Naturliga beteenden av Golnaz Hashemzadeh Bonde

Omskakad och gripen slår jag ihop boken. Berättelsen om Lilly, det outsägligt ensamma barnet, går mig djupt till sinnes. Hon som när hon slutligen själv blir mor, är fylld av tvivel på sin förmåga att ”mödra”. Ordet mödra är ett verb som inte, i alla fall tills nu, funnits i svenskan. Mamma är något man blir, inte något man gör. Lillys mamma lever ensam med sin dotter och är oförmögen att mödra. Flickan lämnas vind för våg. När Lilly går på mellanstadiet börjar modern jobba natt, Lilly är ensam hemma under tiden. Mor och barn går om varandra, modern är hemma på dagen, dottern på natten. Ingen förutom kanske grannen Gunilla känner till arrangemanget. När de båda är hemma söker sig oftast modern till ensamheten i sitt rum.

Naturliga beteenden är Golnaz Hashemzadeh Bondes tredje roman och jag tänker att hon som författare går från klarhet till klarhet, för varje roman blir hon allt skickligare, allt bättre. Sparsmakat men ändå så uttrycksfullt förmedlar texten hur barndomen präglat Lilly till den hon är och den hon blir som mor. Rasande skickligt gjort!

Läs också Hashemzadeh Bondes fina debutroman Hon är inte jag 2012 och Det var vi från 2017. Den sistnämnda finns recenserad på bloggen och vi har även en frukostintervju att bjuda på.  

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2022.  

Frukostintervjun: Golnaz Hashemzadeh Bonde

foto: Helén Karlsson

Vi tyckte väldigt mycket om  hennes nya roman  Det var vi , naturligtvis måste vi ta reda på vad hon äter till frukost!

God morgon Golnaz! Vad äter du till frukost?
Kaffe, kaffe, kaffe! Jag börjar längta efter kaffet redan vid läggdags. Nu är jag gravid så försöker få i mig något mer; rågbröd med mosad avocado är en favorit!

Kaffe är en underbar dryck! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Åh, det blir tyvärr inte så mycket läsning på morgonen. Fokus brukar ligga på att få till en pratstund över kaffet med min man! Vi har en kvart eller så ihop på morgonen innan vi väcker vår treåring och kämpar för att komma ut genom dörren… Men när jag har stund för läsning på morgonen blir det oftast New York Times.

En bra morgonroman, vad kan det vara? 
En morgonroman låter som ett riskabelt projekt – är den bra är det ju svårt att slita sig. Jag skulle säga att det är en roman i något kortare format, som man kan läsa från pärm till pärm på en timme eller två. Själv läser jag gärna morgonromaner på somrarna. Ramqvists Den vita staden läste jag på det sättet, liksom Schulmans Glöm mig.

Vad läser du just nu?
Jag började läsa Swing Time av Zadie Smith igår. En härlig bok som berör teman jag tycker om att utforska, som arv och identitet. Hon är skicklig! Jag har väldigt svårt att läsa som något pågående böcker är som bäst när de slukas! Så nu vill jag bara gömma mig i ett hörn och läsa klart.  

Vad använder du som bokmärke?
Pennan! Jag stryker under meningar  och stycken och antecknar på gamla kvitton. En bra bok är full av skatter som jag vill bära med mig.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag var tvungen att titta efter och måste avslöja att det är totalt osorterat! Som en trädgård av vilda blommor. Hjalmar Söderberg intill Donna Karan intill Jonas Hassen Khemiri och Richard Yates. Det är ungefär så intryck blandas i mitt huvud. Men min mans böcker står  i en egen bokhylla…

 ”Som en trädgård full av vilda blommor” är en underbar benämning av vad jag brukar kalla”huller om buller- sortering”.  Från och med nu glömmer jag huller om buller och sorterar istället min bokhylla som en trädgård full av vilda blommor.  Tack för intervjun, jag önskar dig många goda koppar morgonkaffe.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde

Nahid drabbas av en ursinnig vrede när hon får diagnosen obotlig cancer. Många år tidigare knappt 20 år gammal, tvingades hon fly från Iran med en ettårig dotter på armen. Hon tillhörde den unga generation i landet som trodde på revolutionen och som därför drabbades av gevärseld. Hon föddes i en familj bestående av kvinnor och hennes förhållande till modern och de många systrarna var kärleksfullt och varmt. Att inte längre vara nära dem är hennes livssorg. I skuggan av cancern och hennes komplicerade relation med dottern berättar hon sin historia.

Ljusa minnen från ungdomens Teheran blandas med de mer mollbetonade från Sverige då verkligheten och flykten tog ut sitt pris. Hon berättar om sig själv och sin ofullkomlighet, hon kryper under mitt skinn och jag tänker att det är tur hon är så förbannad, jag tror den känslan hjälper henne.Texten är sparsmakad och innehåller inte ett onödigt ord, kanske är det därför den drabbar så djupt. Jag tyckte väldigt mycket om Golnaz Hashemzadeh Bondes debutbok Hon är inte jag och kan bara konstatera att uppföljaren Det var vi är än bättre.

I de tider som är just nu är det oundvikligt att inte nämna att boken, (bland mycket annat), handlar flykt. Jag gillar att författaren skildrar flykten som ett faktum i Nahids liv, som vilket smärtsamt faktum som helst. För flykten är och har alltid varit ett faktum för en stor del av jordens befolkning. Vi som haft turen att födas i ett land med demokrati och mat till alla behöver ibland påminnas.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2017.