Omskakad och gripen slår jag ihop boken. Berättelsen om Lilly, det outsägligt ensamma barnet, går mig djupt till sinnes. Hon som när hon slutligen själv blir mor, är fylld av tvivel på sin förmåga att ”mödra”. Ordet mödra är ett verb som inte, i alla fall tills nu, funnits i svenskan. Mamma är något man blir, inte något man gör. Lillys mamma lever ensam med sin dotter och är oförmögen att mödra. Flickan lämnas vind för våg. När Lilly går på mellanstadiet börjar modern jobba natt, Lilly är ensam hemma under tiden. Mor och barn går om varandra, modern är hemma på dagen, dottern på natten. Ingen förutom kanske grannen Gunilla känner till arrangemanget. När de båda är hemma söker sig oftast modern till ensamheten i sitt rum.
Naturliga beteenden är Golnaz Hashemzadeh Bondes tredje roman och jag tänker att hon som författare går från klarhet till klarhet, för varje roman blir hon allt skickligare, allt bättre. Sparsmakat men ändå så uttrycksfullt förmedlar texten hur barndomen präglat Lilly till den hon är och den hon blir som mor. Rasande skickligt gjort!
Läs också Hashemzadeh Bondes fina debutroman Hon är inte jag 2012 och Det var vi från 2017. Den sistnämnda finns recenserad på bloggen och vi har även en frukostintervju att bjuda på.
Utgiven på Wahlström & Widstrand 2022.
Nahid drabbas av en ursinnig vrede när hon får diagnosen obotlig cancer. Många år tidigare knappt 20 år gammal, tvingades hon fly från Iran med en ettårig dotter på armen. Hon tillhörde den unga generation i landet som trodde på revolutionen och som därför drabbades av gevärseld. Hon föddes i en familj bestående av kvinnor och hennes förhållande till modern och de många systrarna var kärleksfullt och varmt. Att inte längre vara nära dem är hennes livssorg. I skuggan av cancern och hennes komplicerade relation med dottern berättar hon sin historia.