2019 som gick – 2020 som kommer

Breakfast Book Club  – ett sånt kul 2019, igen ! Som vi älskar frukostbokklubben med allt vad innebär.

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vårens tema var Familjer: Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Band av Dominico Starnone. Där rinner en älv genom Saivomuokta by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Varm mjölk av Deborah Levy. Jag ångrar av hela mitt hjärta… av Erik Rosén. Hösten med Hus och hem som tema gav oss Lägenheten av Nora Szentiványi. Poste restante av Lorraine Fouchet Alla vill ju hem av Anna Brynhildsen. Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson och vi frukosterade hos Natur & Kultur och Wahlström&Widstrands


Bokresan gick till Gent, en väldigt snygg stad med medeltid och modernt i bra kombo. Här läste vi Krig och terpentin av Stefan Hertmans.


Bloggen skriver vi vidare i. Här  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. På blogg och Instagram recenserades närmare 100 böcker. Vi finns på twitter men där är vi är sällan.

För tredje året var vi ambassadörer för Augustpriset och vilken sextett av bra fackböcker vi fick läsa!

Nästa år fyller frukostbokklubben 10 år. Så fantastiskt va? I ur och skur har vi vandrat till Vetekatten de där morgnarna och ivrigt gjort det vi gillar mest. Dricka kaffe.

Skoja bara. Läsa böcker så klart!! 10 år är så värt att fira, eller hur! Och det tänker vi jädrar i min lilla låda göra!

Gott nytt år!

Jag minns när jag läste

Ann-Sofie
Jag har en katalog över alla böcker jag har läst sedan 1996. Den är väldigt enkel. Författare, titel och tidpunkt. Något år lade jag till sidantal, ett annat år står ett betyg mellan 1–5. I katalogen kan jag till exempel se att jag i september 2003 läste Bodil Malmstens Det är ingen ordning på mina papper för första gången (läst den minst tio gånger efter det). Eller att jag juni 2006 slukade Rödavita rosen av Glodeck. Men framförallt ger mig den här lilla katalogen i A6-format mig samma känsla som att titta i ett fotoalbum. Jag minns känslan när jag läste boken, minns sammanhanget för läsningen, minns om jag köpte eller lånade den och minns vad som hände med boken efteråt (bokhyllan, till en annan läsare eller Myrorna). Som den läsande människa jag är kan man nog säga att den här lilla simpla katalogen är min bästa levnadsbeskrivning.

Maggan
Jag minns när jag läste Sophies val av William Styron för första gången. Hur totalt uppslukad jag blev och hur jag starkt jag fäste mig vid bokens berättare Stingo. Romanen utspelas sommaren 1947 i Brooklyn. Den 22-årige Stingo har kommit till New York med drömmen om att bli författare, på ett pensionat i Brooklyn träffar han polska Sophie och hennes älskare Nathan. Han både fascineras och förtrollas av paret, avgrunden inom Sophie och att Nathan inte är den han utger sig för, blir han varse först senare.

Det kommer att gå över 30 år innan den etablerade och hyllade författaren Stingo kan formulera sommarens upplevelser i skrift. Jag tror det är bokens styrka, att händelserna skildras retrospektivt. Först när Stingo kan förstå och fördra den unge man han var 1947, kan han skriva, även om smärtan över Sophies obarmhärtiga öde aldrig kommer att avta.

Sophies val är en komplex, vacker och mångskiftande roman, tycker nog man kan kalla den episk. Bitterljuva är Stingos minnen, skoningslösa och grymma är Sophies. En del av boken filmades under 80-talet med Meryl Streep i huvudrollen, en jättebra film men som sagt det är bara en del av boken som finns med, Stingo är endast en biroll.  Jag läste flera av Styrons tidigare böcker efter Sofies val och upptäckte, till min förtjusning att boken som Stingo skriver sommaren 1947 är William Styrons debutroman Såsom en eld. Likaså skriver Stingo senare Styrons Pulizerprisbelönade roman Nat Turner bekännelser. Förtjusande upptäckt för en boknörd!

Det här är ett inlägg i julkalenderbloggstafetten anordnad av Sofies Bokblogg. I morgon öppnas luckan av Tusen sidor.

Marcel Proust och jag

Vi har ett långvarigt förhållande om än inte särskilt intensivt, Marcel Proust och jag. Genom åren har jag läst ganska många delar av hans romansvit På spaning efter den tid som flytt, men inte i helhet och det mesta, förutom madeleinekakan, är ganska bortglömt.

Så nu är gör jag det. I en liten läsgrupp (bästa sättet eller hur) har vi nu tagit oss igenom nummer 1, Swanns värld och fortsätter efter helgerna att samtala om nästa del.

Det är inte en helt igenom förtjusande värld som Proust målar upp. Även om vi får kliva in i salongerna och även om jaget i boken är en del av borgerligheten finns en distanserad hållning i berättandet. Swann själv som förefaller så belevad och artig ägnar en ansenlig tid åt att hoppa i säng med tjänsteflickor. Hans Odette som så småningom blir fru Swann bedrar honom hela tiden för att han inte är tillräckligt intressant eller för att hon behöver mer pengar. Och så allt skvaller i salongerna. Eller illvillighet och skitprat om man så vill. Intressant, absolut, men inte alltid så vackert.

Romanen har ett språk som trots sina galet långa invecklade meningar, men långa rader av inskjutna bisatser, är rytmiskt och vackert. Miljöerna är fantastiska, personerna gestaltas inlevelsefullt och detaljerat. Frågan om tid och rum i fiktionen ställs på sin spets.

I läsgruppen ser alla olika saker, fäster sig vid olika saker och det gör att läsningen får ännu fler lager. Det är lätt att gå hem och bläddra tillbaka i texten med ett ”just ja” eller ”nämen, det tänkte jag inte på tidigare”.

Jag håller alla tummarna nu för mig och för oss i läsgruppen att vi tar oss igenom alla sju delar. Världens längsta romansvit är det väl knappast men 4000 sidor räcker långt.

På spaning efter den tid som flytt. Marcel Proust i översättning av Gunnel Vallquist. Utgiven på Albert Bonniers

Själv har jag pocketupplagan från 80-talet. Den här snygga gröna fanns hos auctionet.

Bokfrukost om Vi har alltid bott på slottet

Oh, en gotisk spökroman. En riktigt bladvändare blev terminens sista bok. Vi har ju haft hus och hem som tema och ett slott är ju ett riktigt crescendo. Börja med att se vad vi tyckte så ska frukostbokklubben ge lite boktips för julläsningen.

I huset bor MaryCath med sin syster Constance. Snart förstår vi att den övriga familjen har blivit mördade för några år sedan och att byfolket både skräms och hatar de två systrarna. Bortsett från en promenad för att handla ett par gånger i veckan lever de helt isolerade från omvärlden.

–Välskriven roman. Bygger upp en stämning som är rätt igenom kuslig.
–Ställer fler frågor än svar.
–Obehagligt när byfolket invaderar och förstör huset.
–Händelsen med Charles – kusinen – borde byggas upp bättre. Alldeles för snabbt berättade. Blir en smula obegriplig.
–Katten Jonas är läskig.
–MaryCath är väldigt handlingskraftig.
–Är de spöken? Lever de?
–Så spännande med konserverad mat nere i källaren, lagad och samlad av generationer av kvinnor.
–Man samlar och samlar, blir lager på lager.
–Jag var skeptisk i början men den växte.
–Man kan förstås läsa den symboliskt.
–Läs om författaren Shirley Jackson –nästan lika fascinerande som boken

Och så lite julläsningstips från klubben:

Sent på dagen. Tessa Hadley
En gentleman i Moskva. Amor Towles.
Ett halvt liv av kärlek. Eileen Chang.
Biografin om Selma Lagerlöf. Anna-Karin Palm.
Varken. Lisa Förare
Keep the Home Fires Burning. S Block
Brudar i svart. Sirpa Kähkönen
Minns deras namn. Simon Stranger
Klubben. Matilda Gustavsson