”Och himlarna ska falla

himlarna ska falla

himlarna ska falla

när du rör vid mig”

Som en refräng i en rocklåt lyder titeln på Emma Karinsdotters debutroman. En roman om brinnande, passionerad ung kärlek som hotar att förgöra.

Jonna, bokens berättarjag, jobbar i rockbranschen som turnéledare. Vid en spelning i Oslo träffar hon den amerikanska trummisen Nikki och de inleder en passionerad kärleksaffär. Men Nikki sviker och Jonnas sår blir djupt. När berättelsen inleds har ett par år förflutit och Jonna är sambo med den varma, trygga Elin.

Jonnas sorg efter affären med Nikki har dock aldrig ebbat ut och när Nikkis namn börja nämnas i samband med ett nytt skivsläpp, flyter Jonnas besatthet upp till ytan igen. Jonna har aldrig anförtrott Elin sin tidigare kärlekssorg och hon lamslås av de våldsamt starka känslor hon varken kan förmedla eller undertrycka.

Och himlarna ska falla… är skriven på lyrisk prosa eller kanske som en enda lång rocklåtstext, framförd av Patti Smith, Emmylou Harris eller Nina Persson med skör självutlämnande smärta. Det är en text om ung kärlek, men det är också allas vår historia om den du aldrig fick, den som svek och sårade dig så.

Jag tror att Och himlarna ska falla skulle fungera bra som bokcirkelbok. Det finns mycket outsagt mellan raderna och jag tror det finns lika många tolkningar av texten som det finns läsare. Jag skulle vilja höra vad andra tror om Jonnas sammanbrott och höra om det inte är någon mer jag som rent ut sagt blir förbannade på henne. Själv skulle jag vilja ta ett stadigt tag om henne, se henne i ögonen och säga:” Hon är för helvete inte värd det! Ta vara på din Elin för guds skull!”  Fast bokens inledande citat av Edit Södergran säger egentligen vad jag ser och förtvivlar över, hos Jonna:

”Egensinnigt och kallt blev mitt hjärta sen jag började längta efter dina smekningar”

Och himlarna ska falla är utgiven på Sadura förlag 2013.

 

Gästbloggare: Margaretha Weimar

En sekund i taget

Kvällens diskussion: Vilket skulle vara värst:

  • Om en sjukdom eller motsvarande sprider sig i raketfart över jorden och vi vet att ena halvklotets befolkning redan är döda och det är bara är en tidsfråga innan vi dör. (Som Nevil Shute På stranden)
  • Om ett totalt haveri av el och teknik gör att allt rasar och enda chansen att klara sig är att ge sig iväg från stan och försöka försörja sig på egen gård. (Som ?)
  • Om en sjukdom hastigt dödar alla utom dig och du är ensam kvar på jorden.

Frågorna kommer efter att jag har läst En sekund i taget där 13-åriga Hedvig hamnar i scenario tre,  blir ensam kvar när alla hastigt insjuknar och dör i en mystisk feber. Mycket realism, sorg och spänning i denna första bok (av tre tror jag). Här hafsas inget snabbt igenom likt någon överlevnadsguide, utan läsaren får verkligen följa såväl strategier som den ångest en trettonåring får i en sån omöjlig situation. Jag får ångest  av att läsa. Scener som när hon går till skolan och tar sin namnlapp från bänken som bevis för att hon verkligen finns, det är så förfärligt!

Och bra.

En sekund i taget. Sofia Nordin. Utgiven av Rabén&Sjögren 2013.

Läsdag med Mademoiselle Oiseau

Fredag blev läsdag med tre avslutade böcker. Så skönt och semesterlikt att bara ligga i sängen och läsa bok efter bok. En av dem är Mademoiselle Oiseau. Den är tämligen stor, jag fick baxa upp den med hjälp av kuddar för att inte armarna skulle gå av.

29690064_O_1Fantastiskt vacker bok om den lika fantastiska Mademoiselle Oiseau som bor i en Paris-våning rakt ovanför Isabelle. Isabelle är en ung flicka som har det ganska tungt, men nu kommer sommaren och hon blir indragen i Mme Oiseaus liv och äventyr. Vad är sanning och fantasi? Allt blir möjligt. Längtan efter Paris slår snabbt klorna i mig när jag läser och jag vill sitta i parkerna, titta in i bagerierna och njuta av vackra hus . Bilderna är gjorda av Lovisa Burfitt och det är dem jag tycker allra bäst om.

 

 

Mademoiselle Oiseau. Andrea de La Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt. Utgiven av Rabén och Sjögren 2014.

– – – –

Bloggy nummer 43 i #blogg100

 

40 – Expeditionen. Min kärlekshistoria

isBoken ligger på köksbordet (plats, ljus). Jag föll i kärlek nästan på en gång. Jo, på en gång. Is, snö. Det är enkelt att få mig på fall då. Nu ligger den där – uppslagen – och lockar och pockar med sina bilder, sin vetenskaplighet och sitt suggestiva berättande. Jag går dit med jämna mellanrum och läser som belöning för väl utfört arbete men jag får svårt att koncentrera mig på det som står överst på To-Do-listan.

Jag vill sms:a boken och höra lite hur det är: heeej, och vad gör du? Och så få ett meningsfullt sms tillbaka: Jag har klättrat på de hala klipporna på Sjuöarna, den nordligaste ögruppen på hela Svalbard. 

Vid fem-tiden har jag stått vid köksbordet många gånger och jag får jobba hårt för att klara min deadline. Men jag är effektiv. Snart är jag klar.  Har det ändå tagit för lång tid? Ligger Boken kvar där ute? Vill den fortfarande att jag ska komma och läsa? Borde jag duscha först?

Så sitter jag där. Vild i håret och bläddrar sida för sida för sida. Det är spännande och vackert.  Jag vill aldrig sluta läsa och se. Expeditionen. Min kärlekshistoria blir  MIN kärlekshistoria. Och jag blir inte svartsjuk om den blir din.

Expeditionen. Min kärlekshistoria. Bea Uusma. Utgiven av Norstedts 2013. Jag har den illustrerade utgåvan.