Nästan bra på livet av Conny Palmkvist

En enastående vackert skriven självbiografi om att vara förälder till ett annorlunda barn. Conny Palmkvists dotter Lova kommer till världen efter en komplicerad graviditet och svår förlossning. Det konstateras snabbt att flickan har gomspalt, vilket kan lösas med specialmatning, och familjen får åka hem. Dock är flickan är ett mysterium, följer inte gängse mönster avseende någonting, föräldrarna försöker förtvivlat förstå sig på sin dotter men ingenting tycks falla på plats. När Lova är 9 månader gammal och genomgår den smärtsamma gomspalts-operationen, låter en sjuksköterska undslippa sig att gomspalt inte sällan är förenad med andra tillstånd.

Jag står alltid hudlös inför texter av Conny Palmkvist, hans språkliga fingertoppskänsla är sådan. I denna innerliga och insiktsfulla bok berättar han om sin älskade dotter, sina tillkortakommanden och sin enträgenhet i att försöka möjliggöra det bästa för henne. Att hon får vara den hon är. Det är otroligt gripande och jag tycker absolut ni ska kasta er över denna skildring av att vara ”nästan bra på livet”. Jag lyssnade till boken och vill nämna att Björn Wahlberg gör en väldigt bra inläsning. Jag har också tidigare recenserat två av Conny Palmkvists ypperligt fina romaner, följ länkarna för att läsa.

Tusen ord för allt    Håll inte tillbaka kärleken, William Holden

Nästan bra på livet är utgiven på Bazar Förlag 2021.

Amerikansk jord av Jeanine Cummins

Historien tar sin början i våra dagars Mexiko, närmare bestämt i Acapulco, (det forna semesterparadiset), en stad som numera helt och hållet regeras av knarkkarteller. Lydia och hennes åttaårige son undkommer med knapp nöd att blir mördade. I trädgården utanför ligger Lydias man och 15 ytterligare familjemedlemmar ihjälskjutna. Morden är en hämnd för en artikel Lydias man skrivit om den regerande knarkkartellen Los Jardineros. Lydia och sonen Luca tvingas fly hals över huvud. Snart inser hon att hon, som så många andra, måste lämna landet genom att följa den farligaste migrantvägen av dem alla, taket på godståget ”La Bestia” för att sedan till fots ta sig till USA.

Amerikansk jord är en bladvändare, men definitivt ingen thriller. Rakt av skildras livsvillkoren för befolkningen i ett Mexiko som styrs av kriminalitet och som under de sista årtiondena utvecklats till världens tredje farligaste land. Lydias och Lucas flykt mot norr kantas av hunger, utmattning och fasa men trots deras och andra migranters förtvivlade situation, finns empati och godhet som motvikt till våldet. Romanen blir aldrig tröstlös, trots mörkret och realismen.

I samband med att boken blev uppmärksammad av Oprah Winfrey m.fl.. hörde kritiska röster mot att en amerikansk författare utan mexikansk bakgrund, skildrade den mexikanska tragedin. Att Jeanine Cummins inte hade rätt till historien och att liknande böcker skrivits av latinamerikanska författare som aldrig fått någon uppmärksamhet överhuvudtaget. Det sistnämnda stämmer säkert, men att Jeanine Cummins inte skulle ha rätt till berättelsen känns för mig absurt. Hon har skrivit en enastående roman och om författare skulle begränsas av att de måste ha ”rätt” till den historia de berättar, vad skulle vi leva i för värld då?

Utgiven på Bazar 2020, översatt av Molle Kanmert Sjölander. 

Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman

I augusti 1972 kommer Ninni Schulman till världen. Det konstateras att hon har en svår ryggskada och det nyfödda flickebarnet skickas vidare till ett annat sjukhus. Modern får inte följa med utan först tre veckor senare får mor och dotter börja knyta an. En barndom med långa sjukhusvistelser och upprepade smärtsamma operationer tar sin början. Operationerna lyckas bra men den oundvikliga smärtan och hjälplösheten inför ingreppen kommer att prägla den vuxna kvinnan.

I total avsaknad av sentimentalitet delar Ninni Schulman med sig av erfarenheten att vara fysiskt annorlunda. Texten är rak och skenbart enkel på ett sätt som bara en skicklig författare kan åstadkomma. Jag blir intill märgen gripen och helt uppslukad av flickan Ninni och hennes uppväxt, blir i slutet av boken helt till mig av lycka över de två Vasalopp som den över 40-åriga kvinnan klarar av.

Flickebarn nr 291 är både djupt gripande och djupt allmänmänsklig. Jag har förstått att det har varit en svår bok att skriva och jag är tacksam över att jag har fått ta del av Ninni Schulmans erfarenheter. Både mörka och ljusa har de öppnat för något jag, som är långt över 50, inte har någon erfarenhet av. Det finns många livsberättelser i bokutbudet men, ärligt talat, ganska få ger några bestående insikter. Här är det självlysande undantaget.

Utgiven på Bazar Förlag 2020.

Bokfrukost om Band av Domenico Starnone

Romanens första mening sätter tonen i romanen:
Om du råkat glömma det min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru.

Aldo och Vanda gifte sig i början av 60-talet och fick snabbt två barn. Några år senare lämnade Aldo familjen för en yngre kvinna. I början av boken får läsaren ta del av de ursinniga, rasande brev som Vanda skrev till Aldo under de år han levde med en annan. Brev som dyker upp igen 30 år senare efter ett inbrott i parets lägenhet. Aldo och Vanda försonades aldrig även om de blev ett par igen, ett tragiskt faktum.

Ännu en roman om en gravt dysfunktionell familj, sa en av oss och flera andra av oss menade att boken stundtals var jobbig, rent av obehaglig att läsa. Den är kort och annorlunda uppbyggd vilket vi alla gillade och även att den trots sitt mörker har driv och är lätt att läsa. Ingenting är givet, mycket lämnas till läsaren att tolka vilket gör Band till en perfekt bokcirkelbok.

Så var det slutet som flera av oss såg komma tidigt i romanen, medan andra blev förvånade. Några röster från morgonens diskussion:

*Ännu en roman om det sociala arvet

*Känner sympati för Vanda

*Vanda fick syre av sin oförsonlighet

*Irriterad på folk som säger en sak och gör en annan

*Måste smälta denna roman innan jag säger något

*Tyckte den kändes ofärdig

*Det är synd om människorna

*Blev väldigt orolig för katten

*Jätteintressant inte minst upplägget

*Högsta betyg när jag läste den för ett tag sedan fick läsa om

*Vad hade ungarna för chans egentligen

*Kommunikation saknades helt i familjen

*Lidia var Aldos stora kärlek

*Räknade snabbt ut slutet

*Karaktärerna pratade mycket om sin ålder som om deras tid var utmätt

*Gillade berättarstilen

*Det sociala arvet var tydligt, dotterns personlighet var moderns, sonen faderns

*Omslagsbilden är med de sammanknutna skosnörena är fantastiskt talande

Utgiven på Bazar Förlag 2018, översättning av Helena Monti.