Marcel Proust och jag

Vi har ett långvarigt förhållande om än inte särskilt intensivt, Marcel Proust och jag. Genom åren har jag läst ganska många delar av hans romansvit På spaning efter den tid som flytt, men inte i helhet och det mesta, förutom madeleinekakan, är ganska bortglömt.

Så nu är gör jag det. I en liten läsgrupp (bästa sättet eller hur) har vi nu tagit oss igenom nummer 1, Swanns värld och fortsätter efter helgerna att samtala om nästa del.

Det är inte en helt igenom förtjusande värld som Proust målar upp. Även om vi får kliva in i salongerna och även om jaget i boken är en del av borgerligheten finns en distanserad hållning i berättandet. Swann själv som förefaller så belevad och artig ägnar en ansenlig tid åt att hoppa i säng med tjänsteflickor. Hans Odette som så småningom blir fru Swann bedrar honom hela tiden för att han inte är tillräckligt intressant eller för att hon behöver mer pengar. Och så allt skvaller i salongerna. Eller illvillighet och skitprat om man så vill. Intressant, absolut, men inte alltid så vackert.

Romanen har ett språk som trots sina galet långa invecklade meningar, men långa rader av inskjutna bisatser, är rytmiskt och vackert. Miljöerna är fantastiska, personerna gestaltas inlevelsefullt och detaljerat. Frågan om tid och rum i fiktionen ställs på sin spets.

I läsgruppen ser alla olika saker, fäster sig vid olika saker och det gör att läsningen får ännu fler lager. Det är lätt att gå hem och bläddra tillbaka i texten med ett ”just ja” eller ”nämen, det tänkte jag inte på tidigare”.

Jag håller alla tummarna nu för mig och för oss i läsgruppen att vi tar oss igenom alla sju delar. Världens längsta romansvit är det väl knappast men 4000 sidor räcker långt.

På spaning efter den tid som flytt. Marcel Proust i översättning av Gunnel Vallquist. Utgiven på Albert Bonniers

Själv har jag pocketupplagan från 80-talet. Den här snygga gröna fanns hos auctionet.

Förväntan av Anna Hope

En välskriven brittisk relationsroman om kvinnlig vänskap. Lissa, Hannah och Cate träffas i skolan och på universitetet och under en period delar de lägenhet i ett av Londons hippare områden. De lever ansvarslöst och ungt med en förväntan på att livet ska ta sin början. Att deras förväntningar ska uppfyllas. Några år senare är desillusionen ett faktum, så mycket som aldrig blev som de tänkt.

Det handlar om skådespelarkarriären som aldrig kom igång och barn som bara blir till, och barn som inte alls blir till, trots trägna försök. Om nya vänskaper, avundsjuka och missmod. Om att aldrig glömma sin stora kärlek. Jag vill ta tag i dem alla tre och upprepa vad John Lennon lär ha sagt ”Life is what happens to you while you are busy making plans”. (Är inte så imponerad av den mannen annars, men just där slog han huvudet på spiken.)

Feelbad-entusiaster ska definitivt läsa Förväntan, en klarsynta och skoningslösa texten gjorde att jag vid flera tillfällen kände mig så missmodig att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund. Tycker mig känna igen en hel del både från mig själv och andra och jag kommer till slutsatsen att generation efter generation upprepar samma misstag. Anna Hope har också hon slagit huvudet på spiken med Förväntan. Gillar det avslutande kapitlet, är inte helt förutsägbart.

Utgiven på Sekwa 2019. Översatt av Helen Sonehag.

Bokfrukost om Vi har alltid bott på slottet

Oh, en gotisk spökroman. En riktigt bladvändare blev terminens sista bok. Vi har ju haft hus och hem som tema och ett slott är ju ett riktigt crescendo. Börja med att se vad vi tyckte så ska frukostbokklubben ge lite boktips för julläsningen.

I huset bor MaryCath med sin syster Constance. Snart förstår vi att den övriga familjen har blivit mördade för några år sedan och att byfolket både skräms och hatar de två systrarna. Bortsett från en promenad för att handla ett par gånger i veckan lever de helt isolerade från omvärlden.

–Välskriven roman. Bygger upp en stämning som är rätt igenom kuslig.
–Ställer fler frågor än svar.
–Obehagligt när byfolket invaderar och förstör huset.
–Händelsen med Charles – kusinen – borde byggas upp bättre. Alldeles för snabbt berättade. Blir en smula obegriplig.
–Katten Jonas är läskig.
–MaryCath är väldigt handlingskraftig.
–Är de spöken? Lever de?
–Så spännande med konserverad mat nere i källaren, lagad och samlad av generationer av kvinnor.
–Man samlar och samlar, blir lager på lager.
–Jag var skeptisk i början men den växte.
–Man kan förstås läsa den symboliskt.
–Läs om författaren Shirley Jackson –nästan lika fascinerande som boken

Och så lite julläsningstips från klubben:

Sent på dagen. Tessa Hadley
En gentleman i Moskva. Amor Towles.
Ett halvt liv av kärlek. Eileen Chang.
Biografin om Selma Lagerlöf. Anna-Karin Palm.
Varken. Lisa Förare
Keep the Home Fires Burning. S Block
Brudar i svart. Sirpa Kähkönen
Minns deras namn. Simon Stranger
Klubben. Matilda Gustavsson

Skred av Marit Sahlström

En drabbande och insiktsfull roman om en kvinna på väg ner i djup depression. Berättas helt och hållet ur hennes perspektiv, hur hon förlorar glädjen och hamnar i ett gungfly av ångest och otillräcklighet. Ingenting syns på ytan, hon lever ett välordnat liv, är gift med en bra man och två barn i förskoleåldern. Hennes arbete är krävande, inte minst eftersom det är en projektanställning, men hon är bra på det hon gör.

Det hjälper dock inte, hon är som i ett Skred, på väg att tappa fotfästet totalt. Det känns i magen när jag läser, minns småbarnsårens otillräcklighet och den trötthet som var vardag då. Den stora fasan att inte vara en bra mor och hur beskäftigt nedlåtande andra mer lyckade personer kan uppfattas när man inte mår bra själv.

Jag väljer att inte skriva mer om innehållet då Skred är en komplex, känslig och intelligent roman med mängder av infallsvinklar; jag är övertygad om att det finns lika många tolkningar som det finns läsare. För er som söker böcker till bokcirklar är Skred ett hett tips, mörk och uppslukande efter avslutad läsning kan man prata i timmar. Rekommenderas också till feelbadfantaster och inte minst de som söker litteratur om psykisk ohälsa.

Utgiven på Ordfront 2019.