Bokmässan

De femton speciellt inbjudna bokbloggarna bjöd igår in andra bloggare, författare och förlag till mingel på Bokmässan. En mycket trevlig tillställning med ett lätt dramatiskt inslag då säkerhetsvakter cirkulerade kring gästerna som rörde sig ut och in mellan vår konferenslokal vi har tillgång till och korridoren utanför. Helt plötsligt dök Bertil Falck, bokmässans grundare, dök upp och berättade att man skulle hålla en presskonferens i lokalen intill och säkerhetsvakterna frågade oroligt hur länge vi skulle hålla på.

Vi fick lova att hålla oss inne i vår lokal prick klockan 17.00 och inte drälla i korridoren, ett löfte som visade sig bli svårt att hålla. Vi fick nämligen inte vara fler än 30 inne i konferensrummet och det var långt fler som besökte oss.

Gårdagens uppståndelse kring Lars Vilks förklädda besök på mässan skulle klockan fem förklaras i en snabbt påkommen presskonferens och säkerhetsavdelningen var ytterst närvarande.

Vi minglade på, både inne i vår lokal och i korridoren utanför och tänkte inte så mycket på klockan och då plötsligt kom Lars Vilks med sitt entourage, omringad av säkert tio civilklädda vakter. Mingelklungan delade sig som när Moses delade Röda havet och Lars såg nöjd ut när han gick förbi. Som att han gillade uppståndelsen.

Presskonferensen verkade ha gått väl och vi är också nöjda med vårt mingel!

{ 0 comments }

Härom kvällen hamnade vi vid samma bord som två tjejer från det tyska förlaget Ullstein. När de såg att en av oss hade med sig ett exemplar av Dawn French bok En liten smula underbar (som är oktober månads frukostbok) uppstod en livlig diskussion om titlar och översättningar. Förlaget Ullstein ska precis ge ut French bok på tyska och översättningen
är klar men man är inte överens om vad den ska få för titel. Det finns inget tyskt uttryck som fångar essensen i bokens titel, En liten smula underbar. Eller A tiny bit marvellous som den heter på originalspråk. Ordet Wunderbar låter inte lika klingande som marvellous och “Ein bißchen” funkar inte. Det betyder “lite grann” och har inte alls samma känsla som “en smula” eller “a tiny bit”. “Ein bißchen” är för hårt och saknar poetisk klang menade Ullsteinförläggarna och berättade att de hade en lista på säkert femtio olika förslag som alla har ratats än så länge.

Ikväll uppstod samma diskussion när vi diskuterade titlar på twilight-böckerna. På engelska har de fantasifulla och suggestiva namn som Twilight, Eclipse och New moon. På svenska heter de istället Om jag kunde drömma och När jag hör din röst. Titlar som faktiskt mer får mig att tänka på Harlequin-romaner än mystiska kärlekshistorier och vampyrer. Jag undrar hur man tänkte. Skymning, Förmörkelse eller Nymåne är titlar jag absolut tror skulle ha funkat för en svensk marknad. Men för twilightserien spelar titlarna faktiskt mindre roll. Bokhandlarna jag talar med säger att ungdomarna struntar i vad dom heter, de frågar efter Twilight-böckerna bara.

Ett annat exempel hittar vi från förra hösten och då vi diskuterade boken Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger på en av frukostträffarna. Då kom också titeln i fokus och vi alla tyckte att den var mycket bättre på engelska. Då heter den Her fearful symmetry. En titel som säger mycket mer vad boken handlar om och som också är mer poetisk och laddad.

För Ullstein förlag kommer det förmodligen sluta med att boken får heta något helt annat och inte alls ha koppling till den engelska titeln. Dawn French har gått med på det. Vad det blir återstår att se.

Vilka titlar gillar du och vilka gillar du inte?

{ 0 comments }

Sitter på tåget hem, förhållandevis pigg efter två intensiva dagar på mässan. Kom i säng hyfsat tidigt igår, förlagsmiddagen var trevlig men inte extatiskt rolig och Park-rundan efteråt blev ovanligt kort. Det räckte faktiskt med ett varv runt baren i år, sen tog syret slut och vi vacklade ut utan att ens ha kunnat kryssa för Leif Pagrotsky eller Christer Sturmark på kändisbingokortet. Det betydde också att vi inte blev upphånglade, nerspillda med vin eller trampade på tårna av några jättefulla författare, vilket kändes ovanligt (och ganska uppfriskande faktiskt).

Annars brukar det vara stående inslag, eftersom vi är på Bok- och FylleBiblioteksmässan där alkoholen flödar. Torsdagsminglet i montrarna börjar redan vid fyratiden på eftermiddagen: rader av glas dukas upp tillsammans med snacks, plockmat och godis. – Hej, vill du ha ett glas vin? – Har du fått ett glas? – Får jag fylla på? – Vi har vitt, rött och öl, vad vill du ha? Ett sannskyldigt paradis för pimplare. Framåt sex är både utställare och besökare glansiga i blicken och ostadiga på handen. Drickandet fortsätter på fredagen, oftast inte på dagen men med nya eftermiddagsmingel och mera festande på kvällen, många går till förlagsfester och Park både på fredagen och lördagen. Söndagen är en blek och trött dag för många och det är inte ovanligt att se utställare som sover utslagna vid bordet i montern.

En del tycker inte att det är något att bry sig om, andra blir illa berörda. När jag googlar på “bokmässan alkohol” ser jag att ämnet är beskrivet många gånger tidigare: till exempel av Anders Mildner som beskriver hur Göteborg “förvandlas till en osande Finlandsfärja under mässdagarna” i Kristianstadsbladet 2004 eller av Ernst Brunner som redan 1999 påpekade i Aftonbladet att alkohol har fått en alltför framskjuten plats på mässan. Brunner hade en ömsint teori om varför: “Jag tror att författare känner förtvivlan över att deras skönlitterära verk besudlas och körs över av allt krimskrams som säljs under mässan, och därför tillgriper flaskan.”

Jojo. Mycket vin är det i alla fall. Själv kör jag 1+2-metoden, ett glas vin till två glas vatten, annars skulle jag inte överleva torsdagen ens. Jag vill inte moralisera, författare och bibliotekarier kanske inte skulle stå ut med sin ofestliga tillvaro om de inte fick slå sig lös en gång om året. Eller så är det som Jan Guillou säger i ovan nämnda artikel, att författare har alltför mycket att göra under mässan för att hinna supa. Fast hur förklarar man då de kända barnboksförfattarna som raglar omkring med andedräkten från helvetet redan på lördag förmiddag? Eller de hyllade poeterna som står i baren på Park (endast upprätta på grund av trycket från folket runt omkring dem) och griper omkring sig efter kvinnliga utskjutande delar? Eller utställarna som passar på att lägga armen om en och berätta för en vilken verkligt fin människa man är, samtidigt som de fyller på ens platsglas till bredden och lite till?

Det kanske bara är inspiration helt enkelt. Gudomlig inspiration. Vem vet!

{ 3 comments }

“Ja den här scenen är ju den mest populära”, säger mannen och räcker över programtidningen för Se människan.

Varje halvtimme startar ett nytt evenemang på scenen och publiken är stor. Från början var scenen betydligt mindre men genom åren har utrymmet vuxit. När jag var här för tio år sedan var också programmet mindre. I år kan man till exempelvis möta Nina Hagen, Jan Guillou och KG Hammar. Varför har den här delen av mässan vuxit så stort?

“Vi presenterar livsfrågor i vid bemärkelse! ”

Och det intresserar definitivt människor för det är ofta fullsatt vid scenen och mycket folk som rör sig i bland böcker och bord. Själv dricker jag kyrkkaffe och funderar hur mycket jag ska betala i insamlingsbössan. Damen som serverar mig säger att jag inte betalar för kaffet. Däremot har kyrkan sin hjälpverksamhet och tar gärna mot bidrag till den. Jag lägger en guldtia. På scenen berättar Kjell Johansson om sin bok om Det var inte jag . Jag lyssnar en stund och tänker att jag nog ska läsa om trilogin om Eva och hennes uppväxt i Midsommarkransen.

Kaffet är av eko-sort och smakar bra. Jag sörplar på och bläddrar i programtidningen. Här hittar jag en intervju med Mrs Murphy, formgivaren. Jag får veta att hon gjort en ny design av den gamla goda Bibeln och jag kan inte låta bli att köpa den läckra utgåvan, riktade till konfirmander.

Turkost mjukomslag och inbjudande bilder till varje kapitel. Små livsfrågor eller kommentarer i marginalen, markerade i turkost, jodå, det lockar till eftertanke. Jag kan bibeln tämligen väl, det ingår i mitt yrke att göra det, såväl teologiskt som språkligt. Allt som underlättar läsningen av den ganska tunga texten är förstås bra. Samtidigt irriterar jag mig över att vissa ord är subjektivt understrukna som om någon annan har pekat ut: “detta är viktigt!” För så är det inte när det gäller religiösa texter. Bara läsaren själv ska och kan säga vad som är centralt och viktigt för just henne. Eller vad som är fullkomligt skitointressant och värdelöst. Det kan ingen turkos penna i världen ändra på.

Men livsfrågor är intressanta. Både i vid och smal bemärkelse. Se människan-scenen är en bra plats för det.

{ 0 comments }

Inger Frimansson, erfaren författare men ny i hästboksgenren med sin serie om Klona-klubben diskuterade, i ett seminarium om hästbokens ställning idag, med Lin Hallberg, författare till bland annat den populära Sigge-serien.

Lin Hallberg är aktuell med boken Vem är Johanna? som utspelar sig på Island. Hon gör en seriöst försök att förändra hästboksgenren med böcker där hon utforskar olika hästkulturer i världen. Hon har tidigare skrivit om hästkulturen i Mongoliet och böckerna beskriver kulturerna sedda ur en svensk flickas perspektiv. Hon vill ta läsarna på nya resor till ett annat sätt att tänka och vara. Varför det blev just Mongoliet och Island beror på att det är länder med starka hästkulturer och som inte förändrats särskilt mycket. I Mongoliet bodde Lin Hallberg i tält och red med ursprungsbefolkningen. På Island följde de med olika hästfolk och deras hästar. Nästa resa går till Argentina.
Men egentligen är hon trött på att hennes böcker ska betecknas som hästböcker. Hon vill på sätt och vis hellre räknas i bland ungdomsböckerna. Hästböckernas status är inte så hög.

Och inte höjer det statusen att diskussionerna kring hästböcker alltid fastnar i raljerande över den satanistiska ridskolemiljö med hierarkier och tävlingsinstinkter. En miljö som inbjuder till extrem konkurrens och rangordning med system med försteskötare, andreskötare ända ner till fjärde, femte nivå. Med kunskapsstegar, hoppningshöjder och annat som unga kvinnor i ett stall kan tävla i. Så fortsätter även den här diskussionen och det är lite tröttsamt. Borde vi inte ha passerat den diskussionen för länge sen i och med boken Över alla hinder, en civilisationshistoria av Anna Hedén, Bodil Malmsten och Moa Matthis som kom redan 2000 och beskriver hästböckerna ur ett feministiskt perspektiv.

Jag får ordet och frågar varför det inte skrivs några hästböcker för vuxna? Linn Hallberg meddelar att Pia Hagmar har något på gång och Inger Frimansson tackar för tipset.
Båda kan tänka sig att det finns många intressanta miljöer för en hästbok för en mognare publik. Bra! Det är en genre som saknas.

Slutligen får de svara på frågan vad som kännetecknar en bra hästbok och svaret är kort.
- En häst!

20110923-152546.jpg

{ 0 comments }

Första året- 2001 – jag var på bokmässan fick jag lära mig hur man självsäkert minglar på ett mingel man inte är inbjuden till. Ordfront var det som bjöd på vin och snacks och min ciceron Klara grep tag i närmsta författare och började fråga ut honom samtidigt som hon viftade till sig vinglas åt oss.

Jag såg och jag lärde.

Tio år senare är det otaliga mingel, ingen vakt avkräver mig på inbjudningskort och vi hinner med åtskilliga chipsskålar och goda samtal under dryga timmen. Vi startar i Tyska hörnet där det är packat med trevliga människor. Vi äter pumpernickel och dricker Riesling. Hos Svd är alla svartklädda som äter tapenade och dricker vin. Men vi stannar inte utan glider till Myrios novellförlag och firar fusionen med Natur och kultur. Pluspoäng för mousserande!

Nu kurrar det i hela magen och vi går till trevliga Bra böcker och äter god mat och vin i riktiga glas. Hos Sekwa och Elisabeth Grate är det mycket folk. Fina kvinnor med franska frisyrer, intellektuella samtal och mycket skratt. “Är det här det bästa minglet”, frågar vi? “Ni ser ju själva”, svarar man, “det är ju här alla är.” På något sätt trycks vi ut ur den franska samvaron och hamnar hos ABF där vi äter lakritsgodis och pratar folkbildning. Mot Ordfront säger någon då. Men vi fastnar hos Aftonbladet först och sitter på gula bänkarna och lyssnar på samtal om världsfrågor.

På studieförbundet Vuxensskolan hinner jag ta en bit ost i farten för att snabbt susa vidare till Kulturrådets monter. Efter det är jag mätt och nöjd. De andra går till nordiska ministerrådet och Bonniers.

Se där en riktig mingelkväll, och jag var förstås extremt självsäker hela tiden!
Det bästa? Well, fråga mig om du träffar mig idag!

{ 0 comments }

Nu åker vi på bokmässa i dagarna fyra. Under bokmässan blir redaktionen på breakfastbookclub.se förstärkt. Vi uttökar med två flitiga frukostdeltagare Anna Toss, som tidigare gästat här på bloggen med sina specialkunskaper i Science fiction-litteratur. Dessutom kommer Monica Walldén också att skriva från mässan. Hon är också en av våra flitiga frukostcirklare och har tapetserat sitt hem med böcker. Bland annat gillar hon samhällsreportage och den kluriga genren “magisk realim”.

Följ oss också via Twitter på @brkfstbookclub.

{ 0 comments }

Min elfte mässa tror jag att det blir. Första året: mässkatalogen i ett fast handgrepp och många många seminarier inringade. Jag var mycket duktig och gick på tunga föreläsningar. Å andra sidan drack jag enastående många drinkar i Heaven 23. Jag ska självklart gå på intressanta seminarier i år också, men det enda jag särskilt bestämt mig för är  det med Nina Hagen. Med bokmässans app blir det enkelt att få översikt.

Som vanligt vill jag att någon radio- eller tv-kanal ska fråga mig om vad jag tycker om bokmässan.  Förrförra året funderade jag ut ett svar men ingen frågade mig. Det här är mitt svar:  ”torsdagen på bokmässan är min bild av himlen”. Så fråga mig! Annars rycker jag till mig en mikrofon och säger det ändå.

I år ska jag fokusera extra mycket på de litterära sällskapen.  Vilka är de? Vad gör de? Och varför har de montrar på bokmässan?

Jag hoppas också på mycket kaffe och muffins i montrarna. Och en pall att sjunka ner på. Och en och annan fin kasse. Jag åker med trevliga människor och ska träffa trevliga människor. I år har vi dessutom ett eget bloggrum, inte en dag för tidigt.

Min plan är som alltid att gå alla mässans gångar A B C, metodiskt, titta i alla montrar, lika metodiskt. Det håller sällan (läs aldrig) men man ska ha högt uppställda mål.  Jag köper vilka böcker jag vill, det hör till. Mycket cash och bra skor. Det är min bästa packning. Vi ses!

Läs också Petras Bokmässa for dummies 2.0

{ 0 comments }

Nu är det snart dags igen för höstens stora firmafest för bokbranschen och andra bokintresserade i Göteborg. Under fyra dagar samlas förlag, bokhandlar, författare, journalister och litteraturintresserade på Svenska Mässan och frossar i böcker och litteratur.

För min egen del blir det åttonde året jag åker dit men speciellt för i år är att jag bara åker ner för Breakfast Book Club och för att lansera den bok jag skrivit tillsammans med Karin Berg från Enbokcirkelföralla.se. Den heter Konsten att bokblogga och vi kommer att prata om den samt hålla ett seminarium om att bokblogga i lokal F4 klockan 15.00 på söndagen. Dessutom kommer vi prata om bokbloggande och bokcirklande i bland annat Forma Publishings monter och hos Svenska Vuxenskolan.

Tidigare år har jag till bloggen författat en guide som kallats för “Bokmässan for dummies”. Nu kommer den här igen i uppdaterad version.

Vad är Bokmässan?
Bok & Biblioteksmässan är ett spektakel som äger rum i Göteborg under fyra dagar varje år. I år är dessa dagar 22 – 25 september. Det är en gigantisk mötesplats för förläggare, författare, boklådor, tidningar, nasare, tryckerier, tidskrifter, seriemagasin, journalister och läsare. Det är alltså flera hundra montrar med företag, alla med någon anknytning till böcker, läsning, media etc. Ibland brukar den kallas för den stora firmafesten.

Vad kostar det?
På torsdagen och halva fredagen är det öppet enbart för branschfolk. Då måste man kunna visa att man jobbar inom något av ämnena för att få komma in och det kostar 200 kronor per dag. Från och med klockan 14.00 på fredagen öppnas mässan för alla och då kostar det 140 kronor per dag att gå in. Inget särskilt ingår egentligen i priset men många montrar har roliga föreläsningar och delar ut gratis saker och en del tidningar är extra generösa och delar ut gratis-ex.

Köpa böcker, men sen då, vad gör man?
Jo, man går runt och kollar montrar. Bläddrar och köper nya böcker. Allt från stora förlag och handlare som Bonniers och Bokus till små obskyra och okända förlag som specialiserat sig på smala ämnen finns representerade. Man lyssnar på författarpresentationer i förlagens montrar, köper böcker och får dem signerade. Det finns verkligen något för alla. Många av montrarna har försäljning av böcker.

Är det billigare? Tar dom kort?
De större företagen brukar ta kort men det är bra att ha med sig kontanter. Mycket. Det brukar vara jättelånga köer till de bankomater som finns inne på mässan.
Det är sällan billigt att handla hos de stora förlagen. Hitta samma böcker billigare i bokhandlarnas eller bokklubbarnas montrar istället. Överallt finns också mängder med erbjudanden, köp 2 för 1, tävlingar, utlottningar, ta 4 betala för 3 och massor av böcker till speciella mässpriser.

Hitta?
När man betalar entre och går in på mässan, brukar man få en tidning med en karta över mässhallarna och en lista över alla utställare och dagens program. På Bokmässans hemsida finns redan nu kartor över mässhallarna och listor med utställare och dess monternummer om man vill förbereda sig riktigt ordentligt. Ta en kik där!

Mässan är uppdelad i olika avdelningar så det ska bli lättare att hitta. Liknande företag har sina montrar på samma ställe. Till exempel brukar alla litterära sällskap ha sina montrar i en del av mässhallen. Tidningar och tidskrifter buntas ihop på ett annat ställe. Organisationer finns på en plats, små förlag på ett annat. Bokhandlar som Akademibokhandeln och Bokia finns på ett ställe. Serier på ett och barnlitteratur på ett annat. Barnen har även en helt egen scen med anpassat program.

Seminarier och monterprogram
Emellan och i alla dessa montrar finns det scener med massor olika programpunkter som författarsigneringar, uppläsningar, föredrag och föreläsningar. Vissa av dessa kostar pengar att gå på men de som hålls i montrarna är gratis och ingår i inträdesavgiften.

Vill man gå på de mer exklusiva seminarierna får man hosta upp 21oo kronor för torsdag, fredag, lördag. Kolla Bokmässans hemsida för aktuella dagspriser. Söndagens seminarium är gratis.

Äta?
Det finns caféer och restauranger inne på mässområdet. De brukar vara rätt kassa, sunkiga och dyra. Ett tips är dock att åka upp i Gothia Towers Sky Bar och käka deras räkmacka som är svindyr men supergod. Värd vartenda öre. Den kostar visserligen sina modiga 189 kronor.

Guldkorn?
Det är omöjligt att tipsa om något särskilt evenemang men mässan har en jättebra hemsidadär man kan kolla in alla aktiviteter och monterprogram. Mina guldkorn brukar bland annat vara Deckartorget och Sveriges författarförbunds scen men det skiftar från år till år. Alla små serieförlag och litterära sällskap brukar också vara inspirerande.

Hemliga tricks?
På torsdagar är det alltid vinmingel i montrarna strax innan och efter stängningsdags. Då bjuder alla sina kunder och gäster på vin. Det brukar hålla på mellan 18 och 19. Försök se inbjuden ut och grunda inför kvällen med gratisvin!

En halvtimma innan stängningsdags på söndagen så sänks alla priser drastiskt. Då vill alla bli av med böcker och tidningar för att slippa släpa med sig hem igen. I Svenska Tidskrifters monter brukar alla tidningar helt plötsligt bli gratis sådär kvart i fem!

I övrigt är det bara att gå runt och insupa miljön och njuta. Räkna med en hel dag att gå runt så slipper man stressa.

Bloggträff?
Ja, det är ett par på gång. Bland annat har många bokbloggare osat ja till Forma Publishings mingel på fredagskvällen. Klockan 16.00 på lördagen har vi eget mingel i rum R3 inne på mässan. Kom dit och mingla med oss. Rum R3 är vigt åt bloggare hela mässan, alla dagar. Där finns det internetuppkoppling, eluttag och kaffe och trevligt sällskap. En plats att ta rast på för bokbloggare på mässan.

Hur ser det ut?
Så här ungefär:

{ 4 comments }

Idag fick jag seminarieprogrammet i brevlådan och där finns vi med. Breakfast Book Club arrangerar tillsammans med Enbokcirkelföralla en bokbloggsskola. Är du på mässan? Kom dit och säg hej. Söndag 15.20.

{ 0 comments }