Jag har länge tänkt att jag ska köpa en skrivbok att anteckna meningar i ur böcker jag gillar(eller ogillar) eller sidanvisningar till intressanta passager. För det händer ju allt som oftast att man snubblar över något oerhört vackert, lustigt, smart, intressant eller bara så udda och värt att kommentera att en anteckningsbok vore en fiffig grej. Nå, detta har än så länge inte hänt, köp av bok alltså, men i morgon bär det däremot med raska steg av till första bästa pappershandel. Läste den här meningen just och kände mig tvungen att kommentera: Hon var ung, mycket duktig och framgångsrik som åklagare, men gick samtidigt Colt och halva polishuset på nerverna. Kulin påpekade ofta att hon var ”aktiv feminist” och försökte se allting ur ett genusperspektiv, vilket långt ifrån alltid var relevant i utredningarna, men däremot var jobbigt att lyssna på.
Ur boken Ares tecken av Buthler & Öhrlund. Ja först är ju innehållet i meningen värt att ta sig en funderare kring. Vad vill författarna säga med kritiken av åklagare Kulin? Och buhu vad tjatigt det är att alltid läsa om unga framgångsrika kvinnor som ett lysande undantag i varenda kriminalroman, nästan i ältande och förebrående ton (men ändå med vilja att få en klapp på axeln för att de fick vara med). Pust pust. Och så har vi hela överbeskrivningen av läget, är det inte tröttsamt att få hela alltet serverat med bisats, på bisats, om varför och hur? Så är det genom hela den här boken, ALLT sägs, inget får bero eller lämnas åt den snabbt rastlösa hjärnan att ta hand om. Som att jag inte ska behöva en anteckningsbok längre, allt ska stå på näsan.
Så här hade jag skrivit i min anteckningsbok. Imorn ska jag göra det.
Gott! Jag tror mycket på anteckningsböcker. Många skriver i marginalerna istället, men det gör ju böckerna svårare att läsa åter (och får dem att se äckligt ”stökiga ut”.
Ja, plus att det ju sabbar (eller förstärker?) om man lånar ut.
Den 9 november 2010 20:09 skrev Disqus <>
:
Jag älskar anteckningsböcker och har precis som du tänkt på att skriva ner citat man vill komma ihåg. Jag tror ju att jag kan behålla allt i huvudet med så är det inte.
Avsaknaden av anteckninngsbok gör att jag faktiskt har börjat vika hundöron. Inget jag är stolt över, men jag kommer i alla fall oftast ihåg citaten.
Jag kör dels anteckningsboksystemet, dels post-it-i-stort-format-systemet. Det sistnämna funkar utmärkt som en snabb anteckningsform under läsningens gång. Jag har post-it som är lika stora som en pocketboksida och som jag sätter fast på pärmens insida. Högst upp skriver jag ”citat” och sedan antecknar jag sidnummer. På respektive sida i boken gör jag en liten oansenlig prick i marginalen. Vidare noterar jag sidor som är relevanta för handlingen, språket, personerna, ja hela den kommande recensionen. Lappen låter jag alltid sitta kvar…