Wahlström & Widstrand – Sida 13

2017/05/052018/07/20

Frukostintervju med Malin Persson Giolito

Hennes roman Störst av allt golvade mig förra året och är så väldigt välförtjänt nominerad till årets bok 2017. Naturligtvis måste ta reda på vad hon äter till frukost!

God morgon Malin! Vad äter du till frukost?
Sojalatte, kokt ägg och gurka på rågrut, gärna med randig kaviar.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Tittar på morgon-tv.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Om man inte har semester så är det väl bra om den är långtråkig, eller väldigt kort. Annars är ju den dagen förlorad.

Vad läser du just nu?
Joyce Carol Oates The Sacrifice och så läser jag om Ames grises (Grå själar) av Philippe Claudel.

Vad använder du som bokmärke?
Jag viker hundöron i pappersböcker. Men de här e-böckerna som jag läser i allt högre utsträckning, de är ju hopplösa. Deras ”bokmärken” får mig att vilja bli en sån där strålkärring och bosätta mig på en båt.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Alfabetiskt. Tematiskt. Varje språk för sig. Jag skulle inte hitta annars, vi har närmare 6000 böcker hemma.

Wow, vilken boksamling! Imponerande till och med i boknördskretsar. Tack för intervjun och ett stort grattis till nomineringen.

2016/11/062017/03/25

The girl with the lower back tattoo av Amy Shumer

Jag ville läslyssna på något amerikanskt under min New York vistelse och mest av en slump föll valet på flickan med ryggsluts-tatueringen. Jag hade hört att Amy pratar utpräglad New York-dialekt vilket nog bidrog till mitt val och så gillar jag böcker som får mig att skratta. Jag fick skratta men till skillnad från stå-upp komik-Amy är boken betydligt mera lågmäld och eftertänksam. Jag finner att jag efter avslutad läsning tycker väldigt mycket om Amy och tycker att som ung kvinna strax över 30 är hon en utmärkt förebild för unga tjejer.

Det börjar inte speciellt märkvärdigt, första kapitlen i boken är mest ung kändis som berättar om sitt liv, men de självironiska inslagen växer efterhand. För min del tog det fart när Amy berättade om det läger för förståndshandikappade dit hon anmält sig som volontär när hon var 14. Hon fick inte ta hand om de små gulliga barnen som hon tänkt, utan hamnade bland de vuxna. Hon tog ett ordentligt kliv i sin utveckling den sommaren.

Hon berättar personligt om sin mammas otrohetsaffär som hade stora konsekvenser för flickan Amy och om sin pappas väl dolda alkoholism och svåra MS. Hon är jordnära och vettig, hon låter humorn genomsyra svårigheter, hon är drastisk och väldigt ickeperfekt. Hennes engagemang för vapenkontroll i USA efter att två kvinnor skjutits till döds under en biografföreställning kände jag inte till, dock imponeras jag av kapitlet där Amy utvecklar sitt resonemang om varför det är nödvändigt att vapenrestriktioner införs i USA. Intelligent, smart och feministiskt, en argumentation baserad på kalla fakta.

Jag rekommenderar att ni lyssnar, jag tror inte min läsupplevelse varit lika stark och personlig om jag läst själv. Att höra henne själv berätta sin historia ger utan tvekan en udd till läsupplevelsen. Ljudboken finns på Storytel.se

Utgiven på svenska av Wahlström & Widstrand 2016.

2016/09/17

Störst av allt av Malin Persson Giolito

storst-av-allt Jag är fast efter första meningen. Jag har hamnat inuti den 18-åriga Majas huvud och ser det hon ser, upplever det hon upplever. Jag är hudlös mot hennes ord som flödar sylvassa in i mitt huvud för att sedan färdas rakt ner i magen. En svensk rättegångsthriller där en ung flicka står anklagad, häktad sedan ett halvår och redan dömd av pöbeln. Steg för steg rullas dramat upp, att Maja är berättare är omruskande, är hon att lita på? Väljer hon att utelämna väsentligheter? Vad väljer hon i så fall att utelämna? Och vad fasen har egentligen hänt?

Det är ett utsökt skickligt romanbygge Malin Persson Giolito har utfört, fantastiskt välskrivet med driv, spänning, intelligens, medkänsla och inte minst juridik. Det är en bok med många lager, även om den marknadsförs som en thriller platsar denna mångfasetterade roman i ett antal genrer till. Törs jag tippa på en August-nominering?

Jag valde att lyssna på boken och som ljudbok är den svår att överträffa! Lo Kauppi, en av Sveriges bästa uppläsare just nu, har funnit den exakta tonen för att ge en trovärdig röst åt Maja. Ljudboken avslöjar den utsökta skicklighet i hur väl orden passar i Majas mun och hur lysande texten är disponerad, inte ett onödigt ord.

Vad kan jag mer säga? Jag är golvad, den mest fullödiga roman jag hittills läst i år och jag ÄLSKAR den första meningen. Jag gillar Majas ungdomsbeskäftiga beskrivningar av sitt försvarsteam, advokat Sander med de biträdande juristerna hon gett öknamnen Pannkakan och Ferdinand. Det går mig djupt till sinnes när hon oroar sig för hur hennes betydligt yngre lillasyster Lina har påverkats av det pågående dramat. Personligen oroade jag mig för tingsrättens avgörande boken igenom och jag blev bara mer och mer förbannad på åklagaren ju längre jag läste. Mer än så kan jag inte utveckla, jag vill ju inte förstöra er läsupplevelse. För ni förstår väl att ni absolut bör läsa?

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2016.

2016/06/30

Norge – lilla turens delsträcka I

Den lilla kvinnan i tågvagnen ber så vänligt att få sitta vid fönstret och den tillfrågade mannen svarar genast: ”but of course! Jag har åkt den här sträckan så många gånger.” Jag sitter i sätet bakom henne, och hör hennes små diskreta ooo och aaa när något vackert sveper förbi utanför fönstret. Jag instämmer tyst för mig själv. Jag har bokat min Norgeresa i förvissningen om att bara få se vackra vyer svepa förbi utanför ett fönster. Utgångspunkt: tåg och båt. Även om det är roligt med städer som Oslo, Bergen och Ålesund är transporterna mellan dem som är viktigast.

Längs de allra vackraste sträckorna lyssnar jag till böckerna. Ann Rosmans Vågspel började jag läsa dagarna innan jag for. Jag har aldrig läst någon bok av henne tidigare, huvudpersonen Karin Adler är helt obekant för mig. Men skälet till att läsa boken är att den till viss del utspelar sig på Orkneyöarna, en plats som står på min ”Oh, the places I’ll go!”-lista. Den handlar också om djuphavsdykning vilket inte står på nån lista, men är intressant att läsa om. En bra och välskriven bok om du frågar mig. Det är flera historier på olika tidsplan som ska vävas ihop. En därför lång och bitvis superdetaljerad bok säger jag också. Men Orkneyöarna åker definitivt upp ett par snäpp på listan.

I Oslo vräker regnet ner, jag ligger i det minimala hotellrummet och läser Åsneprinsen av Caroline Hainer. Om pojken Jim som vid ett tillfälle skriar som en åsna och därmed erhåller och befäster sin position. Det är rörande och bitvis sorgligt att läsa hans historia. Vad är det som gör att vi blir de vi blir är ju en av dessa evighetsfrågor som kan ältas om och om igen. Jag ältar inte – i alla fall inte nu – utan kliver på tåget vidare till Bergen. Det känns som jag är den enda skandinaven ombord och jag kan träna språk från all världens hörn om jag ville. Men det vill jag nu inte. Jag vill bara läsa och njuta av vyerna. Det är allt.