Etikett: Facklitteratur

Publicerat

Supertanten

Jag har lite svårt att förhålla mig till Elin ”Grynet, ta ingen skit” Eks nya bok om tanter. Å ena sidan tycker jag att det är en fin bok som också ger tanten en slags återupprättelse. Man beskriver i inledningen tanten som en tuff tjej som vågar säga ifrån, som inte tar nån skit och som visar civilkurage. Hon vill höja tantens status berättar hon för TT Spektra. Det satsas inga pengar på tanter och hon ses som helt assexuell. Elin Ek vill att tant inte längre ska ses som ett skällsord.

Trots att den är fin, välgjord och humoristisk tycker jag att den samtidigt hyllar hemmafru-idealet med alla sin tips om hur man kokar långkok, syltar och saftar. Kan inte låta bli att fundera på hur  motsvarande farbror-bok  skulle se ut? Njea….det känns inte så där jättefräscht faktiskt.

Jag skulle egentligen ha varit med på premiären av Snittar & realiteter ikväll, after noon tea och bokcirkel om boken med Elin Ek, men sjuka barn höll mig hemma. Det ska bli spännande att läsa om vad de andra bokbloggarna som var där sa om boken.

TITEL: Supertanten FÖRFATTARE: Elin Ek. FÖRLAG: Bonnier Fakta.

Publicerat

Den andra vägen av Billgren & Åman (red)

Vid en lägereld möts en grävling och en räv. Grävlingen säger: För sexton år sedan gav du och jag ut en bok med några vänner. Vägen, om det i konsten som är betydelsefullt. Jag har sedan dess grubblat och insett att vi egentligen bara talade om hälften av konsten; om själva efterklangen av den konstnärliga processen som manifesteras i verket. Räven svarar att han också funderat på detta, och att vägen till verket faktiskt fortfarande ligger outforskad. Och så håller de på, de båda djuren, bollar idéer och behov mot varandra i skenet av glöden.

Och så blev det en andra bok om just konstnärskap och ”om att bygga luftslott, samt de ögonblick då det faktiskt händer”. Ernst Billgren och Jan Åman, en räv och en grävling, har ännu en gång samlat konstnärsbekanta (kuratorer, konstnärer, journalister) som fritt och personligt beskriver processer och infall som i vissa fall lett till färdiga verk, men i de flesta bara blir ett minne av något de en gång tänkte. Konstnärerna som deltar i antologin är bland andra Helene Billgren, Dan Wolgers, Sara Arrhenius, Miriam Bäckström och Jan Håfström. De har alla olika sätt att ta sig an beskrivningen av sina konstnärliga erfarenheter om hur ett verk blir till. Någon skriver i dagboksform, kortfattat och sakligt, en annan om en känsla från en sorglig period som aldrig vill lämna. En tredje beskriver leken som avgörande i den konstnärliga utvecklingen.

Jag har bara hunnit läsa fem av nitton texter ännu, och så här långt leder  Susanna Slöör. Jag gillar verkligen att få ta del i hur folk tänker kring dessa så abstrakta frågor och ser mycket fram emot att sluka varenda en av texterna, även om långt ifrån alla är superintressanta.

Publicerat

Twitterfnitter

Det rasas på Twitter. Med anledning av Mårten Anderssons bok Sveriges roligaste på 140 tecken så har en del som använder twitter reagerat. Dels för att urvalet är litet, dels för att han bi princip bara valt ut kändisar och att han valt såna som inte är sociala på Twitter utan använder Twitter som megafon.

Den sociala aspekten av Twitter verkar vara väldigt viktigt för många. Så också för mig. Jag använder Twitter mest för att interagera, MEN det hindrar mig faktiskt inte från att följa människor som inte är det just för att det som de skriver är bra. Eller roligt. Eller tänkvärt.

Jag jämför med när jag läser en bok en bok av en vädligt enstörig författare. Det finns ju liksom inget krav på att han  eller hon måste vara social för att vara bra?

En modern citatbok kallar komikern Mårten Andersson boken för och det är vad det är. Jag hade inte särskilt höga förväntningar men kommer på mig själv att skratta flera gånger högt åt olika JÄTTEROLIGA tweets somde utvalda kändistwittrarna i boken skrivit. Jag tycker boken håller helt rätt nivå. Den är rolig och har bra utvalda mer eller mindre folkkära kändisars twitter med. Den är perfekt att ta upp, bläddra i, garva, citera för polarna eller varför inte som toalettlektyr istället för de där hemska Hagbard eller Dass-böckerna.

Jag gillart! Hela diskussionen känns som en storm i ett vattenglas. Kan den här boken få ännu fler att twittra så är det väl bara en win-win för alla!

Och jag tycker fler borde ge ut såna här böcker. Det finns massor av Tweets där ute som bara väntar på att få bli upptäckta.Vill du ha lite tips på udda, roliga människor att följa – som inte jobbar i IT-bubblan eller tillhör den omdiskuterade Twittereliten – så har jag skrivit ihop några tips här: 30 personer som borde ha fler följare på Twitter.

Publicerat

Mellanstadier av Kalle Haglund

I torsdags såg jag Kalle Haglunds Brunnsgatanföreställningarna. Som vanligt oerhört stilsäkert, smart, skarpt, allvarligt och roligt. Om än lite ojämnt här och där. Helheten förblir dock en pärla värd att putsa upp trista dagar, när tron på människan sviktar. I samband med dessa fyra föreställningar ger Kalle Haglund också ut boken Mellanstadier. Samlade brev, sagor, tankar och idéer. Har man följt Kalle genom åren känns några av texterna igen, ibland har tankar utvecklats och bitvis är det helt nya alster. Breven till Åsa och berättelsen om hur Kalle ringde barnboksförfattaren Ulf Stark tillhör mina favoriter. Haglund är unik på många sätt. Som poet är bäddar han in diskbänksrealism i regnbågsfärgad romantik, hans sånger ger 70-talsnostalgin ytterligare en dimension och med tydlig självdistans visar han upp en person vars hela väsen vill göra skillnad, men där världens välbefinnande väger för tungt på de ensamma människoaxlarna. Verken är värda att läsas om och om och om igen. För varje gång märker man ett nytt sätt att se dem, kanske genom att förändra intonationen en aning. Samlingen är formgiven av Bold faces och finns att köpa i butik inom kort.