Everything I never told you av Celeste Ng

Av en slump såg jag att denna fantastiska roman finns som ljudbok på Storytel.  En av de mest gripande jag läst på senare år. Vi bjuder på ett vintage-inlägg från 2015.

Lydia is dead. But they don´t know this yet.

Så lyder bokens första meningar och jag förleds att tro att jag läser en spänningsroman, men där tar jag  fel. Jag läser om Ohio på 70-talet, om familjen Lee, hur deras framtid en stilla vårmorgon förändras för alltid. En lågmäld familj,Everything+I+Never+Told+You+-+Celeste+Ng[1] en familj som hukar under det sociala arvets betingning. För de hade aldrig talat med varandra om det som låg och skavde eller att de tre barnen Lee betraktades som annorlunda i sin homogena skola då fadern James Lee var född av kinesiska föräldrar.

Det är intelligent och innerligt ömsint skrivet. Celeste Ng har lyckats skildra ett mångfacetterat familjedrama utan att ta parti, utan att utse en syndabock. Det är en strålande debut om en av människans vanligaste misstag, att se sina barn som en spegelbild av sig själv. Hon kryper under skinnet på sina karaktärer, hon vänder ut och in på dem och på deras bristande föreställningsförmåga, så att det river i magen. Det är kort sagt en  lysande debut, tät, välskriven CelesteNg(c)KevinDayPhotography[1]och redigerad till perfektion, inte ett onödigt ord.

Ursäkta om ovanstående tycks aningen okonkret och flummigt, men det går inte att berätta speciellt mycket av handlingen utan att spoila. Everything I never told you är utan tvekan den smartaste och känslomässigt starkaste roman jag läst på mycket länge. Bör passa ovanligt bra som bokcirkel-bok, finns massor att prata om och massor av olika infallsvinklar.  Den finns dock ännu inte utgiven på svenska vilket jag hoppas det mycket snart blir ändring på!

Boken gavs ut 2014 och du hittar en intervju med Celeste Ng här. Du hittar till Storytel här.

En bok att läsa om

Vi pratar gärna om omläsning och i tisdags presenterade vår panel sina tankar om omläsningsböcker.

Maggan: Jag är en entusiastisk omläsare. Har varit det hela mitt liv; läste om Lotta-böckerna av Merri Vik massor med gånger, när jag blev äldre blev det Jane Austen, Maria Lang och Sjövall&Wahlöö. Dessa böcker återvänder jag till även idag. Jag läser relativt sällan om en bok från pärm till pärm, istället har jag mina favoritkapitel, oftast roliga eller romantiska, jag läser om för att må bra eller för att skratta. En tämligen nyutgiven bok som jag gärna läser brottstycken av är Jenny Ofills avd. för grubblerier . Den är faktiskt en helt perfekt omläsningsbok!

Ann-Sofie: Och jag läser så gott som aldrig om. En vän menar att att läsa om böcker gör att man kan få en helt ny läsupplevelse vid omläsning därför att man inte behöver lägga vikt vid ”hur det går”. Det vet man ju då. Så istället kan man njuta av språk, intrig eller vad det kan vara på ett helt annat sätt. En annan kompis läser gärna om en bok när det är stressiga tider. Han vet att boken lugnar (typ) och fyller en funktion som behövs just då. Lite sådär som Maggan beskriver här ovan.

Men ibland händer det. När jag läste Dykungens dotter av Birgitta Trotzig första gången 1995 blev jag helt tagen och tänkte att jag läst en av de bästa böckerna i mitt liv. Jag placerade boken på ett altare och genom åren blev den platsen alltmer guldfärgad och glorifierad. Med rädsla läste jag efter många år om den. Tänk om den inte var så där fantastisk? Det var den. Man kanske kan träna sig till att bli omläsare. Vad säger ni?

 

5 tycker om böcker värda att läsas om

Jag, Ann-Sofie,  läser väldig sällan (aldrig?) om böcker. Så många böcker och allt det där. Men hur ser vår panel på saken?

Jenny: Jag läser nästan aldrig om böcker. Jag tycker att omläsning ibland kan bli en besvikelse jämfört med den första läsupplevelsen av boken. Därför tänker jag att de som skulle kunna vara värda att läsas om är de där det skulle kunna ske en positiv omvärdering av boken.

Krister: Det händer att jag läser om. Gör jag det så beror det på att det var något särskilt som var intressant, och som jag därför vill läsa en gång till. Arto Paasilinnas absurda berättelser passar att muntra upp var och en någon regnig sommardag. Graham Greene är en annan författare som håller för omläsningar.

Ros-Mari: Min första tanke är Diamanttorget, av katalanska Merce Rodoreda. Den handlar om en kvinna som lever i Barcelona, före, under och efter spanska inbördeskriget. Jag läste boken på 80-talet och minns bara att den höll mig i ett oerhört starkt grepp, spännande som en deckare. Jag väntade hela tiden på katastrofen men den kom inte. Eller minns jag fel? Som sagt, här krävs en omläsning. En annan spännande bok är Oskyldigt blod av PD James. Ja, hon är deckarförfattare, men det här är ingen vanlig seriedeckare, Adam Dalgliesh är inte med. Boken handlar om en välutbildad medelklasstjej, adopterad. Historien bygger på en lagändring 1975, som gav brittiska adoptivbarn tillgång till sina biologiska föräldrars identitet. Hon blir överraskad. Mitt tredje läsminne är Istid av brittiska Margaret Drabble. Nästan alla hennes böcker handlar om kvinnor, men just denna bok kretsar kring en man, 38-årige Anthony Keating, som överlevt både skilsmässa och hjärtattack. Hur blev hans möte med Thatchers England? Minns inte allt, måste hitta boken igen, den är på rymmen.

Bodil: Jovisst läser jag om böcker. Men nu är det ett tag sen förutom barnböcker. Barn-och ungdomsböcker kommer tillbaka i omgångar allteftersom barnbarnen växer. Jag läser också om böcker som jag har läst på svenska och sen läser igen på engelska, eller tvärtom. Det senaste jag läste om, var rätt länge sen, men jag tror att det var Bodil Malmsten Priset på vattnet i Finistère.

David är indisponibel den här omgången.

Läs mer från vår panel.

 

Bokfrukost om Binas historia

Omslaget, jag säger bara det. Det lilla döda biet i nederkanten och i övrigt yta. Snyggt! Men så hamnar vi i en diskussion om att det inte ser ut som ett bi. Är det inte en humla? Det kan väl inte vara en humla! Vem skulle göra ett sådant misstag? Men vad är det egentligen för skillnad mellan ett bi och en geting? Vingarna? Pollinerar de lika bra, båda två?

Breakfast Book Club diskuterar Binas historia av Maja Lunde. Även om skälen skiftar, är vi överens om att romanen är läsvärd och bra. Tre tidsplan vävs samman till en helhet, och dramaturgin gör romanen till en riktig bladvändare. 1800-talets biolog William vill ta fram den bästa bikupan, 2000-talets biodlare George drabbas av bidöd och förstår inte varför och framtidens Tao lever i en värld efter Kollapsen.

Varför USA, varför inte Sverige?
Tänk att man transporterar bin för pollinering!
Lite för lättläst, vill ha mer tuggmotstånd
Spretig i början, men det blir bättre.
Alla berättelser övertygar.
Vad vill man ge vidare till sina barn?
Det intressanta är relationerna mellan barnen och föräldrarna. William som inte ser sin självklara arvtagare i dottern Charlotte, George som ställer sådana krav på sin son att ta över gården, Tao som letar efter sin son.
Kunskap. Tao går till bibliotek och pluggar och lär sig. Böcker består.

Nästa roman blir Sällskapet av Christina Hesselholdt.

 

1 2 3 4 5 6 380
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa