Bokfrukost om Marzahn mon amour

Jag får väl starta i att det är sällan vi är så rätt igenom överens om att vi verkligen V-E-R-K-L-I-G-E-N tycker om månadens frukostbok. Det franskklingande titeln till trots är Marzahn, mon amour en tysk roman skriven av Katja Oskamp. Här i den berlinska förorten Marzahn jobbar fotvårdsspecialisten Katja. Där hon sitter på sin stol framför sina kunder blir hon inte bara deras fotvårdare, lika mycket är hon kurator, rådgivare, trösterska och ibland trätosyster. Kunderna öppnar sig för henne och hon och får deras berättelser. Här möts dåtidens DDR och nutidens vardag. Träffsäkert, sorgligt och humoristiskt om vartannat, men aldrig sentimentalt. Så här sa vi till exempel:

* Det är sådan människokärlek!
* Ja, men lite äcklad av fötterna blir jag faktiskt. Herr Hübners fötter ska vi inte prata om när vi äter frukost, just sayin’.
* Samtalen kan bli djupa när man sitter så, mittemot varandra.
* Rolig, mustig humor!
* Tysklands historia speglas i kundernas berättelser. Så intressant!
* Varje kund är unik, varje fot är unik!
* Ibland ytlig eftersom man inte riktigt hinner in under skinnet på kunderna på deras fotvårdstimme
* Det är verkligen det stora som skildras i det lilla.

Marzahn, mon amour. Katja Oskamp. Utgiven 2021, på svenska 2023 hos Rámus förlag i översättning av Sara Eriksson

Bokfrukost om Närsök

Häromdagen var det bokfrukost Special om spänningsromanen Närsök av Josefin Schygge. Romanen handlar i hög utsträckning om mäns våld mot kvinnor och tar sin utgångspunkt i en familj på Visingsö. Mamma Martina och tonårsdottern Lilly har en hackig relation. I olika tillbakablickar får vi dels se vad som hände Martina för fem år sedan, dels när Lilly och hennes bästa vän Ida var på en charterresa till Medelhavet för några månader sedan. Vilken betydelse har allt detta när plötsligt Lilly försvinner?

Så här sa vi:

– Det är intressanta relationer! Välgestaltade. Jag funderade mycket över relationen mellan Ida och Lilly, för att ta ett exempel.
– En komplex och mångbottnad berättelse.
– Man misstänker alla för allt.
– Insiktsfull. Det känns äkta och realistiskt.
–Jo, det är ju en spänningsroman, men den har sitt eget sätt att berätta. Följer inte ett traditionellt ”recept”.
–Den tar offrets perspektiv.
– Slutet, är inte det väl brutalt?
– Martinas mamma, fan vad hon ställde till det faktiskt.
–Det är verkligen så att kvinnor som utsätts också visar på otrolig styrka och förmåga till förändring.
– Skriver du på något nytt?

Närsök. Josefin Schygge. Utgiven 2024 av bokförlaget Forum.

Bokfrukost om Det sista han sa

Vårsäsongens första bok:  Det sista han sa av Laura Dave. Den har stått på både min och Maggans vill läsa-lista ett bra tag. Det var dags nu.

Hannah har träffat sitt livs kärlek i Owen. Hon försöker komma överens med hans tonårsdotter Bailey, men det går sådär om hon ska vara helt ärlig. En dag står en elev från skolan utanför hennes dörr och räcker över en lapp från Owen. ”Skydda henne” är allt som står. Owen är försvunnen och Hannah begriper ingenting. Och i ett slag dyker poliser, säkerhetspersonal och välvilliga vänner och kollegor upp. De frågar och ger uppmaningar till vad Hannah bör göra. Men hon bestämmer sig för en annan väg. Tillsammans med Bailey försöker Hannah finna ut vem Owen är och varför han försvann .

Så här sa vi
– Det står inte stilla en sekund. Verkligen driv i boken.
– Överraskande vändningar och oförutsägbar
– Ovanlig plot, inte läst något liknande.
– Jag läste den på engelska när den kom ut och tyckte det var superbra, nu läste jag om den på svenska. Utan överraskningsmomenten blev det något annat.
— Då lär vi oss att inte läsa om spänningsromaner, ha ha.
– Sausalito är ett väldigt fint och trevligt ställe!
– Bra bok i sin genre!
– Ja, men hur kunde hon så lättvindigt finna sig i den situation som hon hamnar i?
– Går på Apple-tv nu. Väldigt bra.
– Slutet är toppen. Inte något tydligt happy end.

Frukostbokklubbens tema för säsongen är Inte så stora förlag. Den här boken är utgiven hos Nona och är översatt av Molle Kanmert Sjölander.

Breakfast Book Club – vad är det?

I år fyller frukostbokklubben fjorton år! Frukost 07.30 på Vetekatten i Stockholm, en gång in månaden. Hittills har vi haft drygt hundrafemtio frukostar och lika många böcker har dissekerats och diskuterats. Gillats och inte gillats. Vem som helst får komma. Ibland har vi varit fem personer, ibland tjugofem. Men vanligast verkar vara tolv morgonpigga.

Världsbokdagen 2010 hölls den första bokfrukosten på Vetekatten. Samtalet handlade om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra Jankov som drog i gång det hela sa: ”Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. ” Vi var många som tyckte samma sak. Petra klev åt sidan efter ett tag och jag tog över som spindel i nätet. Först tillsammans med Marie och numera i armkrok med Maggan, både på frukostar och skrivandet.

Maggan och jag väljer vilken bok som ska avhandlas. Det är luststyrt men vi försöker, åtminstone oftast, tänka på bredd när det gäller författarens bakgrund eller utgivande förlag. Numera brukar vi sätta ett tema för säsongens läsning. Det är kul och utmanande att ha sådana utgångspunkter. Genom åren har vi haft teman som Herrhöst, gult omslag eller Allt utom Europa. Hellre yvigt och stort, än begränsande är mottot. I vår tänker vi små förlag.

När det utbröt corona-pandemi flyttade vi till zoom. Här gick det bra att prata bok i morgonrock om man ville (jag gjorde aldrig det, så synd) och på så vis höll vi klubben vid liv tills vi kunde ses live igen.

Ibland bjuds vi in eller rent av bjuder in oss till förlagen för att träffa författare och förläggare. Lite mer artig är kanske tonen när författaren är med, men så kul att diskutera bok och skrivande. Bilden här är från Crime Time Gotland när vi bjöd in oss till Elisabeth Hand.

Så så är det med frukostbokklubben, nu vet du det. Fjorton år alltså. Vad som än händer, fortsätt bara.