Ocharmigt och meningslöst, men ändå känner jag det lilla lilla klaget picka mig i bröstkorgen. För jag hinner ju inte läsa. Och nä, jag är LÅNGT ifrån ensam om det, så varför jag ens lägger energi på att misströsta vet jag inte.
Det var bara så länge sen som jag hade en bokhög så här, ni vet, då är det lätt att man blir frustrerad. I mars bär flyttlasset av till Sverige igen, där ska jag alltid ha en bokhög, svinstor.