Bokmässan – då var det efteråt

Ann-Sofie: Det var en okej mässa i år tycker jag. Ibland rent av lite småtråkig. Jag tror jag har blivit blasé! Vid så unga år liksom. Jag önskade fler internationella bokstjärnor, det är nog det.

Maggan: Har Sverige kanske mist sin glans och dragkraft efter förra årets bojkott och detta års inställda Nobelpris? Svenska Akademin har ju valsat runt i världspressen vilket naturligtvis inte främjat  de stora författarnas deltagande i en svensk bokmässa. Vi är ju ett litet land med liten befolkning, vi är kanske mer beroende av Nobelpriset än vi insett?

Ann-Sofie: Ja, vem vet. Vi får se till nästa år. Både när det gäller bokmässa och nobelpris. Egentligen kan man ju sitta vid en scen och bara få intressanta samtal sig serverat. Jag sitter gärna i DN:s monter, precis som du, och där är det så effektivt. Samtalen avlöser varandra och det är det bästa. På många andra scener är det ofta en paus mellan presentationerna, men det är onödigt. Kör på bara.

Maggan:  En höjdpunkt var när jag  av en slump hamnade på seminarium med Ida Jessen som skrivit En ny tid och Doktor Bagges anagram. Utspelar sig på 20-talet i Danmark och även om jag hört väldigt mycket gott om romanerna har jag inte känt mig speciellt sugen. Efter seminariet dreglade jag av längtan efter att läsa. Jessens inlevelsefulla och passionerade förhållande till sina karaktärer golvade mig totalt!

Ann-Sofie: Vi måste säga något om torsdagsminglet också. De här med montermingel har ju på något vis eskalerat genom åren. Förra åren kunde man gå mellan montrarna från 16-tiden såväl torsdag som fredag och lådvinet flödade. Nog inte så bra I år var reglerna (åter-) etablerade där enbart Mässans egen catering fick förekomma. Det var färre mingel men lika mycket folk vilket ledde till att glasen tog slut, vinet tog slut och det var så trångt i de aktiva montrarna att åtminstone jag gav upp. Tycker att det skulle att hitta en medelväg, för de där informella enkla träffarna är roliga och berikande.

Maggan:  Det var kluster med massor av människor som samlades på de få mingel som fanns. Trist och trångt. Roligare förr!

Ann-Sofie: Jag köpte flera böcker. Marie-Louise Ekmans Få se om hundarna är snälla ikväll med världens finaste dedikation.  Roland Barthes Sorgedagbok. hann jag läsa första sidan ur innan jag började gråta. Den blir vinterns sakta-läsning. Spontanköpet blev Stina Wollters Kring denna kropp. Och du?

Maggan:  Ida Jessens romaner som jag nämnde ovan. Så får du ett superminne av Jonas von Essen ( I wish),  Julen kommer till Mumindalen och Kim Thuýs kokbok Smaker från Vietnam.

Ann-Sofie: Så vad var bäst, Maggan?

Maggan: Bokcirkeln med Maggie O´Farrell på skype var en höjdare! Älskade Ett hjärtslag från döden!

 

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Idag är vi lediga så vi har en vikarie. Får vi presentera Johannes Paulson som läst Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell.

Vi känner miljön sedan fler av Gardells tidigare böcker som En komikers uppväxt och Ett Ufo gör entré. Ett storstadens förortskluster med moderna människor på väg upp socialt och i yrkeskarriären. Men det ekar tomt i de nybyggda villorna på de avstyckade tomterna och likaså i barnens hjärtan. I den här boken blir inte förorten omskrivet som något perifert Sävbyholm utan får stå med sitt rätta namn, Enebyberg.

På samma vis får vi utan filter möta den lille Jonas och hans familj. Det är ett naket porträtt med särskilt fokus på Jonas mamma Ingegärd som med bakgrund i frikyrkan gör en klassresa mot en hägrande karriär som forskare. En resa med förhinder som slutar i en demens som enligt författaren lägger sig som en dimma över Arboga med omnejd. Boken innehåller mycket kärlek till mamman och syskonen men också en infernalisk avrättning av hans far Bertil. Forskaren som är helt innesluten i sig själv och som när han besöker sin hustru inför sonens födelse inte kan låta bli att förmedla en föreläsning i detalj och samtidigt kräva hennes fulla uppmärksamhet trots värkar. Bertils grumliga favorituttryck för när måtten är rågat, om man spottar på en sten blir den våt, blir i boken till ett mantra.

Boken innehåller några scener som biter sig fast som när familjen på resan till sommarvistet på Koster får uppleva att pappa Bertil överger sin familj. Händelsen kan inte hanteras utan måste förnekas och skrivas om som att “pappa forskar med en kollega i Enköping” och blir till ett lidandets trauma för hela familjen under den kommande sommaren. Storebror Mattias blå seglarstövlar som förloras under barnens båtfärd utan uppsikt med resultat att Jonas får skulden och smärtfyllt sviks av sin mamma. Gardell kan sina saker och leker med bokens berättande på ett lustfyllt sätt som imponerar. 

En fest för klasskamraterna som havererar redan på inbjudningsstadiet – det är bara två som tackar ja. Här blir också en sak tydlig som lämnar en besk eftersmak för den som nära upplevt både Enebyberg och en av de personer som beskrivs i boken. Verkliga händelser skildras silade genom en ung Jonas och den äldre författarens blick men namnet på en av personerna i boken är hans riktiga. Det är ett ovanligt namn. Han är en av de två minst populära barn som accepterar inbjudan till festen. Han beskrivs i boken på ett utlämnande sätt och författaren utsätter honom på så vis för ännu en kränkning. Valet att publicera hans namn är svårt att förstå och skämmer lite den Gardell som vi känner som den som gärna ställt sig på de utsattas sida.

Till slut låter  författaren oss följa mamman genom den rad av förluster som demensen medför till det oundvikliga men kärleksfulla slutet. Läs romanen för det lekfulla berättande, fadermordet och den villkorslösa kärleken.

Utgiven på Norstedts 2018

Bokmässan – uppsnack

Vilket år kan det här vara?

Åh bokmässan! Jag åker för artonde  gången på raken. Mitt första år, 2001 , gifte sig norska kronprinsparet och vi satt uppe i Heaven 23 och sippade på  drinken Mette-Marit i parti och minut.  Samt gick på så många seminarier som det bara gick att få ihop. Jag ringde min man redan lördag förmiddag och bad honom sätta in pengar på mitt bankkonto för jag ville köpa ännu flera böcker och pengarna var slut.  I år då?

Böckerna vi vill köpa.
Ann-Sofie: Sorgedagbok av Roland Barthes, finns hos Pequod Press. B02:42. Och Cilla Naumanns nya.
Maggan: Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farrell. Läste den via Storytel men inser att jag måste äga ett fysiskt exemplar. Kärlekens Atlantis av Sara Stridsberg vill jag nog också ha.

Signeringar som vi ska köa till
Ann-Sofie: Cilla Naumann! Hon är det bästa att köa till. Om inte Ulf L kommer. Han slår ju allt förstås.
Maggan: Hmm, brukar hamna i alltför många signeringsköer, spräcka min budget och mitt redan ohanterliga bokbestånd.

Seminarierna vi vill lyssna till
Ann-Sofie: Det har jag inte spikat ännu. Numera är helt och hållet spontan och bestämmer mig sent.  Men jag vet att jag kommer att hänga i DN-montern. Alltid bra där.
Maggan: DN är ett supersäkert kort. Jag vill lyssna till Sara Stridsberg, Jens Liljestrand som skrivit biografin Mannen i skogen om Villhelm Moberg, Marika Carlsson och så ska jag ta mig till de litterära sällskapens scen för att se vad de har att erbjuda. Vill också lyssna till Fatemeh Khavari som berättar om flykt och Afghanistan i sin Jag stannar till slutet.

Människorna vi ska fika med
Ann-Sofie. Förutom Maggan? Ja, hela #boblmaf är ju där.
Maggan: Bokcillen, (som snart ska vikariera här hos oss), är ju på mässan för första gången, henne ska vi fika med.
Ann-Sofie: Ja det ska vi!

Kändisarna vi vill se
Ann-Sofie. Se ovan. Jag brukar alltid träffa på Owe Wikström och få hjärtklappning, säkert i år också.
Maggan: Hmm, det är alltid kul att se Jessica Gedin proffsigt agera framför kameran vart hon än befinner sig. Förra året så jag henne spela in på väg upp i rulltrappan.

Minglen vi inte vill missa
Ann-Sofie. Hur blir det i år? Bokmässans krav på catering-vin kanske lägger locket på, vad vet jag. Annars är det ju mingel-hopping som gäller.
Maggan: Man släntrar ju runt och blir ofta inkallad både här och där, för att snabbt få ett vinglas i handen. Men som sagt, i år är det inte tillåtet att bjuda på ljummet lådvin.

Följ våra eskapader på instagram

Frukostintervjun: Sofia Lundberg

Sofia Lundberg slog igenom stort med romanen Den röda adressboken. (Dessutom: historien kring den är intressant läsning.) Nu är det dags för romanen Ett frågetecken är ett halvt hjärta om en framgångsrik New York-baserad fotograf med en historia som nu hinner i fatt henne.

Godmorgon Sofia! Vad äter du till frukost?
Allra allra helst vill jag ha en ostmacka och varm choklad. Det fick jag när jag var liten och den favoritfrukosten har hängt kvar. Men ganska ofta äter jag gröt också. Gärna med färsk frukt i. Älskar att äta frukost utomhus.

Åh, vilken utomhusfrukostbild ! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser alltid nyheter på morgonen eller på förmiddagen. Men när jag äter frukost så tänker jag mest, och vill helst inte bli störd i onödan. En stund i stillhet är så skönt.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
På helgerna ligger jag gärna kvar i sängen och läser, jag kan ligga i timmar. Alla bra romaner är bra morgonromaner. I helgen som var läste jag Folkets skönhet av Merete Pryds Helle. Mycket bra.

Vi håller med! Vad läser du just nu?
Just nu läser jag Katarina Bivalds En dag ska jag lämna allt det här. En jättefin roman som väcker många tankar om döden och livet och alla de människor som vi tappat kontakten med. Och snart ska jag börja med Alltid din dotter av Caroline Säfstrand. Vi ska vara med i samma seminarium på Bokmässan.

Då kommer vi och lyssnar. Vad använder du som bokmärke?
Det här kommer nog göra ont i en del läsare … jag viker gärna hundöron om det inte finns ett omslag som går att använda. Men jag har ett väldigt fint bokmärke från Skultuna Mässingsbruk som jag fick av min mamma, jag borde använda det mer. Just nu sitter det i en bok i bokhyllan i vardagsrummet, som prydnad.

Hundöron, det bästa och du frågar mig. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag har så mycket böcker så jag köper helt enkelt till nya bokhyllor och ställer in det jag läser vartefter. Så det finns någon slags tidsordning, men i övrigt är det bara mycket och härligt rörigt. Jag har en bokhylla med mina favoritförfattare, och deras verk står samlade under respektive namn.

Smart! Fler bokhyllor är alltid lösningen. Tack för intervjun!