Charmen med tarmen av Giulia Enders

9789137143927[3]Sannerligen har jag fått en ny syn på tarmen efter att ha läst Charmen med tarmen! Jag skulle inte gå så långt att jag dristar mig till att kalla själva tarmen för charmig, men kanske att alla de miljarder bakterier som befolkar min tarm kan få sig tilldelade denna egenskap. Jag tänker mig numera mina tarmbakterier som små välgörande hattifnattar som håller mig frisk och stark. (Ja, jag har livlig fantasi och älskar Tove Janssons bilder.)

Tarmen har en mångfald av komplicerade och livsnödvändiga uppgifter medan gemene man oftast betraktar den som enbart matsmältningsorgan och transportör av bajs. Egentligen är det konstigt att ingen skrivit den här boken  tidigare i vår hälso- och diet fixerade tid, hur kan man har översett  tarmens enorma betydelse för hälsan? Eller har man inte det, är det bara jag som är okunnig?

Giulia Enders är en ung tysk läkare som rönt stora internationella framgångar med sin populärvetenskapliga bok. Hon menar att tarmen bör bli den nya ”hjärnan” inom medicinforskningen, att tarmens mikrobiologi är ett eftersatt och outforskat område. Hon vänder sig dock till alla, för oss lekmän skriver hon om varför hemorrojder är vanligare i västvärlden än i övriga länder, hon redogör för de olika typerna av bajs, vilket faktiskt är mycket klargörande! I andra delar av boken skriver hon om komplicerade biologiska sammanhang och aktuell forskning på området. Hennes text ger mig ett antal nya insikter om min matsmältningsfunktion som jag utan tvekan kommer att ha nytta av att veta.

Jag lyssnade till boken, men jag skulle nog inte vilja rekommendera att läsa Charmen med tarmen som ljudbok. Dels med anledning av de illustrationer som författarens syster Jill Enders har bidragit med, dels därför att det är en bok som kräver repetition. Repetition är kunskapens moder som ni vet. Bli nu inte förskräckta, det är driv i boken, men vissa stycken skulle jag vilja gå tillbaka till och då är det enklare med en pappersbok. Det är också en bok som borde passa Ann-Sofie väldigt bra. Om du undrar varför så har du svaret här.

Charmen med tarmen är utgiven på Forum bokförlag 2015, översatt från tyskan av Frederik Sjögren.

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

589[1]Så är jag där igen, under skinnet på en fiktiv karaktär. Annas personlighet ligger så väldigt långt från min egen att jag är ordentligt svårflörtad under bokens inledande del. Så tar hon stryptag på mig, jag är förlorad och kan inte längre värja mig.

Anna är amerikanska men bor i Schweiz tillsammans med man och tre barn.
Trots att hon levt i landet under ett decennium har hon lärt sig ytterst lite av det språk som är hennes barns modersmål.

Hon lever sitt liv som fast i ett gungfly oförmögen till initiativ och är sorgligt passiv till det mesta utom sex. Förmodligen är detta hennes räddning men otrohetsaffärerna ger konsekvenser vilka hon är oförmögen att förstå vidden av då resten av hennes liv pågår utan hennes medverkan.

Hon tycks vara en god mor, men den delen av hennes personlighet lämnas åt läsaren att tolka. Det som är så väldigt frustrerande med Anna det är att hon har möjligheterna. Förvisso är hon hemmafru men hon är inte förtryckt av vare sig make, barnpassning eller ekonomi. Jag får heller inte intrycket av att hon är deprimerad.
Vi kommer in i handlingen det år då hennes man propsar på att hon måste lära sig schweitzertyska och skickar iväg henne på kurs där hon träffar Mary som blir en ”vän” och Annas liv ställs på sin spets.

Styrkan i Jill Alexander Essbaums text är det outsagda, att texten väcker mer frågor än den ger svar. Allt skildras utifrån Annas perspektiv och efter avslutad läsning är jag full av frågor bl.a. skulle jag gärna vilja veta mer om Bruno, Annas man. Jag är också djupt berörd av det starka slutet som för mig inte alls var självklart. Hausfrau är  en lysande bokcirkelbok, man kan prata om Anna och de övriga karaktärerna i timmar.

Hausfrau är utgiven på Brombergs förlag 2015, översättningen är gjord av Inger Johansson.

 

Höst eller som vi säger på tivoli: Halloween

host11 oktober och förhösten är över och hösten – den riktiga – tar vid. Så säger jag och så säger tivoli.  Vad gör man på hösten då? Tja, läser böcker som vanligt.  Från mina oktoberläsningar genom åren föreslår jag:

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair, Nattvakten av Sarah Waters, Klinisk blick av Pia Dellson och Fallvatten av Mikael Niemi.

Själv läser jag de sista raderna ur Mot fyren av Siri Tollgård och Linda Skugge. Den liknar inget annat. Det är som om alfabetet uppfanns för just den boken. Makalöst välformulerat.

Bilden här ovan är från Jardin Luxembourg i Paris. Dit kan man också fara om hösten.

Jag läser här, du lyssnar där

Du ska veta att jag har en röst som passar för högläsning. Det tycker jag och det tycker Alla Mina Barn och särskilt lilla D. Jag försöker läsa varje gång vi träffas, såklart, men jag har hittat en kul grej. Du kanske såg det nere på bokmässan?

startsidaHör här: En app i iPaden, i appen en bok. Men nu kommer det roliga. Jag kan läsa in boken, med min bästa högläsningsröst. Sen kan lilla D öppna appen i iPaden hemma hos sig och lyssna till när jag läser sagan. Och titta på bilderna. Min röst följer bläddringen.

Vad kan jag läsa då? Det finns ett par hundra böcker att välja mellan, och för oss passar till exempel Stina Wirséns ”Vem?”-böcker och ”Totte”-böckerna. Rent praktiskt är Storimi en abonnemangstjänst där man får sex användarkonton i varje huvudkonto. Jag har ett konto och lilla D(:s föräldrar) har ett och så vidare.

Lilla D läser inte (än). Men är man lite äldre, och kan läsa själv, kan ungen själv spela in en saga. Och jag tänker att om jag hade en liten läskunnig bubbling som läste en saga till mig på kvällen, så skulle jag sova så gott sen.

—–

Kalaset lanseras senare i höst. Läs mer på storimi.se