Årets bok 2017!

I veckan tillkännagavs nomineringarna till årets bok 2017. Tolv skönlitterära böcker har valts ut enligt nedanstående kriterier:

Boken ska innehålla en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö. Den ska vara utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under 1 maj 2016–30 april 2017. Boken ska tilltala en bred läsekrets samt ha en hög språklig kvalitet.

Alla kan gå in på hemsidan åretsbok.se och rösta. Röstningen pågår till och med den 20 augusti så det finns ännu gott om tid att läsa. Min ambition är att läsa samtliga! Priset delas ut på bokmässan i Göteborg i september. Förra året vann Martina Haags Det är någonting som inte stämmer. Nominerade i år är:

Lykttändaren, Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)
Finns i min  Storytel-hylla, tyckte jättemycket om Ljunghills första bok En osynlig

Störst av allt, Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
En vansinnigt bra roman! Läs bloggyn här

Ett litet liv, Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)
Lyssnade till författaren på Kulturhuset i Stockholm. Boken ligger i min hög och jag längtar efter att få börja läsa!

Italienska nätter, Katherine Webb (Historiska media)
Blir till att läsa! Storgillade En sång från havet av Webb.

Björnstad, Fredrik Backman (Piratförlaget)
Bra bok! Läs bloggyn här.

Törst, Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
Nesbo är en lysande thrillerförfattare, förväntar mig en nagelbitare.

Andras vänner, Liane Moriarty, (Albert Bonniers förlag)
Inte läst, kanske för att jag inte var så förtjust i hennes debutroman. Blir till att ompröva!

Flickorna, Emma Cline (Natur & Kultur)
Lysande debut! läs bloggyn här.

Glöm mig, Alex Schulman (Bookmark förlag)
Har helt missat den här, blir till att läsa!

Sanning och skvaller, Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
Underbar nutidstravesti på Jane Austens Stolthet och fördom. Läs bloggyn här.

Vargarnas tid, Elisabeth Nemert (Forum)
Har inte läst någonting av Nemert trots rekommendationer, Nu ska det bli av!

Hennes nya namn, Elena Ferrante (Norstedts)
En fantastisk roman, nummer två i Neapel-kvartetten. Läs bloggyn här.

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson

Svante och Cecilia lever i ett tjafsfyllt men ”okej” äktenskap. I bokens första kapitel är de, tillsammans med sina två döttrar, på väg mot Österlen för den traditionella sommarveckan i ”hipstertorpet” som Svante kallar den ombyggda skånelängan. Stället hyrs av parets nära vänner Henning och Karen och tidigare somrars samvaro har präglats av harmoni, vänskap och okomplicerat umgänge. Men denna sommar kommer att bli annorlunda. Redan första kvällen avslöjar Karen och Henning att de ska genomgå konstgjord befruktning och att de gärna ser Svante som spermadonator. Cecilia känner sig direkt obekväm medan Svante skämtar bort allvaret. Han är smärtsamt medveten om den åtrå som länge funnits mellan honom och Karen.

Bokens berättare är Svante, impulsiv och känslostyrd, men också i all sin ofullkomlighet älskansvärd och sympatisk. Hans repliker är obetalbara!  Faktum är att jag under läsningen ibland kände mig ångerfull gentemot karaktärerna bara för att jag skrattade så mycket. Deras sommarvecka är så förtvivlat Bergmansk, de är alla människor jag gillar och jag lider med dem. Varför skrattar jag egentligen? Kanske jag kan skylla på Peo Bengtsson som skrivit en så underbart humoristisk text? Nog om humorn, boken är även en insiktsfull relationsroman, framförallt tror jag många läsare kan känna igen sig i Svantes och Cecilias parrelation. Cecilia säger till Svante att hon får det sämsta av honom, att han är mycket enklare och trevligare att ha som vän än som partner, en sanning som är sorgligt allmängiltig.

Texten är sparsmakad och flyter lätt, mycket finns att ana mellan raderna. Jag gillar språket och lägger speciellt märke till frasen ” vad mig anbelangar” och att Svante beskrivs som ”stingslig”. Dessa ord används allt för sällan i det moderna svenska språket. Min bästa väns fru är perfekt bokcirkelbok, det finns tillräckligt många tolkningsmöjligheter för att diskussionens vågor ska gå höga. Det skulle också vara en höjdare att skratta i grupp åt skildringen av loppisbesöket, åt hipstertorpet ägare; den ständigt påtände hampabonden och när Svante förirrar sig in till en spågumma på Kiviks marknad.
Så gillar jag slutet, det går inte att lista ut i förväg och det är bra, rentav väldigt bra.

Utgiven på Lavender Lit 2017.

The Widow`s house av Carol Goodman

Om man vill kan man reta sig på huvudkaraktärernas nästan fånigt gammaldags ojämlika äktenskap, men jag väljer att bortse från den detaljen och bara åka med i denna gotiska spänningsroman. Clare var flickan med författardrömmar som träffade likasinnad man på sitt colleges skrivarkurs. En man som hon sedermera gifte sig med och flyttade till New York. Hans första roman blev en stor framgång, men sedan blev det stopp. Clare själv kom aldrig igång med sitt författarskap. I romanens inledning tvingas paret lämna sin överbelånade lägenhet i Brooklyn och söka sig tillbaka till den stad i Hudson River Valley där Clare växte upp och paret gick på college. De hamnar som förvaltare på ett ensligt gods som ägs av ortens berömda författare och tillika deras lärare på skrivarkursen.

Jag har älskat äppelblom ända sedan jag läste Astrid Lindgrens saga En natt i maj som utspelar sig i Äppelviken under äppelblomningen. Kanske är det därför jag går igång som jag gör på att Clare växt upp på en äppelodling och att godset spöke är the apple blossom girl. Redan första natten i sitt nya hem ser Clare flickans vålnad. Hon börjar forska i legenden och kommer igång med att skriva om flickan som dränkte sig själv och lämnade sitt oäkta barn att dö i kylan på godsets trappa.

The Widow`s house är alldeles ny och finns därför inte på svenska, jag hittade ljudboken på Storytel. Jag fångades av den kusliga stämning som författaren förmedlar, inte minst genom skildringarna av vädrets makter. ( Och visst låter black ice mycket läskigare än underkylt regn? För att inte tala om ordet ice blizzard!) Kanske är romanen förutsägbar, jag listade ut hur det förhöll sig ganska snabbt, men det var länge sedan jag kunde hänge mig åt så underhållande läslyssning i denna genré. Carol Goodman är i Sverige nog mest känd för boken De döda språkens sjö.

Utgiven 2017 som ljudbok av Harper Collins US.

Bokfrukost om Floden mellan bergen

Vi hamnar i diskussionen om det ofantliga Afrika, världsdelen som inte alltför sällan benämns som en helhet i stället för de enskilda länderna. Hur stort är det här? Så här.

I Floden mellan bergen befinner vi oss i Kenya, närmare bestämt i en dalgång i bergstrakterna. Floden delar dalgången, men markerar också en kulturell skillnad mellan de två byar som ligger på varsin sida om vattnet. Det är 20-tal, landet är koloniserat av engelsmännen och i den by som ligger närmast de vitas områden är kristendomen stark, skolan är på plats, utvecklingslängtan stor. På andra sidan vattnet värnar man det traditionella och motsätter sig den nya utvecklingen.

Svart och vitt är det inte i den här boken. Lager på lager av komplexitet gör den intressant att diskutera. Vi säger:

Man häpnar över de vackra naturskildringarna!

Det kändes enkelt i början, som om man läste ”Den siste mohikanen”, men det ändrades.

Den svenska översättningen känns dammig.

Att läsa den på engelska är säkert bättre – språket känns modernt.

Som att läsa en saga – en sagobok i afrikansk miljö.

En vacker och sorglig kärlekshistoria. Romeo och Julia.

Tron på utbildning som finns här, en aktuell och viktig fråga.

Vi är så färgade av vår egen kultur när vi läser. Man måste släppa det och glida in i berättelsen.

Obehagligt med den kvinnliga könsstympningen. Tar författaren ställning?

Tack till Anna som gav oss uppslaget att läsa den här boken.

1 2 3 4 5 6 357
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa