha fallenhet för att hantera. Snart börjar han dock ana att något inte står rätt till.

Jag har alltid varit svag för politiska thrillers och Staben passar mig utmärkt. Kul idé med att ha ett par med småbarn och fullt upp hemma som samarbetar för att avslöja vad som pågår bakom kulisserna i Rosenbad. Jag uppskattar inslaget av diskbänksrealism som verkligen ökar spänningen, även om man kanske skulle tro att det skulle vara tvärtom. Det är både spännande och underhållande läsning boken igenom men jag hoppas verkligen inte det ligger någon sanning i det som Julia och Alfred uppdagar! 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025.