En undring

Jo, jag lyssnar på Högre än alla himlar av Louise Boije Af Gennäs nu när jag promenerar, Katarina Ewerlöf läser. Och vid läsning, framför allt Ewerlöfs, blir all dialog väldigt trivsam att lyssna på. För det är ju oerhört mycket dialog i den här romanen, visst är det? Jag som älskar dramatik tycker ofta att det kan vara svårt att läsa romaner med  mycket snack mellan karaktärerna, för att jag tycker att det blir svårt att få flyt  i läsningen. Jag föredrar helt enkelt dramatikformen för just dialog. Vad tycker ni som läst Högre än alla himlar? Jag skulle så gärna se hur formen och sidorna ser ut, hur dialogen ligger i förhållande till den övriga texten. Tänkte ni ens på det? Det är kanske jag som är överkänslig.

Ja, det är sånt  här som jag går och tänker på.

0 svar på ”En undring”

  1. När jag lyssnar på böcker med mycken dialog insprängd känner jag att jag ibland tappar koncentrationsförmågan och inte riktigt hänger med vem som säger vad, vilka repliker hör till vilken romanfigur. Det är lättare för mig att läsa en dialog än att lyssna på den, allra lättast att hänga med är så klart att se på teater eller film 🙂

  2. Jag tänkte inte alls på just den saken när jag läste boken. Däremot kan jag tänka mig att det faktum att varje kapitel har olika huvudperson (ibland berättare) skulle bli lite krångligt i ljudboksform?

  3. Ah, nä, det är inte alls svårt faktiskt, eftersom jag lärt känna dem förstår
    jag direkt vem det är på grund av vad de gör etc. Plus att sanna ju alltid
    är i jag-form (hittills).

    Intressant det här,
    Johanna

    Den 9 februari 2011 02:51 skrev Disqus <>
    :

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *