Vi fyller 10 år – hipp hipp hurra!

Åren går. I år fyller frukostbokklubben 10 år och vi hade tänkt fira stort med dubbla resor. Så blev det nu inte. Men så här har vi firat genom åren!

Ettårsdagen firades med tårta och då diskuterades Spill. På tvåårsdagen vankades det också tårta till frukost (den absolut bästa tiden att äta tårta) och vi firade Cirkeln som vunnit Bokbloggarnas litteraturpris. Treårsdagen firades på bokresan med champagne. Fyraårsdagen – och dittills 45 diskuterade böcker, om jag räknat rätt – firade vi samtidigt som vi firade Bokbloggarnas litteraturpris som gick till John Green .

femårsdagen firade vi i Helsingfors, sexårsdagen inföll på utflykten till Amsterdam, sjuårsdagen i Madrid, åttaårsdagen i Brighton och nio år firade vi i Gent.

Världsbokdagen 2010 var den första bokfrukosten. Samtalet handlade om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra Jankov som drog i gång det hela sa: ”Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. ”

Idén är lika enkel idag. Även om vi gör utflykter till metropoler som Sigtuna och Madrid för frukostmöten så är det frukost i centrala staden som är vår kärna. Hittills har vi haft över hundra frukostar och lika många böcker har dissekerats och diskuterats. Gillats och inte gillats.

Så tack alla ni frukostbokklubbare som kommer för att samtala om böcker och gör Breakfast Book Club till vad den är. Tack! 2021 ska vi fira som bara den!

Vardagar med Ulf Lundell

”Okej. Vi startar i det faktum att Ulf Lundell har en särskild plats i mitt liv. Jag har alltsedan jag läste Jack första gången (1977, alldeles för ung och fattade för lite) haft honom som min följeslagare, uttolkare och livskamrat oavsett vad Lundell har haft för sig på sin kant. Oavsett vad han sagt och gjort utanför musiken och böckerna.

Det gör att jag alltid är mycket mer sträng när jag läser och lyssnar till honom. Han är min själsfrände men jag vill inte ertappa mig med att glo på hans texter med skimmertonade glasögon och bli hänförd och imponerad och glad på samma sätt som när goda vänner gör något intressant.  Jag anstränger mig hårt för att stiga bort från ”känslan av Ulf Lundell” och låta text stå för sig själv.  ”

Så inleddes min allra första bloggy om Ulf Lundell, 2010 på OOOFbok. Sedan Jack och LP:n Vargmåne har jag lyssnat på de flesta låtar, läst alla böcker. Gillat somligt bättre än annat.

Jag har alltid hävdat att Lundell är Sveriges bästa samtidsskildrare oavsett om hans utblickar finns i bokform eller i musiktexter. Han sätter fingret i luften och noterar vart vindarna blåser, lägger skarp blick på aktuella diskussioner och debatter.

Nu läser jag Vardagar 3, den senaste i hans dagboksanteckningar. 870 sidor om här och nu, då och sen, detaljerat och välformulerat. Ofta vackert. Alltid skarpt. Han fångar världen, en känsla, ett intryck med några få ord. Han sticker som vanligt upp fingret i luften – sin och vår – och känner av. Gestaltar det exakt.

”För stränghet – min – till trots: det här är bra. Mycket bra.”

Vardagar 3. Ulf Lundell. Utgiven 2020 av Wahlström & Widstrand.

The Other Americans av Laila Lalami

Bokcillen alias Cecilia Agemark förgyller vår dag med en recension av en bok som hon storgillar! Om ni vill ha fler boktips från Cecilia så hittar ni henne på Instagram under @bokcillen

The Other Americans börjar med att Driss, en marockansk invandrare, en sen vårkväll blir påkörd av en bilist vid en mörk korsning och omedelbart avlider av sina skador. Den enda som ser olyckan är en illegal immigrant från Mexiko som inte vågar berätta för polisen vad han blivit vittne till eftersom han är rädd för vad som kan hända honom då.

Romanen har många berättarröster som alla på något sätt är kopplade till händelsen. Det är en blandad skara vad gäller klass och etnisk tillhörighet; ett tvärsnitt av dagens USA. Huvudkaraktärer är Driss dotter Nora som egentligen bor i San Fransisco och arbetar som musiker och Jeremy som spelade i samma skolorkester som Nora när de gick på high-school och som nu är polis efter att ha varit soldat i Irak.

Driss och hans familj har varit i USA sedan 80-talet, men särskilt Maryam, hans änka, känner sig fortfarande som en främling, kanske inte egentligen för hur hon behandlas utan snarare för att hon saknar familjen och nätverket som finns i hemlandet. Båda makar är högutbildade och fick lämna hemlandet på grund av politiska åsikter och har inte kunnat arbeta med det de studerat till. Känslan av alienation finns även generationerna emellan. De lever inte riktigt inom samma kultur. Jag känner igen tankegångarna från andra verk av författare med invandrarbakgrund. Tydligt ser vi de förväntningar som finns på barnen å ena sidan och å andra sidan de uppoffringar som föräldrarna gör. Familj och familjedynamik är alltså starka teman som genomsyrar berättelsen.

Boken utspelar sig i en liten ort i inre Kalifornien, nära nationalparken Joshua Tree och jag uppskattar Lalamis beskrivningar av ökenlandskapet väldigt mycket. Det här är en väldigt intressant roman ur flera perspektiv och den känns väldigt aktuell när den gör detta nedslag i det amerikanska samhället i en tid av växande främlingsfientlighet, både där och i många andra delar av världen. Ett annat närbesläktat tema är den amerikanska drömmen, ganska välbehandlat sedan tidigare, men som Lalami ändå lyckas göra brännande genom en lägesrapport från dagens polariserade samhälle, där alla inte är lika inför lagen. Och där mängder av immigranter saknar en egen röst.

Det här var verkligen en roman i min smak som uppvisar både samhällsengagemang och genuint bra berättande. I dessa coronatider har jag stundtals haft svårt att koncentrera mig på läsning men den här bokens kapitel är föredömligt korta. Jag blev också verkligen fängslad av de olika människoödena. Det är en roman som speglar dagens USA men som tar upp många viktiga och allmängiltiga ämnen som även är går att känna igen från vårt samhälle. Det är en bok som engagerar och låter läsaren tänka själv; här är inget svart eller vitt. Lalami är en skicklig berättare som både bygger upp stämning och skapar komplexa karaktärer. Jag ger romanen toppbetyg!

Hos förlaget kan man läsa mer om boken.

Frukostintervju med Vilda Rosenblad

Av en händelse sprang jag på boken Lilla fröken Grenadin . Romanen som utspelar sig i Paris på 80-talet har 12-åriga Elvira och hennes mamma Ulrika i huvudrollerna. I berättelsen varvar de kapitlen så båda hörs. Jag gillar romanen väldigt. Så mycket Paris! Och så mycket liv! Givetvis vill vi veta hur många croissanter som står på författaren Vilda Rosenblads frukostbord.

© 2019 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Godmorgon Vilda! Vad äter du till frukost?
Oj. Just nu väntar jag med frukost till elva. Då blir det smoothie, kanske bovetegröt med frukt och bär. Men i ärlighetens namn kan det ibland bli en bit bröd med vegansmör 😉 Längtar efter att min minsta inte vaknar så fort jag slår upp ögonen så att jag kan få en liten mysig morgonritual mer finfrukost innan alla andra rusar upp.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Roman. 

Så en bra morgonroman, vad kan det vara?
Egentligen läser jag vad som helst på morgonen men om jag skulle välja en ”perfekt morgonroman” skulle det vara en som verkligen bäddar in en i en annan tid eller på en helt annan plats, en där man känner sig hemma trots det främmande. Just nu lyssnar jag på Bergens stjärnor av Jojo Moyes när jag har lämnat barnen, det är typiskt en sådan.

Vad läser du just nu?
Lyssnar på Bergens stjärnor, läser Daisy Jones & the Six och Det sjätte utdöende”. 

När får vi läsa mer om Elvira, Ulrika och Paris (undrar förhoppningsfull och väntande läsare)?
Andra delen ligger hos förläggaren men det kommer en feelgoodroman före det, så Elvira och Ulrika dyker upp sent -21 eller tidigt -22

Okej, jag anmäler mig som redaktör så att jag får läsa tidigt! Nå, vad använder du som bokmärke?
Med Daisy Jones följde det med ett bokmärke 🙂 Annars en lapp jag kan anteckna på. Dels för att jag recenserar böckerna efteråt, dels för att jag ständigt lär mig som författare av andras böcker. 

Vilken bra grej. Alla böcker borde ha medföljande bokmärke! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Kategori 🙂 En hylla var för vänners böcker, favoriter, trädgård och permakultur, kokböcker,  skrivarböcker, dagböcker och ett fåtal olästa och resten huller om buller i högar och hyllor över hela huset. 

Det låter perfekt! Tusen tack för såväl läsning som intervju. Ha en fortsatt fin dag!