Tiden går så långsamt när man tittar på den

Gästbloggare: Petra Jankov Picha

Josefine Lindéns debutroman är en riktig bladvändare. Det är ingen thriller, det är ingen feelgood. Det är heller ingen chic lit. Det här är nånstans mitt emellan och jag gillar det. Den handlar om ett par som efter många försöka och mycket längtan får ett barn, men mamma Caroline hamnar i förlossningsdepression och kastar sitt barn från balkongen. Sen är det många vändningar fram och tillbaka. Ska hon få tillbaka sitt barn? Hur går man vidare? Kan man förlåta? Barnet överlever men hur skadat är det?

Språket är drivet och rappt och framförallt fångande. Man vill bara fortsätta läsa, aldrig sluta. Det är otroligt spännande utan att innehålla några biljakter eller egentliga cliffhangers. Man. Bara. Vill. Inte. Sluta. Läsa. Och trots det allvarligt temat är det aldrig nattsvart utan emellanåt finns en glimt humor här och där utan att bli raljant eller slå över.

Berättarspråket påminner en del om tv-seriesberättandet, berättandet är indelat i tydliga episoder. Ibland kanske det blir lite ytligt men vissa saker går väldigt fort men i det stora hela gör det ingenting.

Jag längtar efter att få läsa mer, vad hände sen? En uppföljare är eventuellt planerad om några år men just nu skriver Josefine på annat. Så länge rekommenderar jag  varmt denna Tiden går så långsamt när man tittar på den till alla att läsa i sommarsolen!

Bästa biten på kvinnan?

Gästbloggare: Ros-Mari Edström

När Chimamanda Ngozi Adichie inledde Stockholm literature på Moderna museet i fjol uppehöll hon sig vid de omslag som svenska förlag begåvat hennes böcker med. Hon gillade dem. Sverige är ett land där böcker om människors liv i afrikanska städer INTE illustreras av giraffer, djungelbilder eller bilder från savannen. Hon uppskattade det. Hennes böcker har fått omslag som hon upplever som hedrande. Mina tankar går till en bok som jag läste i fjol och uppskattade en hel del, om det inte hade varit för omslaget. Varför blev en bok om kvinnors liv och livsval illustrerad av en huvudlös kvinna? Är hennes bästa bit torson, delen mellan halsen och låren?

97813562_Det_ndarCMYK_9274Ni vet säkert vilken bok jag menarDet enda rätta, Susanne Bolls andra roman, som handlar om tre kvinnor, vars liv kantrar. Boken handlar om Maria, psykolog i 30-40-årsåldern, Isabelle, förskollärare, strax under 30, och Helmi, onkologläkaren, 60+, som är den som man verkligen kan fundera över. Hur tänker hon EGENTLIGEN? Tänker hon över huvud taget?

Nu har Det enda rätta kommit i pocket, men omslaget är detsamma. En annan skönlitterär utgåva, Liknelseboken av Per Olov Enquist, blev mycket omskriven i höstas, inte bara för dess innehåll utan även för omslaget. Men där fick pocketversionen en ny utformning.

Frågan är: behöver en bok som Det enda rätta det här omslaget för att locka läsare? Jag undrar det. Det är ju mest kvinnor som läser relationsromaner, åtminstone enligt mina fördomar. Susanne Bolls bok är lättläst, drivet skriven och snabbläst. Spännande. Den innehåller en gåta, som skyndar på läsningen och intrigen är rätt underfundigt hopkommen. (Notera min andra fördom!)

Idén, att parallellställa tre kvinnors liv, och låta deras öden spegla varandra återkommer i uppföljaren. Hitta hem, som just kommit ut. Jag har inte läst den, men boken lockar mig, det utlovas förklaring av en del av Helmis bevekelsegrunder. Tyvärr får man inte följa Marias och Isabelles öden vidare, om jag förstått förlagstexten rätt. Däremot får man veta att det finns en ny gåta att förbryllas av.

Kommer jag att gilla Susanne Bolls alster nr tre? Hon skriver spännande och hon skriver om kvinnors liv. En sak som störde min läsning i somras var när jag undrade om jag läste en inredningstidskrift. Där satt jag i sommarhuset, i min Ikeasoffa Klippan, och undrade om jag tillhörde rätt målgrupp. Jag brukar inte störa mig över interiörer fyllda av PH-lampor och Josef Franktygklädda möbler. Men här gjorde jag det. Man undrar varför. Attribut som kläder och inredningsdetaljer är ju vanligen avsedda att beskriva de olika kontrahenterna, och har ju ett klart syfte. Jag upplevde dem som delvis påhängda. Får se hur det blir med Hitta hem. Vad finns det som kan förmildra synen på häxan Helmi? Nyfiken blir jag och det är väl det som är meningen.

Det finns aldrig tillräckligt många Jane Austen-romaner – del 2

Har kommer mina tips på Jane Austen-fandom. Redan glömt? Läs del 1!

  • Bäst är förstås Sanditon! De 11 första kapitlen är skrivna av Jane Austen och resten av boken av en annan dam. Finns på svenska som jag skrev igår. Handlar om badorten Sanditon och de inbillningssjuka medlemmarna av familjen Parker. Lämpar sig utmärkt även för Jane Austen-puritaner. Har sett den svenska översättningen på bokbörsen annars finns den alltid att tillgå på engelska.
  • Pamela Aidan, bibliotekarie och Jane Austen fantast har funderat över Mr Darcy. P&P är ju skriven utifrån Elisabeths perspektiv, här berättas historien utifrån Darcys . Tre delar finns av Aidans ”Fitzwilliam Darcy trilogy”: ”An assembly such as this”, ”Duty and Desire” samt ”These three remain”. Det finns ett antal böcker skrivna från Darcys synvinkel, men av de jag läst tycker jag att Aidans böcker är bäst. Kan mycket väl läsas av Jane Austen puritaner.
  • Abigail Reynolds har skrivit ett antal variationer på frågan ”What If?” Mycket underhållande, dock något ojämnt. Men, om man är osäker på att läsa engelska texter så skulle jag rekommendera att börja med Reynolds noveller i A Pemberley Medley alternativt den söta What would Mr Darcy do. Vissa av Reynolds böcker kan vara jobbiga om man är Jane Austen-puritan.
  • Sharon Lathan, skriver serien The Darcy saga. Hon är en skicklig romanceförfattare, men hon utgår från P&P filmen som gjordes 2005 där man tog sig vissa friheter med historien. Om man inte tycker om filmen ska man kanske undvika den här serien. Det förekommer många och heta sängkammarscener i Lathans böcker.
  • Linda Berdoll var den första P&P författaren som tog oss med in i paret Darcys sängkammare. Hon har skrivit tre mycket ambitiösa böcker varav den första Mr Darcy takes av wife faktiskt är översatt till ryska. Väldigt underhållande, engelskan är inte helt lättillgänglig, men det är väl värt besväret att rådfråga sin telefon då och då. Puritaner bör dock vara mycket avvaktade till Berdolls böcker.
  • Victoria Connelly har skrivit A weekend with Mr Darcy som handlar om Jane Austen fans på träff under en weekend. Lättläst engelska och mycket underhållande med massor av referenser till Jane Austens böcker. Det här är bra böcker även för Jane Austen puritaner. Finns nog någon puritan i persongalleriet, om jag tänker efter.

Jag har köpt de flesta av mina böcker via Adlibris, jag vet dock att Jane Austen fandom lit har börjat publiceras som e-böcker. Om ovanstående inte känns rätt och det var några år sedan du läste Stolthet och Fördom kan jag kanske locka till omläsning. Boken fick 2011 en välbehövd och mycket förtjänstfull nyöversättning signerad Gun-Britt Sundström, utgiven av Albert Bonniers förlag.

Gästbloggare: Margaretha Weimar

 

Det finns aldrig tillräckligt många Jane Austen-romaner – del 1

Jag var i tidiga tonåren när jag upptäckte Jane Austen. TV visade en filmatisering av Emma och jag lånade boken på biblioteket. Eftersom jag tyckte väldigt mycket om Emma lånade jag även Stolthet och Fördom. Jag antar att ni förstår resten? Jag har sedan dess älskat historien om Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Jag har ofta frågat mig varför denna boks karaktärer är så införlivade i mig och varför jag så ofta läst om boken? Jag hittar inget svar, men då romanen fortfarande 200 år efter första publicering säljer som smör måste det ju finna någonting som gör den allmängiltig eller är det mer komplicerat än så?

När Jane Austen dog vid 42 års ålder hade hon skrivit 6 fullbordade romaner. Förutom de ovan nämnda, ävenFörnuft och Känsla, Northanger Abbey, Mansfield Park samt Övertalning. På 70-talet då jag läste böckerna för första gången var inte Northanger Abbey och Mansfield Park översatta till svenska. Jag fick stava mig igenom båda två med hjälp av ett jättetjockt lexikon. Tog tid, men böckerna blev lästa och jag höjde mitt betyg i engelska det året.

Jane Austen lämnade efter sig flera oavslutade manuskript varav ett var Sanditon. Under 70-talet fullbordades romanen av en annan dam. Denna andra dam, författarinna till yrket, skrev inte för litteraturvetenskapen, (vilket har varit vanligt när det gäller Austen), utan för den för den vanliga Jane Austen-läsaren. Sanditon som blev en stor succé är kanske inte lika vass som Jane Austens andra verk men ”en annan dam” har lyckats mycket väl med att avsluta berättelsen i sann Austensk stil. Humor, romantik och ett antal ”Jane Austen fools” som Austens mindre vänligt skildrade karaktärer brukar kallas. Sanditon översattes till svenska när den kom ut och är en bok som jag gärna återvänder till.

1995 gjordes en fantastiskt bra och numera klassisk tv-serie av Stolthet och Fördom eller Pride and Prejudice som titeln lyder på originalspråk. (Eller för all del, ”P&P” som den kallas av fansen). Strax efter succén med tv-serien började en ny Jane Austen fandom ta form. På det nyfödda internet spreds texter om Jane Austens karaktärer skrivna av fansen. Därefter började texterna ges ut som böcker under devisen ” There is never enough Jane”. Det finns fandom-böcker baserade på samtliga Jane Austens verk, men inte oväntat är P&P populärast. Dels fortsatta berättelser på tema paret Darcys äktenskap, men även variationer på den ursprungliga romanen kallade ”What if?” är vanliga. De flesta texterna kan sorteras in i ”romance-facket”, så om man är Jane Austen-puritan, dvs. vill att det ska vara kyskt och Austen-troget ska man nog akta sig, det förekommer en del heta scener i böckerna. Jag ska kanske lägga till att ”Jane Austen puritan” är ett vedertaget begrepp i England.

För några år sedan hittade jag av en slump min första Jane Austen fandom-bok på bokbörsen och sedan dess har jag plöjt igenom ett antal. Kvalitén varierar, men jag finner läsningen mycket underhållande och så håller jag min engelska läsning igång. Böckerna finns alltså inte på svenska, men med google translate i mobilen kommer man långt.

I morgon ska du få en lång rad tips!

Gästbloggare: Margaretha Weimar