Bokcillen har besökt Helsinki Lit 2019!

Text av: Cecilia Brodelius Agemark

Förra helgen gick Helsinki Lit av stapeln för femte gången. Min vän Eva-Lotta och jag var på plats. Helsingfors visade sig från sin allra bästa sida med riktigt fint sommarväder och uppsluppen stämning. Parkerna och uteserveringarna fylldes av folk och på lördagen fanns food trucks parkerade längs hela Esplanaden. En riktig folkfest även utanför litteraturfestivalen! Med ett lite annorlunda upplägg och mindre format kändes evenemanget ganska intimt. Fredag kväll och lördag eftermiddag vallfärdade litteraturintresserade till Savoyteatern, majoriteten var självklart kvinnor.

De flesta av författarna kom från Norden men den anglosaxiska världen var också representerad. Tyvärr hade Sally Rooney ställt in sin medverkan, vilket jag tyckte var väldigt tråkigt efter att ha läst Normal People tidigare i år. Engelska var genomgående samtalsspråket men med några undantag för svenska och finska. De senare fick jag skippa eftersom min finska är obefintlig.

På fredagskvällen välkomnades vi av konferenciern Jani Toivola, skådespelare och riksdagsledamot och festivaldirektör Philip Teir. Enligt min granne i publiken hade de festivalsansvariga varit väldigt noga när de valt samtalspartner till författarna. För mig var det inte några bekanta namn, förutom Teir. Som tur var gav det tryckta programmet i alla fall lite vägledning för att förstå kopplingarna.

Först ut var Pascal Engman i samtal med Li Andersson, även hon riksdagsledamot. Ett samtal som kom att handla bland annat om hotbilden mot kvinnliga journalister och andra i offentligenheten, något Andersson själv varit utsatt för. Därefter blev fredagens program en ganska uppsluppen historia med bland annat Kim Thúy, Nina Lykke och André Aciman. De två första väldigt sprudlande och roliga; Thúy intog scenen som en ståuppkomiker i en författares kropp. Publiken fick sig riktigt många skratt. Lykke bjöd på sig själv och ett antal dräpande betraktelser över den medelklass hon själv tillhör medan Aciman var mycket charmerande och flirtade med publiken. Det samtalet berörde både boken och filmen Call Me by Your Name. En publikfriande toppkväll! Jag tror alla gick därifrån med ett leende på läpparna. Kvällen avslutades sedan med en konsert med Astrid Swan, men vi valde att gå och äta en god middag istället.

Lördagens samtal kändes något allvarligare. Det började med Joakim Zander som pratade med journalisten Sato Vasantola. De uppehöll sig framför allt kring immigration. Därefter pratade Malin Lindroth om Nuckan, både boken och konceptet. Följde gjorde sedan publikmagneten Rachel Cusk med ett tämligen teoretiskt samtal tillsammans med Philip Teir om Brexit, narrativ och vad som egentligen är verklighet. Men absolut bäst på lördagen, enligt mig, var den något pillemarisk Sjón, som jag nu verkligen vill läsa. Hans Codex 1962 låter spännande, men den finns inte översatt till svenska än. Får kanske börja med någon av hans andra böcker så länge.

Genomgående var det ganska politiska samtal, kanske mer än vad vi brukar ha i Sverige med många intressanta och tankeväckande betraktelser. Jag tänker också att de i Finland höjer kulturens status genom att ha medverkande politiker.

Sammanfattningsvis var höjdpunkterna för mig Thúy, Lykke, Aciman och Sjón som alla verkligen bjöd på sig. Det korta och intima formatet på festivalen med lagom långa samtal tilltalade mig. Ett extra plus var att tiderna hölls perfekt. Nöjd lämnade jag Helsingfors med både laddat D-vitaminförråd och inspiration till sommarläsning. Jag kan absolut tänka mig att åka till Helsingfors fler gånger, både till Helsinki Lit och som turist.

För mer information om Helsinki Lit och titta på inspelningar av samtalen gå till https://helsinki-lit.fi/sv/framsida

#bbchelsingfors*

 

enligtoHelsingfors är en härlig stad. Arkitektur. Restauranger. Caféer. Människor. Författare. Samt Jessica Bokbabbel. Allt är värt ett besök, även om den sistnämnda inte kan garanteras för envar. I helgen var vi där tillsammans en lång rad bokfolk för att diskutera Kjell Westös Där vi en gång gått.  Den eminenta Annika Hällsten från Hufvudstadsbladet guidade oss runt i staden där Westös olika romaner utspelade sig. Hon kunde sannerligen sin sak och var så skärpt och rolig. Här står vi samlade utanför ett riktigt finfik, Ekberg, för att Annika ska kunna twitter-föreviga oss.

Promenaden avslutade vi hos förlaget Schildts & Söderströms som presenterade hösten utgivning. Vad sägs om t ex Svallgränden 5 av Mathias Rosenlund som skrev romanen Kopparbergsvägen 20? Eller Projekt Ines av Anna Lindholm som handlar om fem kvinnor i det finska inbördeskriget 1918?

kjellOm man åker till Helsingfors för att diskutera Kjell Westös romaner och gå i hans litterära fotspår blir förstås en träff med honom en höjdpunkt. Han kom upp till förlaget för att svara på våra frågor och berätta om sitt skrivande.  Samt ställa upp på en snyggbild.

Så värst mycket samtalande om boken blev det just inte på söndagsbrunchen faktiskt. Vi var Westö-badade och passade mest på att njuta av Fazers smaskiga mat. Där vi en gång gått förtjänar dock en egen bloggy som kommer här framöver. Jag tror att Westö är den bästa författaren som skriver på svenska. I alla fall en av dem.

11196603_10152716834721993_1782827215_o(1)

Hur nöjd jag är med konceptet att boka resa någonstans för att prata böcker och sen hoppas att någon vill följa med? Sååå nöjd. Tre å:n. Minst. Ja, ni ser ju själva. Här står jag på Fazer och är glad över hela resan  – och allra mest för att ni vill åka med. Det är ju det som gör hela saken.  Tusen tack för det!

 

 

 

 

 

*När vi i vintras åkte och bokfrukosterade i Berlin kom hashtaggen #bbcberlin upp för att enkelt kunna hitta alla bilder och inlägg som vi och våra reskamrater samlade på instagram och facebook. Vi var inte de enda som sorterade in oss under den # men idén var grundlagd.

Jag packar min väska för Helsingfors

En synnerligen bra helg i Helsingfors som därmed gjorde succé med dunder och brak i mitt liv. Jag var beredd att stanna hur länge som helst! Fotot är från Esplanaden och hela Helsingfors var ett enda stort ljusslingeexplosion!

IMG_1265Så skrev jag efter den förra Helsingforsresan. Så mycket ljusslingeexplosion lär det inte bli i februari men jag ser fram mot staden ändå. Min ciceron brukar hitta spännande barer och hippa restauranger, som gjorda för pinglor av min kaliber.

Nå nå. Läsning? Jo tack. Det blir Vinterkriget av Philip Teir. Jag kan inte tänka mig något mer passande.

Söndagstankar om Helsingfors

En synnerligen bra helg i Helsingfors som därmed gjorde succé med dunder och brak i mitt liv. Jag var beredd att stanna hur länge som helst! Fotot är från Esplanaden och hela Helsingfors var ett enda stort ljusslingeexplosion! Här är några bokspaningar.

1. På flygplatsen finns en Book Swap. Idén är en vildare variant av byteshylla. Man kliver in och ”checkar in” en bok man just läst ut och låter den bli upp-plockad av någon annan resenär för vidare flygresor. Man kan också passa på att ta en bok från hyllan. Passagerarna uppmanas att skriva upp i pärmens insida var boken  åker. Jag fattar inte riktigt idén med att skriva på insidan av boken om det inte är så att man åker tur och retur Helsingfors förstås. Men kul idé och snygg plats.

2. Jag hade med mig boktips från Bokbabbel och gick till Akademiska bokhandeln för att klappa på böckerna. Själva inköpet skulle ske som idag. Vad hände? Tiden blev så knapp att vi fick springa till flygbussen. Heja nätbokhandeln:

Kaj Korkea-Aho – Gräset är mörkare på andra sidan

Matilda Södergrans dikter – Deliranten

Ulla-Lena Lundberg – Is

Ted Forsström – Teds nya ord

Christer Kihlman – Se upp salige

Philip Teir – Akta dig för att färdas alltför fort

3. Finska inbördeskriget. De vita och de röda kämpade man mot man. Men vänta… kvinnorna, vad gjorde de? Just nu ägnar sig min vän Anna sig åt ett stort kartläggningsprojekt som syftar till att synliggöra de kvinnorna. I avvaktan på boken kan ni läsa om projekt Ines här.