Frukostintervjun: Sarah Perry

Först läste vi Ormen i Essex och blev förtjusta. Sedan träffade vi författaren Sarah Perry och undrade hur vi skulle kunna få bli BFF med denna trevliga, roliga och klipska människa. Vi startade med en intervju.

Hej Sarah! Vad äter du till frukost?
I don’t often eat breakfast – I usually have a pot of strong black coffee and some sparkling water! But it has been very cold in the UK lately, so I have been having toasted crumpets and butter.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
I try to avoid the news at breakfast. It starts the day on a depressing note, I find! So I either listen to music or read.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Quite often I lie in bed for a time reading – I do a lot of my reading in bed. It can be anything: I am a critic, so sometimes I will be reading books for review, and sometimes I’ll be reading a murder mystery or a classic novel – whatever is to hand.

Vad läser du just nu? 
The Spire by William Golding – it is one of my favourite books and I am re-reading it for the first time in ten years.

Vad använder du som bokmärke?
I don’t use a book mark – I fold down the pages!

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
My books are arranged into genre sections (fiction, poetry, plays, biography, history, medical history, reference etc), and alphabetically by author within each section.

Klassiskt och bra sortering. Tack för intervjun!

Grejen med kärlek av Julie James

Vilket glädjepiller nya förlaget Lovereads första titel är! Intrigen är nog världens äldsta, flicka/pojke, man/kvinna avskyr varandra, men på något sätt slutar det med kärlek. Exemplen i litteraturen är många, Elizabeth och mr Darcy i Stolthet och fördom, Anne och Gilbert i Anne på Grönkulla och förstås Paul och Lotta i Merri Viks Lotta-böcker. I Grejen med kärlek är det FBI-agenterna Jessica och John som avskyr varandra redan på utbildningen, men när de å yrkets vägnar träffas igen efter några år börjar saker ting förändras.

Jag läste under många år gamla flick-och hästböcker som ”måbra-underhållning”. Av en slump kom jag sedan att läsa ett antal Stolthet och fördom – fortsättningar som undantagslöst är skrivna av romanceförfattare. Det var nog så jag fick upp ögonen för genren och fick upp ögonen för Simona Ahrnstedts böcker. Jag älskade hennes debut Överenskommelser som kom när alla andra nya författare skrev deckare.

Det är också Simona som valt ut Julie James roman till Lovereads och jag tror mig ana att det är ett grannlaga arbete att välja ut romance-romaner till en nogräknad svensk publik. Vi vill ha starka kvinnor och vi vill ha snygga och modernt skrivna sexscener, med all rätt naturligtvis. I alla fall storgillar jag Jessica och John och hade utomordentligt roligt under läsningen. Jag tror även att Grejen med kärlek kan fungera utmärkt bra att sätta i händerna på en läsovillig tonåring. Kärlek och åtrå är oemotståndligt när man är i den åldern.

Förra året rekommenderade jag bloggens läsare att läsa feelgood istället för ”Påskekrim”. I år rekommenderar jag er att läsa romance!  Följ länkarna nedan, det är dax att klicka hem påskens böcker.

Grejen med kärlek är utgiven på Lovereads 2018 och översatt av Christina Mansicka.

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

Jag föll som en fura för Strouts Mitt namn är Lucy Barton. Romanen om det milda maskrosbarnet Lucy som har förmågan att förlåta utan att ge upp sig själv, gick mig djupt till sinnes. Uppföljaren Anything is possible likaså. Det är någonting med Strouts karaktärer som gör att jag förälskar mig i dem, de är ofullkomliga, vänliga och ofta lite till åren komna. De är omruskade av livet och underkastade småstadens gåva och förbannelse. Även när Strouts penna är skarp som en skalpell genomsyras texten av värme och medmänsklighet.

Olive Kitteridge är en karg person, förvisso klappar ett gott hjärta under den skrovliga ytan, men för charmen och vänligheten står hennes man apotekaren Henry. I den lilla staden Crosby i nordöstra USA är de ett omaka men självklart par. I bokens tretton kapitel ryms en hel värld, välskulpterat, vardagligt och allmängiltigt. Olive älskar sin son så mycket att han måste ge sig av. Henry anställer ett naivt apoteksbiträde vars liv kommer att brutalt förändras. Järnhandlaren Harmons kärlek till sonen är ofantlig, hans bekymmer för en anorektisk flicka är hjärtskärande, hans förälskelse i grannänkan blir en gåva. Bokens crescendo är när Olive och Henry hamnar på sjukhusets akutavdelning, egentligen skulle Olive bara låna toaletten men istället blir paret utsatta för ett brott. Den äktenskapsuppgörelse som denna situation framkallar är värdig Ingmar Bergman.

Elizabeth Strout fick Pulitzerpriset för Olive Kitteridge 2009 och 2017 blev hon en av mina favoritförfattare.(Antar att hon värderar Pulitzer högre). Jag är på gång att läsa allt hon skrivit och väntar ivrigt på att hon ska skriva mer.

Romanen om Olive är utgiven på Forum förlag 2015.  Översättningen är gjord av Ulla Danielsson. Anything is possible kommer ut på svenska i augusti under titeln Vad som helst är möjligt. Klicka på länken för att läsa min recension av Mitt namn är Lucy Barton.

Det kan jag tacka mamma för

Idag får du en vintage-intervju med min mamma som handlar om vad i min barndomsstad Västerås som gjorde mig till en läsare.

– Det ska vi tacka Svalans bokklubb för. När jag var ung satt vi mammor runt sandlådan och pratade medan barnen lekte. En av grannkvinnorna berättade om en bok som hon hade läst och det var så spännande att höra. I samma veva fick hon något erbjudande från Svalan att om hon värvade någon skulle hon få en extrabok. Eftersom jag kunde välja just den där boken bestämde jag mig och gick med i klubben. Det var fantastiskt för mig som inte kom från ett läsande hem. Jag fick hjälp att välja böcker som jag inte skulle ha hittat annars. Så ditt hem i Västerås, Ann-Sofie, var ett hem med böcker.

Pratade ni böcker hemma?
– Nej, det var inte så att vi vid middagsbordet diskuterade vilken bok vi skulle köpa. Böcker var dyrt och det fick räcka med månadsboken. Jag var med i bokcirklar mest hela tiden där pratade vi om något vi gemensamt läst och var vi hemma hos oss så lyssnade du säkert till samtalen.

sagor
Djäkneberget, några år senare

Så hur blev jag en läsare då? Min storasyster lärde mig knäcka koden, enligt familjemytologin när jag var 4, på riktigt ett år senare. Lotta på Bråkmakargatan är en av de första egna böckerna. Men någon större samling barnböcker fanns det inte.

– Vi gick till biblioteket, säger mamma. Där har du plats två i ditt litterära Västerås. Där lånade vi böcker till dig. Sen gick vi förstås till sagostunden på Djäkneberget där någon tant läste sagor och ni barn satt på stenbänken och lyssnade. Det är ditt tredje ställe.

Hemmet. Bibblo. Och sagostunderna på Djäkneberget. Mina platser. Och det betyder kort och gott att mitt litterära Västerås – det är ju faktiskt mamma!