Jag minns min barndoms bästa bok

Nu när vi simmar i barndomsböckernas hav tänker vi att det är roligt att få höra vad andra läste.

Birgitta, barn på 40-talet: Jag minns ingen bok från min tidiga barndom, men någon gång i skolåldern började jag läsa böckerna om Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery. Vad jag älskade Anne! Det är härligt att se de olika tv-serier som gjorts och att titta tillsammans med barnbarnen. Anne är en riktig klassiker!

Monika, barn på 50-talet: Jag läste alla Sprakfåle-böckerna av Lisa Euren-Berner. Tror det finns över 50! Fröken Sprakfåle heter Inga-Maja och är från Norrland. Hon gifter sig med Greger från Stockholm och de får dottern Susanne. Inga-Maja är böckernas berättare i de första böckerna, sedan tar Susanne över. När jag läste om böckerna för några år sedan tyckte jag de var väldigt omoderna, men det var kul ändå.

Kiki, barn på 60-talet: Den första jag kom att tänka på var Tomtebobarnen av Elsa Beskow. Gavs ut första gången redan 1910 så det är ju märkligt att den höll så pass att den fascinerade mig över 50 år senare. Jag minns hur spännande det var med barnens äventyr i skogen och hur jag levde mig in i deras möten med djur och diverse faror. Jag hittade inledningen på nätet och kom ihåg den fortfarande!
”Djupt under tallens rötter en tomte har sitt bo,där bor han med sin gumma i skogens tysta ro,och fyra barn de har som är lustiga och små,i stora röda mössor med vita prickar på.”
Jag minns hur mamma eller pappa läste och hur jag mumlade eller åtminstone i tanken läste med i texten.Vet inte hur mycket text eller info du vill ha, använd det du vill och hör av dig om du vill ha nåt mer!

Lisa, barn på 70-talet: Jag älskade Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Titta på bilderna så förstår ni varför!

Emma, barn på 80-talet: Emil i Lönneberga, även om jag var livrädd för hans pappa. Tänk om Emil inte hade hunnit till Snickarboa, vad hade hänt då?

Alexander, barn på 90-talet: Gillade Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard och Tsatsiki av Moni Nilsson Brännström. Minns egentligen inte så mycket mer än jag tyckte böckerna var roliga och jag kunde relatera till händelserna. Handlade om killar i min ålder. Gillade förstås Harry Potter med.

Lilla D, barn just nu: skickar en bild på tre favoritböcker:

L

3–6, 6–9

Som sagt: I takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är för närvarande målgrupp 3–6 och 6–9 år. Väldigt stora åldersområden! Att vara tre och läsa en bra bilderbok är något annat än att vara sex och nosa på kapitelböcker. Samma sak gäller nästa grupp. Det man läser när man är nio är någonting annat än det man har framför ögonen vid tre år tidigare Dessutom kan man ju alltsomoftast läsa på egen hand.

En 3-årsbok vi har gillat skarpt är Varför vill du inte blomma? (Katarína Macurová) En liten björn som vill odla rosor, men en av växterna vill inte blomma. Vi läsare får följa det väldigt roliga skälet till det – som ligger under ytan. Sådant tycker jag så mycket om, när bilderna lever i sitt eget språk.

Jag högläser så fort jag får chansen. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig!

Utöver detta vill jag berätta om andra skills, nämligen att jag är bra på att spontanimprovisera sagor. De dyker gärna upp vid matdags då till exempel familjen Köttbulle får problem med minstingen som så gärna vill rulla vidare i livet och ge sig ut i lingonmarkerna för att träffa nya kompisar. Eller den enorma släkten Ekorringer, med 300 kusiner som ställer till ett jävla hallå när man inte håller reda på deras förnamn.

Nästan alltid tappar jag bort sagorna när de är färdigberättade, det är synd. För det är i stunden som jag kommer på skämten och formuleringarna. Strax efter är det bara en story-line kvar och det är närmast omöjligt att återfå den där berättelsen. Man kan ju inte gå omkring med mikrofon runt halsen bara för att.

Avslutningsvis: fackboksgenren är annars populär. Att få nörda ner sig i tåg, bilar, jordbävningar eller katter är ju lika kul oavsett ålder. Men var är böckerna som Allt du vill veta om handarbete? Eller Liten faktabok om tråd och knappar. Eller Från Lilla lamm till din egen halsduk. Vet du?

Jag läser här, du lyssnar där

Du ska veta att jag har en röst som passar för högläsning. Det tycker jag och det tycker Alla Mina Barn och särskilt lilla D. Jag försöker läsa varje gång vi träffas, såklart, men jag har hittat en kul grej. Du kanske såg det nere på bokmässan?

startsidaHör här: En app i iPaden, i appen en bok. Men nu kommer det roliga. Jag kan läsa in boken, med min bästa högläsningsröst. Sen kan lilla D öppna appen i iPaden hemma hos sig och lyssna till när jag läser sagan. Och titta på bilderna. Min röst följer bläddringen.

Vad kan jag läsa då? Det finns ett par hundra böcker att välja mellan, och för oss passar till exempel Stina Wirséns ”Vem?”-böcker och ”Totte”-böckerna. Rent praktiskt är Storimi en abonnemangstjänst där man får sex användarkonton i varje huvudkonto. Jag har ett konto och lilla D(:s föräldrar) har ett och så vidare.

Lilla D läser inte (än). Men är man lite äldre, och kan läsa själv, kan ungen själv spela in en saga. Och jag tänker att om jag hade en liten läskunnig bubbling som läste en saga till mig på kvällen, så skulle jag sova så gott sen.

—–

Kalaset lanseras senare i höst. Läs mer på storimi.se 

Populära bebisböcker

Den Lilla Läsaren har ganska många böcker för sin ringa ålder vilket är tur då det ganska ofta händer att den Stora Läsaren får en bok i handen med en uppmaning att läsa. Det är lite blandad kompott i bokhögen, Första mosboken tycker Lilla Läsaren är fin att bläddra i om och om igen och se på alla grönsaker och frukter man kan göra mos av. Stora Läsaren däremot kan ibland tröttna på att läsa om Palsternacka, Majs och Mango och efter några gånger börja se sig om efter något annat. Då kan man t.ex. föreslå Känner du Pettson och Findus? en bok om just Pettson och Findus i ett litet mindre format än normalt och med hårda sidor. Här har Findus gömt saker på olika platser runt gården och så är det Pettsons uppgift att hitta dem. Stora Läsaren gillar den här boken då det är lite mer text på varje sida och som välkänt i Sven Nordqvist böcker en del att titta på.

Men här är det nog åldern på Lilla Läsaren som begränsar och det finns inte riktigt tålamod att lyssna på all text. Om man i stället läser enbart raden då Pettson hittar det som söks, är boken populär, och Findus är ju fin att titta på tills man växt till sig och orkar med hela texten innan det är dags att vända blad.

11085757504_257b7fc63c_qTill sist är det dags för en favorit för både Lilla och Stora Läsaren, Mamma borta. Lilla Uggla ramlar ner från boet och får hjälp av en kanin att hitta Mamma Uggla. Det här är en bok som Stora Läsaren tycker om för de väldigt vackra bilderna och för den enkla men väldigt fina (och roliga) historien. För Lilla Läsaren är det kul när Lilla Uggla beskriver för Ekorren hur Mamma Uggla ser ut. Man kan t.ex. peka på ögonen då Lilla Uggla säger ”Min mamma har stora ögon, så här stora”. Och första uppslaget där Lilla Uggla först sitter i boet för att sedan ramla ut som är illustrerat med hjälp av en halvsida, är intressant att titta på. Men det allra bästa är ändå när Lilla Uggla hitta Mamma Uggla, då kommer det breda leendet och den sidan kan man titta på nästan hur länge som helst.

Första mosboken. Johanna Westman. Utgiven av Rabén & Sjögren 2009.

Känner du Pettson och Findus. Sven Nordqvist. Utgiven av Opal förlag 2014.

Mamma borta. Chris Haughton. Utgiven av Lilla piratförlaget 2013.

– – – –

Om jag nu inte räknar fel är detta bloggy 81 i #blogg100.