…okej, nu var det inte jag som mötte henne men det kändes nästan så innan jag kom iväg till Skandiateatern och YourLifes inspirationskväll med författare och god mat.
Jag var ju heller inte direkt ensam bland alla hundratals kvinnor i publiken som också var där för Gilberts skull. Man kände sig inte direkt originell.
Jag hade förväntat mig en nästan andlig stämning. Lite religiöst och andaktsfullt. Ungefär som när jag lyssnade på Jung Chang på bokmässan för ett gäng år sen. Så blev det inte.
Liz Gilbert var dock alldeles förtjusande på scenen. Avslappnad, bjöd på sig själv och fick oss verkligen att inse att hon inte är någon spirituell ledare utan som vem som helst av oss. Skönt faktiskt. På samma gång som hon sa den ena klokheten efter den andra så klädde så kändes det som hon var en gammal polare som satt vid köksbordet och snackade skit om ditten och datten.
Det gjorde mig lite mindre nervös när jag gick för att få min bok signerad och jag vågade faktiskt berätta för henne att hennes båda böcker förändrat mitt liv, i alla fall mitt förhållningssätt till saker och ting och hon lät uppriktigt glad och förvånad när jag sa det trots att alla måste säga det till henne hela dagarna.
Jag såg filmen baserad på boken Eat Pray Love efteråt och tyvärr var den extremt hollywoodfierad och jag tyckte inte Julia Roberts gjorde sin bästa roll och jag hatade slutet. Plusspoäng dock till Richard Jenkins som spelade Richard from Texas och Javier Bardem som spelade Felipe. Skulle inte förvåna mig om de får pris för sina insatser. De var riktigt bra båda två.
