Snyggt omslag, eller hur!
I somras började jag en Stieg Trenter-omläsning. Tidstypiska brott och stockholmskildringar lockar. Samma skäl fick mig att vilja läsa den alldeles nyutgivna En osynlig. Romanen utspelar sig till att börja med i Stockholm 1928, dvs betydligt tidigare än Trenters böcker. Ett brutalt mord på en flickunge är upptakten och kommissarie Stierna blir utredare tillsammans med en lång rad kvalificerade poliser. Genom traditionellt polisarbete kommer de gärningsmannen på spåren, men han gäckar dem. Försvinner, glider dem ideligen ur händerna. Läget blir alltmer desperat.
Omväxlande låter författaren oss också kliva tjugofem år fram i tiden, strax innan preskriptionstiden för mordet går ut. Vi möter Stierna igen, nu på ett pensionat i Visby. En journalist har sökt upp honom för ett tidningsreportage kring olästa brott. Genom det växelvisa berättandet förstår läsaren att mördaren aldrig hittades. Man var nästan säker på vem det var, men lyckades inte fånga personen. Den unge Stierna levde sitt liv med Karolina men i Visby-berättelserna framgår att de skiljdes åt. Hon lämnade honom helt enkelt och han är en ganska bruten, desillusionerad man, närmast fixerad vid det ouppklarade mordet.
När jag börjar läsa romanen får jag stundtals Trenter-känsla men jag tror jag bara luras av alla manliga poliser, av trenchcoates och hattar, av svartblanka bilar och gammaldags teknik. Berättandet är långsamt och detaljerat (och ibland lite segt). Minst lika mycket som mordet på Ingrid och jakten på mördaren får ta plats, utvecklas den psykologiska berättelsen om kommissarien och hans liv. Researchen är noggrann och det enda i miljön (tror jag) som låter läsaren förstå att det är en bok skriven så långt senare är att författaren stannar upp vid vissa detaljer som till exempel genomgång av vilka cigarettmärken som finns hos tobakshandlaren.
Jag får kort och gott bli imponerad av en debuterande författare som levererar en välskriven bok om en tidsperiod som inte är så vanlig (ens finns?) i kriminalrepertoaren. Dessutom ro i land, inte bara hela den historiska aspekten, utan också att först i den allra sista meningen avslöja gåtan. Bravo.
En osynlig. Pontus Ljunghill. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2012.
Bländverk är en helt ny deckare av Thomas Erikson. I fokus står Alex King, beteendevetare och specialist på att läsa människor. Han kallas in när polisen behöver hjälp att lösa ett spektakulärt mord.
Boken ges ut nästa vecka men redan nu kan du vara med och tävla och vinna ett exemplar av boken. För att vinna vill vi att du i kommentarerna berättar vilken superkraft du själv skulle vilja ha! Glöm inte att även uppge din e-postadress så vi kan kontakta dig.
På måndag drar en vinnare och bor vinnaren inom en radie av tjugo mil från Stockholm så kommer författaren själv att åka ut och leverera boken personligen!
TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD
Det här är Thomas Eriksons första deckare men kontrakt finns på tre böcker till i samma serie hos Damm förlag.
Läs mer om Bländverk här.
På en segelbåt, i soligaste Stockholm, lunchade Breakfast Book Club (och hangaround Bob) med författaren Ann Rosman idag. Hon är aktuell med sin tredje bok om kriminalinspektör Karin Adler som löser mordgåtor i Marstrand på västkusten.
Ann Rosman själv kommer från en riktig seglarfamilj. Hon var fyra månader när hon var med på sin första segeltur och har tillbringat varje sommar som barn på däck. Det var de gamla fiskarfarbröderna längs den bohuslänska kustens historier när hon seglade med familjen, som fick Ann Rosman intresserad av seglarhistoria. Hon utbildade sig inom ekonomi och IT och när företaget hon arbetade på fick i uppdrag att restaurera en gammal fyr väcktes även intresset för fyrhistoria och hennes berättelser om Marstrand väcktes till liv.
När hon var föräldraledig med sitt första barn började hon skriva om inspektör Karin Adler som lämnar sin man och flyttar in i sin segelbåt. Tre böcker har det nu hunnit bli och hon kan idag försörja sig helt som författare. Den tredje boken kommer i maj och heter Porto Francos väktare. Ramhistorien handlar om Marstrand som frihamn. 1775 får Marstrand frihamnspriviligier av den dåvarande kungen Gustav III. Det innebar att Marstrand var ett eget land med egna gränser och egna regler. Marstrand fylldes med rika fransmän som flydde den franska revolutionen och judiska handelsmän.
- Man behöver inte hitta på helt egna historier, säger Ann Rosman. Det är roligare att blanda fiction med gammal historia.
Till Marstrand rymmer Agnes från sin familj i Lysekil. Hon beger sig till frihamnen utklädd till man. Tvåhundrafemtio år senare hittas en kvinna och ett barn döda och inspektör Karin Adler kallas in. Rosmans böcker utspelar sig lika mycket på 1700-1800-tal som i nutid och hon väver skickligt samman nutid och dåtid.
- Jag skriver alltid dåtids- och nutidshistorierna parallellt, berättar hon, jag vet inte alltid vad som ska hända eller var berättelserna tar vägen.
Porto Francos väktare utkommer 24 maj på Damm förlag. Ann Rosmans tidigare böcker Fyrmästarens dotter och Själakistan har dessutom översatts och sålts vidare till åtta andra länder.
Maten vi fick ombord kom från Mäster Anders och bilderna är tagna av Leo Ahlgren, Skugge & Co.
Postcard killers åker runt och mördar par i europeiska städer. Från varje plats postar de vykort till lokala journalister.
Svenska journalisten Dessie Larsson på Aftonposten är en av dessa journalister. Tillsammans med en avdankad polis från New York vars dotter var en av de som blev mördade av the Postcard Killers i Rom jagar mördarna hack i häl.
Det hela är ett konstigt sammarbetsprojekt. James Patterson har under 2000-talet skrivit böcker tillsammans med andra författare. Jag läste hos Boktoka att det är Patterson som hittar på historierna och den andre författaren som får skriva. Dessutom får dom inte avslöja några detaljer kring samarbetena för James Patterson själv.
Postcard Killers har en bra grundstory. Jag gillar plotten, deckargåtan och upplösningen men i det är alldeles för tunt skrivet. Det är inte ofta man säger det men jag tror boken vunnit på att vara längre. Den känns supersnabbt och slarvigt skriven. Kapitlen är superkorta, man lär bara känna karaktärerna väldigt ytligt, de framstår som karikatyrer och det är så flyktigt att man aldrig riktigt kommer in i historien trots en annorlunda och kul plott.
Om sex i deckare. Beskrivningarna är överväldigande många på män som blir förförda av sexgalna kvinnor som bara inte kan få nog eller bli kvitt den starka dragningskraften det manliga könet har. Väldigt sällan tvärtom. Kvinnorna i deckarna är antingen småbarnsmorsor som löser mord, prostituerade som blir mördade eller just de här cougars som tar för sig och förför. Det är spännande det där, för ofta är det manliga författare som beskriver sina hjältar som sexuellt oemotståndliga. Snuskiga, alkoholiserade och asociala visst, men nog väl ett måste för var och varannan kvinna att sätta tänderna i. Och så finns det de andra beskrivningarna så klart, de om den djuriskt sexuelle mannen som lider samvetets kval eftersom hans kvinnliga partner inte tycker om sex i princip alls, varför han tvingas gå nästgårds för att bli tillfredsställd. Idén var att diskutera det här och rada upp en mängd exempel, det blev ett större jobb än jag tänkt mig eftersom både jag och Petra gick igång och har massor av citat, passager och beskrivningar som skulle passa. Därför gör vi en större grej av det när vi har tid. Här kommer istället bara två sköna teasers.
Om mannens starka sexualdrift och kvinnans icke befintliga (gammal härlig myt):
Både hans kompisar och andra män hade berättat helt andra historier när han mött dem över en öl eller i bastun efter en träning. Om hur fruarna gradvis hade förändrats, tappat intresse både för sig själva och männen […]Han konstaterade att deras stabila förhållande, inklusive spänningen och den livsbejakande sexualiteten han var så beroende av, inte längre var någon självklarhet. ( Kommissarie Colt funderar i Ares tecken)
Den oemotståndlige mannen som får alla kvinnor att förbi se alla inre principer och yttre hinder:
-Mikael, jag har ljugit för dig och mig själv hela tiden. Jag har
aldrig varit särskilt sexuellt lössläppt. … Men du lockade fram
någonting hos mig. Jag kunde bara inte få nog. Det hade något med att
allting hos dig var så kravlöst.” (Cecilia Wanger berättar som en av väldigt många kvinnor om sitt begär efter Mikael Blomkvist i Män som hatar kvinnor)
Jag har haft Det fördolda som ljudbok när jag promenerat den senaste tiden. En deckare skriven av tv-seriemanusförfattarna
Hjort och Rosenfeldt, ljudboken inläst av skådespelaren Niklas Falk. Modern, helt ok trovärdig, skriven för att snabbt kunna bli film (påminner om Keplers två på det sättet) och inte så übertöntigt macho som svenska (och utländska) polisdeckare brukar vara. Den var väldigt bra att promenera till, spännande utan att vara övermatad med detaljer. Jag kunde lätt hamna på villospår i hjärnan, för att efter några sekunder enkelt ta plats i historien igen, utan att ha missat så mycket. Polisarbetet, politiken, samhället, personerna; allt kändes väldigt i tiden och jag kan mycket väl tänka mig att ha en uppföljare i lurarna. Falk får mer än gärna läsa även då.
Anne Holts 1222 över havet säljs som kampanjbok i The guardians nätbutik, i och med det listar hon sina tio favoritdetektiver (som är kvinnor) och beskriver även varför. Jag blir rysligt sugen på deckare nu, och speciellt de om Mrs Adela Brady. Vilka är era favoriter? Själv är jag inte så bevandrad i deckarvärlden ännu, och har nog därför Miss Marple högst på min lista.
Holts tio-i-topp
1. Barbara Havers
2. Modesty Blaise
3. Bertha Cool
4.Miss Marple
5. Lisbeth Salander
6. Annika bengtzon
7.Nancy Drew
8.Mrs Adela Brady
9.Ann-Kin Havorsen
10. Merrily Watkins
En av mina absoluta favoritregissörer Paul Thomas Anderson ska enligt LA Times kanske göra film av Thomas Pynchons senaste roman Inherent Vice. Pynchon som är en av de ständigt kandiderande till Nobelpriset i litteratur, har skrivit sju romaner, den första som gavs ut på svenska var Buden på nummer 49 (The Crying of Lot 49) 1967. Inherent Vice är en deckare av det klassiska slaget, om en privatdetektiv som av sin ex-flickvän blir indragen i komplicerad historia av ekonomisk brottslighet och mord i Los Angeles. Året är 1969 och rapportering om rättegången mot Manson-familjen fyller tidningarna.
PT Anderson som gjort filmer som Magnolia, There will be blood och Punch drunk love har utan tvekan bra förutsättningar att göra något strålande av den här historien. Jag hoppas på en deckare i rökig noir-stil á la Chinatown och Sunset Boulevard.
Lina K lottar ut bästsäljaren Vecka 36 i sin blogg. Det är Sofie Sarenbrandt som skrivit boken om en gravid kvinna som försvinner när hon bara har fyra veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Bra plot för en deckare verkligen. Själv är jag i vecka 27 nu. Jag hoppas jag får vara kvar och läsa boken!
De är många och de är lika, de svenska deckarna som tar över världen. Journalisten Ed Siegel funderar kring detta, och är i sviterna av tristess och besvikelse på vippen att överge det svenska mordet för det isländska.
Här är artikeln.
