Demonprinsessan


”Ingen bråkar med häxmästarens dotter!”

Visst låter det spännande. Del två i Legenden om Morwhayle är snart klar för butikerna. Demonprinsessan släpps i mitten av maj men redan nu kan man se en trailer för boken.

Första delen, Häxmästaren, handlar om två tvillingarna som skiljdes åt när de var små och i Demonprinsessan får vi fortsätta följa Arteil och Malda som de heter.

Jag som inte alls gillar genrén egentligen och som inte heller är någon stor serieläsare blir ändå sugen!

Böckerna riktar sig till nioåringar och uppåt.

Jag packar min väska för Skottland

30-talets Stockholm. Söderpojkarna tar ofta cyklarna ner till Stadsgården för att titta på fartygen som glider in i hamnen. Det är enkelt att komma intill och spännande att lära sig namnen på fartygen. Dessutom kan den modigaste gå fram till passagerarna och hälsa och träna lite på engelskan.

En sommardag 1937 kommer den skotske Jan till Stockholm med sina föräldrar och Lennart slår sig i slang med den jämnåriga pojken. Adresser utbyts och kontakt hålls. Året därpå åker Lennart med passagerarfartyg från Göteborg till Newcastle för att hälsa på sin kompis. Han är sjutton år gammal. Resan dokumenteras noga i ett fotoalbum med rubriken Skottlandsminnen

Nu skriver vi 2012 och jag tänker göra nästan samma resa som bonuspappa för att se om jag kan hitta platserna sjuttiofem år senare.

Vad jag ska läsa? Jag tar med mig:

Lonely planet Scotland förstås!
Världens väldighet av Colum McCann.
The Carrie Diaries av Candace Bushnell.
Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg.

Resten får bli infall.

Vila i frid

Spoilervarning för berörda: Jag kommer att prata om vem som dödas och vem som är mördaren.

När jag läser deckare vill jag ogärna ha ett samhällsproblem inblandat. Typ kriminella gäng eller mördade uteliggare. Jag vill inte heller ha beskrivningar av alltför mycket polisiärt arbete. I alla fall inte en polis som grubblar över samhälls-utvecklingen eller meningen med polislivet. Jag vill ha en berättelse med tydligt persongalleri där jag involveras i lösandet av krim-gåtan så att jag mer och mer misstänker två, tre personer men ändå blir förvånad på slutet. En pusseldeckare alltså.

Romanen Vila i frid gör mig inte besviken när det gäller att slippa samhällsproblemet. Det polisiära arbetet finns i och för sig tydligt med, men polisen Emma gillar verkligen sitt yrke. Persongalleriet är där och den vackra miljön ute på Hasseludden Yasuragi ramar in dödandet. Historien startar när en berömd skådespelare hittas i en av de varma badkällorna, men hon är inte död, bara medvetslös. Under hela berättelsen ligger hennes eventuella uppvaknande som ett hot och en möjlighet. Fler och fler dör på Yasuragin under mystiska omständigheter och ur persongalleriet finns flera att misstänka.

Men slutet, vaf.! Även om nu mördaren hittas i persongalleriet blir jag besviken över vem det är. Fanns det något jag missade, små glimtar som jag borde ha snappat upp? Jag vet inte. Jag vill ju som sagt bli förvånad men Dr Jekyll  and Mr Hyde-lösning med multipla personligheter är så trist och jag surar.

Samtidigt, och här följer en travesti: Romanslutet har inte gett mig falska förhoppningar, inlett mig i frestelse eller utgett sig för att vara någonting som det inte är – det är bara inte för mig. *

Vila i frid. Sofie Sarenbrant. Utgiven av Damm förlag 2012.

____

*Variation av text ur Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Bodil Malmsten

Dubbelexponering – nej!

Tanken är att jag på tisdag ska vara med i Boktipsets bokcirkel om skilsmässodramat Dubbelexponering av Suzanna Dilber men jag pallar inte att läsa ut boken.

Jag måste dock understryka att det inte handlar om boken. Det är inget större fel på den. Det är bara det att jag själv kommit in i åldern då skilsmässor blir allt mer vanliga. De pågår i min närhet på flera håll. Jag har både bekanta och nära vänner som genomgår slitsamma separationer och jag orkar inte läsa om det också så det blev bara sådär femtio sidor för mig.

Jag hoppas dock att bokcirkeln blir givande för alla som deltar på tisdag.