Vägen mot Bålberget

7b kopiaFlygvärdinnan räcker mig DN. På platsen 7B är det svårt att läsa utan att göra intrång på grannarnas utrymme, men hon visar mig snabbt hur jag ska vika tidningen för att den inte ska bre ut sig. På kultursidorna hittar jag ännu en hyllande text om Therése Söderlinds senaste roman. Jag tänker att det måste kännas fantastiskt att kallas Sveriges nya berättare och att jämföras med Joyce Carol Oates och Kerstin Ekman. Prestationsångestfyllt med oro för att inte leva upp till förväntningarna, men fantastiskt.

Vägen till Bålberget är en mastig roman, både till innehåll och sidantal. I de fyra delarna görs tidsnedslag i historien för att beskriva det lilla samhällets människor och relationer. 70-talet där Jacke just sagt adjö till sin döende mamma och väntar på sin fru Lillemor som nog – hoppas,  hoppas, hoppas – kommer tillbaka till honom trots att han har svårt att säga nej till andra kvinnors uppmärksamhet och kroppar. 1600-talets häxjakter där Malin på helt galna grunder döms till döden. Nu-tiden då Jackes vuxna dotter Veronica har huvudrollen. 1700-talet där Olof som vittnade häxorna i döden står i centrum. Genom alla delar följer platsen Bålberget med som rummet och tidlösa ämnen som  skuld och arv och föräldrarelationer viras i många varv.

Jag försöker se något genom fönstret. Ska vi landa snart? Jag vet inte för mobilen är nedstoppad någonstans långt borta och det var längesedan jag hade armbandsur. Söderlinds ämnen är evigt aktuella och jag vet att jag på den här flygresan har anledning att tänka på dem ännu lite till . Kanske är det därför jag mest tycker om de moderna delarna i romanen. Även om de historiska delarna är lika välskrivna, välbeskrivna och inlevelsefulla är det när Jacke och Veronica betraktar sig själva och sina relationer till varandra och andra som jag blir mest berörd. Det avlägset historiska blir aldrig lika intressant.

Högtalaren plingar till och kaptenen meddelar att det är dags att landa. Stolsryggen upp och DN tillbaka till flygvärdinnan. Jag är beredd. Jag ska snart träffa en ny människa i mitt liv. Det känns fantastiskt. Prestationsångestfyllt med oro för att inte leva upp till förväntningarna, men fantastiskt.

Vägen mot Bålberget. Therése Söderlind. Utgiven av Wahlström och Widstrand 2013.

_____
Vet du vad Therése Söderlind äter till frukost? Te med mjölk och ostmackor. Se efter själv.

Var blev du av Bernadette

9789146221494Först: åh vilken utsökt och behaglig läsning det här har varit. Jag skrattade en hel del, men fick också sån ångest över händelseutvecklingen att jag blev tvungen att läsa sista kapitlet för att komma vidare. Det har aldrig hänt tidigare i hela mitt liv!

Bernadette är en enastående mamma till Bee, Enastående, men också mycket speciell. Hon har svårt att umgås med andra människor och avskyr ”myggorna”, dvs de andra mammorna på Bees skola. Tidigare var Bernadette en av världens främsta arkitekter, men något hände som fick henne att dra sig tillbaka. Bee håller som bäst på att ta sig igenom sista året i grundskolan och levererar lysande resultat. Till hösten ska hon studera på en av de finaste internatskolorna och rektorn där kan inte nog utgjuta sig över hur enastående begåvad och smart flickan är. Pappa är hot shot på ett Viktigt Projekt på Microsoft  i Seattle, där de bor. När han plötsligt får starka indikationer att allt inte står rätt till  lägger han den ena händelsen efter den andra och befarar att Bernadettes mentala hälsa är oroväckande dålig. Han måste få hjälp av specialister. Och det finns många som vill hjälpa honom.

2009 upptäckte jag det engelska litteratur-begreppet: Epistolary novel. Lexikonet översätter det till brev-roman , vilket låter såväl tråkigt som begränsande.  En epistolary novel kan ju innehålla allt möjligt spännande som anteckningar, lappar kastade i papperskorgar, mejl, sms-korrespondens,menyer, tidningsartiklar etc etc. Den här romanen är en sådan i sin allra bästa bemärkelse. Genom allt material och alla perspektiv får man en allt större och bättre bild av Bernadette och varför saker blir som de blir.  Suveränt välberättad. Och dessutom ett snyggt omslag. Köp den! Läs den! Älska den!

Var blev du av Bernadette. Maria Semple. Utgiven 2012. På svenska av Wahlström och Widstrand 2013.

Då tänker jag på Sigrid

granKvinnor som flyr staden och återvänder till barndomsplatsen på landsbygden för att slicka kärlekssår – jag erkänner att jag är misstänksam mot en sådan story. Då tänker jag på Sigrid kunde lätt ha forslats undan till den kategorin om jag lyssnat på det örat innan läsningen. Men nu var det  titeln som lockade mig. Vem är Sigrid? Och vem är jag?

Hanna i Stockholm har ett förhållande med Henrik, men han är gift och de träffas på de villkoren. Tills det bara inte går mer. Hon packar ner ett par kartonger och hyr ut sin lägenhet på obestämd framtid. Ställa på vänt och hoppas att kanske ändå. Inte fatta drastiska beslut i kärlekssorg och förvirring. I släktgården Storgårda boar Hanna in sig.

Och här blir romanen något annat. Stockholm på vänt ställs mot allt det Hanna kliver tillbaka in i. Pappa Bosse som fortfarande anser sig förfördelad när Storgårda gick till den tafatte storebordern Åke och som knappt talat med sin mamma på alla år sen dess. Farmor Sigrid som numera sitter dement på sjukhemmet. Grannen Kalle som bor på undantaget och vet allt. Vad är blod och vad är vatten? Med Hanna på plats rubbas cirklarna.

Vad jag allra särskilt tycker om med den här boken är pappa Bosse och farbror Kalle. Den kärva pappan som visserligen visar att han älskar sin dotter, men har så mycket annan under skinnjackan som hålls tillbaka. Det är så fint! Och Kalle, hjälpsam och rättfram, jag gillar honom som bara den. Det händer inte så mycket men författaren låter perspektiven växla mellan tid och person för att på så sätt ge möjliga förklaringar. Det går inte fort. Någon kan tugga kakan under några meningar, rapport om ett sovtillstånd med lika många. Det uppskattar jag också. Jag tycker om språket men ibland tröttnar jag på det dialektala. Det är blötvattnet, pissregnet och storskogen och upphackade meningar. Men det är det lilla.  Då tänker jag på Sigrid kommer jag tänka på länge.

Då tänker jag på Sigrid. Elin Olofsson. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2013